Vår

Tydligen har man i Australien bestämt att våren börjar 1e september, vilket är i dag. Vi tog vara på vädret och förflyttade oss till norra sidan av staden. Det var otroligt fint, och tyst jämfört med södra sidans storstadsstress.



Nytt fotoalbum finns nu H Ä R.

Zane upplyste oss idag om att någon av grannarna har ett oskyddat trådlöst nätverk, som dessutom verkar vara snabbare än vår lina. Äntligen nedladdning!

Cheers

On a day off...

När man är ledig gäller det att ta till vara på tiden. Om man vill hinner man med att:

- ta sovmorgon
- surfa innan frukost (webben, inte havet)
- se 30 Rock på dvd och vänta med att diska
- vänta ännu längre med att duscha
- ta bussen till Bondi Junction
- äta thaimat på Bamboodle
- handla grönsaker, choklad och nötter, köpa busskort, dricka cappuccino med kaka, välja två flaskor vin, åka buss hem
- Avsluta resten av första säsongens 30 Rock
- Dricka vin tillsammans med choklad och nötter
- Fundera över om man inte borde levt dagen i aningen nyttigare anda
- Komma till slutsatsen att indulgence är ett roligt ord i det engelska språket.

Så, i morgon ska det alltså vara måndag och september månad. Resandet kommer allt närmare.

30 Rock tillhör nu ett av mina favoritprogram. De kan tv de där Jänkarna.


Hur tänkte de här? - 2

I slutet av varje disc vi avslutat under dagen spelas en sådan där irriterande anti-piratfilm som ni säkert känner igen från diverse hyrfilmer. Här går de dock ett steg längre än vad man är van vid med fraser som "Piracy funds terrorism." Words can't describe it:


Cheers



Extra Extra

Som vi redan berättat besökte vi ju Blue Mountains här om veckan med Ellinor, som till skillnad från oss hade batterier i sin kamera. Här kommer en bild från den trippen.

Söndag

Hello over there,

nu ska det enligt uppgift vara en vecka kvar på augusti månad, vilket i sig känns en aning lustigt. Sommaren (den svenska) har redan sprungit förbi, och här undrar man mest när värmen kommer tillbaka. Veckorna går förbenat fort, med undantaget av vissa arbetsdagar, och snart snarare än sent ska vi flyga hem igen.

I morse lämnade Elinor Aussieland för New Zealand, vi avslutade gårkvällen med att åka upp i Sydney tower och dricka drinkar i 360 Bar som snurrar i en hastighet som tillåter en att beskåda hela Sydneys skyline under tiden man avnjuter en drink och lite nötter. Hur häftigt som helst! Vi glömde i vanlig ordning att ta med vår kamera.

Efter det åt vi middag i restaurangen vid Saras hotell, antagligen det dyraste stället vi varit på sedan vi kom hit. Men Sara är väldigt tjenis med personalen så de bjöd oss på gratis förrätt, prisreducerat vin och gratis dessert. Notan slutade på blygsamma 130 dollar... But you only live once etc, och gott var det. Sedan bodde vi på hotellet över natten, jag och Sara i exakt samma rum som förra gången.

På jobbet börjar det gå bra. Man lär sig ganska fort och jag har redan sålt en del svindyra hyllsystem och Elfa-produkter. Skills! Trots vissa olidligt långa dagar kommer säkerligen de tre arbetsmånaderna att gå ganska fort förbi. Precis som den veckovis utbetalda lönen.

Nedan följer två filmer som jag slängde upp med hjälp av Animoto, en webbtjänst som klipper ihop ganska hyffsade bildspel automatiskt. Jag har bara testat gratisvarianten som tillåter 30 sekunder långa klipp utan större inställningsmöjligheter, så de här två ser i princip likadana ut.


Centennial Park:



Blue Mountains:



Man kan göra bildspel i fullfilmslängd, men det kostar. Kommer kanske prova på det i framtiden dock.

Jag har knäckt den briljanta idén att starta en följetong kallad, "Hur tänkte de här?". I detta spännande format kommer jag lägga upp exempel på saker som är helt annorlunda mot hur det är hemma. Det finns trots allt en del saker som är helt fel här nere, utöver årstiderna. Så, jag börjar lite mjukt:



Hur tänkte de här? - 1

Jag har en Uni-offer prenumeration här, så varje lördag och söndag får jag en tidning hemlevererad. Det är bra. Men tidningsproduktionen är undermålig; de har inte råd att häfta sidorna! Detta leder till att det är ett helvette att läsa, inte minst The Australian som är i broadsheet-format. Sidor tappas hit och dit, faller isär och skrynklas. Resultatet blir en stor obruklig bula med papper. Tokdåligt.






Upprörande eller hur?
Ja, jag tycker om att gnälla.
Jag lär säkerligen hitta något nytt till nästa inlägg.


Cheers mates

Sydney Life

Då har det hänt igen; tidsperioden mellan ett inlägg och ett annat har varit väldigt lång. Det har hänt en hel del vardagliga och mindre vardagliga saker, att skriva om allt skulle göra texten oläsligt lång, om jag ens skulle minnas hälften. Men, i kort:

- har jag arbetat en hel vecka på Howards Storage World. Det har varit helt ok, även om dagarna känns oerhört långa. Det är inte helt lätt att hjälpa kunder göra välinformerade inköpsbeslut när man knappt vet vad som finns i butiken. Men saker börjar falla på plats och de flesta i personalstyrkan är riktigt vänliga. Men otrevliga kunder hatar jag redan, vilka obstinata människor det finns!

- Ellinor har kommit på besök, vilket har gjort att vi turistat för fullt under vår lediga tid. Helgen har bjudit på en hellyckad tripp till Blue Mountains, några timmars bilfärd från Sydney. Det är ungefär som det låter; en hel del bergstoppar, dalar, vyer, träd, kängurur och annat. Vi åkte en busstur och chauffören lyckades mer eller mindre prata oavbrutet under hela turen. En ganska imponerande prestation då vi avgick kl 06.50 och återvände runt femsnåret. Men han var kunnig och täckte i princip allt från Australiens historia, invandringspolitik, djurliv och rugby/footie-ligor. Bilder kommer.

- I dag besteg vi Sydney Harbour Bridge, som ni har sett ett hundratal bilder på vid det här laget. Det var högt som faen, och ganska kallt. Men konstigt nog var det inte speciellt obehagligt att klättra upp 150 meter över vattenytan och beskåda utsikten. Här har vi bara ett gruppfoto som inkluderades i (det höga) turpriset. Man fick inte bära med sig egen kamera, eller något annat heller för den delen. Om man ville kunde man köpa dyra foton efteråt i god Lisebergsanda, men vi avstod.

Snart ska våren vara på väg, det verkar som att solen börjar gå ner allt senare om dagarna redan nu. Helt enkelt är saker och ting ganska bra här, det är skönt att arbeta och få lite rutin i veckostrukturen. Började med fem dagars arbetsvecka, har nu varit ledig i tre, och ska framöver jobba tisdag-lördag. Lönen betalas veckovis, så jag får min första pay redan på onsdag. Sweet.

Nu ska jag försöka få liv i damerna som tagit siesta.

På återseende.

Cheers



Inga som helst likheter finnes mellan undertecknad och en Wombat.



Bondi Beach i gryningen.



En av ca 48 fantastiska vyer. Tyvärr dog vårt kamerabatteri, Ellinors bilder kommer vid senare tillfälle.

Five days to go

Hej igen,

det här kan nog vara den blogguppdatering som tar förstapriset i 'Då det har hänt så lite som möjligt sedan sist-tävlingen'. Så mycket har jag gjort. Ingenting. Men så har jag endast fem dagar kvar av den förlängda ledigheten att totalt skita i allt vad rytm och rutin heter. Jag behöver ju inte ens söka jobb om dagarna! Idag har jag:
- suttit vid datorn
- ätit frukost
- suttit vid datorn

Snart ska jag:
- laga mat.

Fast jag har å andra sidan gjort en hel del research inför vårt resande. Ujjuj, det kommer bli bra! Jag är en ganska organiserad person, så här ser vårt ungefärliga schema ut tills hemresa väntar:

- Arbete: från och med 11e augusti - 18 (?) november.
- Första etappen av östkusten: 19 - 25 november, tillsammans med Ingemar åker vi hyrbil upp till Brisbane eller Gold Coast/Surfers Paradise.



- Andra etappen: 26/27 november - 20 december. Fortsätter från Brisbane upp mot Cairns, där vi tar ett flyg tillbaka till Sydney den 20 december för att fira jul och nyår. Innan dess ska vi bland mycket annat ta en tripp på Fraser Island, segla i Whitsundays och snorkla i barriärrevet.



- Jul och nyår på plats i Sydney, två veckors arbete förutsatt att min arbetsgivare vill ha mig efter att jag släppt bomben om att vi ger oss ut och reser en månad mitt i semestertider och lämnar landet i januari. Sedan kommer (antagligen) Therese på besök den 2 januari.

- 3e januari flyger vi in i öknen och Alice Springs. Spenderar en natt där för att sedan åka ut på en tredagars Outback tour där vi besöker Ayers Rock, Kings Canyon mm och sover under bar himmel i sovsäck. Återvänder till Alice Springs den 6, och åker sedan buss i två dagar genom outbacken till kontinentens sydkust och Adelaide. Där stannar vi två dagar och återvänder sedan till Sydney den 10e, där Therese förhoppningsvis får se så mycket som möjligt innan hon får hoppa på ett flyg tillbaka till Tokyo den 12e.




Jupp, med andra ord är de närmaste fem månaderna ganska ordentligt kartlagda. Wild and crazy. Men under tiden får vi dessutom Svenskbesök x 2, så en del roligare saker än arbete ska vi väl klämma in någon stans också.

Nu väntar spisen!

Cheers

Rapport från Bondi

Ja, jag fick återvända till Sydney och Bondi till slut, det skulle bara kosta mig ett par dagar, riksdaler, och timmars slit/biljettjakt innan jag fick sätta mig på ett nytt flyg från Nadi Airport. Det blev tyvärr en ganska trist avrundning på en resa som annars var helt fantastisk. Fiji vill jag definitivt återvända till, men Nomads Skylodge i Nadi kan jag vara utan.

Sara har ju redan berättat en del om hur vi hade det, så jag skippar det och föreslår istället de här två länkarna (1) (2), som tar er till två album fullmatade med palmer, rev, och havsvatten. Fijivistelsen bjöd också på en positiv bieffekt: eftersom ögruppen ligger två timmar före Australien, och jag vid den ofrivilliga förlängningen av min vistelse gick upp ordentligt tidigt (04.00 vid dagen för hemresa), så har jag nu kommit in i någon sorts rytm som gör att jag vaknar runt åtta varje morgon och inte kan sova mycket längre än så, helt otroligt bra för en morgoneremit som mig själv.

Andra glada nyheter? Ja, jag har nu efter att ha genomlevt alldeles för många veckors arbetslöshet fått ett arbete på heltid. Tyvärr börjar jag inte förrän den 11e, men då kan äntligen mitt reskassesparande ta vid. Jag har blivit anställd av Howards Storage World, och där ska jag spendera halva tiden i deras lager och andra halvan i butik där det krängs hyllsystem, förvaringslådor och annat man går igång på. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig att syssla med efter examen, men alla erfarenheter är bra och bla bla bla. Jag får betalt. Riktiga aussie $.

Så nu börjar framtiden bli ganska utstakad; nu ska jag jobba så mycket jag bara kan och får under cirka tre månader, sedan väntar resandet, den stora finalen. Under tiden verkar vi få besök i omgångar av vänner till Sara, och Ingemar som ska med oss den första biten av östkusten i november månad. Det ska bli väldigt roligt, och kanske dyker även systera min upp i januari, om hon nu inte köper planscher och dvd-filmer med japanska pojkband för sina löneutbetalningar innan de billiga Tokyo-Sydney biljetterna tar slut. Vi får väl se.

Annars då? Jag har nog aldrig frusit så mycket som vid återkomsten till Sydney i söndags då det var dryga 12 grader varmt utomhus, vilket betyder 12 grader varmt inomhus. Vi har sagt det förut och säger det igen; de kan fanimej inte bygga hus ordentligt här. Isolering existerar inte. Men det är ju ändå till stor del avkommor från fuskbyggandets vagga Storbritannien som befolkar den här kontinenten, så det är väl ett av arven man får dras med. Ungefär som egg & bacon eller fish & chips, även om just de rätterna är lättare att uppskatta.

Har ni sett att OS börjar snart? Det har vi. I varenda nyhetssändning rapporteras det om simlandslagets status. I förrgår gjorde tydligen ett simlandslagskändispar, typ Beckham och Posh-Spice i Speedos, slut med varandra. Bara så ni vet.

Så, nu är det alltså augusti. I november ska vi ut på vägarna igen. Jag räknar dagarna.

Cheers

update: ihopklippta filmklipp från resan.

Hemresa till Sydney

I natt vid halv fyra fick Daniel sitt godkännande av visum. Nu ska vi bara försöka få hem honom till Sydney för en ok resepenning. Verkar inte vara det lättaste.

Hur tråkigt det än var att komma hem till Sydney själv, kändes det genast bättre när jag läste mailet från pappa. Ja, han kommer och besöker oss i November och följer med oss en bit upp längst östkusten. Men att en förlovning hade skett medan vi var borta var nog ändå en ännu bättre nyhet. Grattis!

Nu vill jag bara att Daniel ska komma hem till Sydney. NU!

Home from Fiji

Jaha, då har man spenderat nästan en vecka på Fiji.
Och sen blev man själv på planet hem till Sydney, det var ju inte riktigt meningen.

Daniel sökte sitt visum första dagen på Fiji, men då han fortfarande inte hade fått någon bekräftelse fick han stanna kvar på flygplatsen när jag checkade in och lyfte mot Sydney. Ja, det blev ett par tårar som fälldes...

Men tiden på Fiji var fantastisk. Underbart resort helt avskilt från andra turister. Väääldigt god mat, med nyfångad fisk varje kväll. Till och med Daniel fick ur sig orden: Ja, fisk - det är gott det! Inte en enda dag på hela veckan åt vi kött, så pass bra var fisken. Personalen på resorten var helt fantastisk, mindes vad vi hette från första stund och ordnade fisketur - fast den egentligen inte skulle kunnat ordnas den dagen. Att en av tjejerna var så pass bakfull från dagen innan att vi bara efter ett par timmar till havs var tvungen att vända tillbaka, var ju faktiskt inte personalens fel. Vi spenderade våra nätter i en Beach Front Bure, som verkligen låt vid stranden. Vi vaknade varje dag till vågornas svall, tog oss upp och duschade i vår utomhus dusch för att sedan stiga ut på verandan och skåda utsikten. Att frukosten var inkluderad var ju inte heller fel, speciellt när den bestod av färsk frukt, mjölk och flingor, juice och kaffe/the och toast. Man höll sig mätt fram till lunch.

Vi tog oss ut från resorten ett par gånger, som jag berättade - fisketur, men också en tur till en närliggande by. En av killarna som jobbade på resorten var "bodyguard" åt byns överhuvud och han visade oss runt i byn. Väldigt intressant.

Fijian Cooking Class fick vi också vara med om, samt Melon Crushing, snorkling, sol och bad, drinkar i poolen (som hade en "swim up bar"), quiz night, crab race, movie nights och "liten släng av storm".

Ja, det blir många minnen från Fiji. Men det som jag nu tänker på mest är Daniel som sitter på ett skitigt hostel vid flygplatsen i Nadi. Snälla immigration, låt honom komma hem till Sydney!

Bilder kommer så snart Daniel har kommit hem.

Upside down you’re turning me, and lalala lalala

Hallå alla glada, hoppas att sommaren på hemmaplan är så bra den möjligen kan vara, men enligt uppgift har den varit en del upp och ner. Här är det helt, som ni vet, upp-och-ner-vänt. Den här veckan har varit årets kallaste i Sydney, med kvällstemperaturer så låga som 8 grader. Och åtta grader här känns på något vis betydligt lägre än åtta helsvenska, inte helt ovanliga grader. Här fryser man arslet av sig! Inte minst tack vare de oisolerade husen, är det kallt ute är det kallt inne. Om kvällarna sätter vi igång vår lilla heater, eller blåsfia som det heter hemma i skogen, och klär på oss kläder innan vi kryper ner under täcket. I detta nu ligger jag till sängs under täcket och låter blåsfian värma mig, samtidigt som jag dricker en kall Tooheys. Ett underligt val kan tyckas, men det är ändå fredag…

Dagarna tickar på i en vansinnig fart, och jag får dom att gå genom att springa runt och dela ut mitt CV eller mejla ut ansökningar från macbooken. Det var länge sedan jag var så frustrerad över någonting, men efter att antalet sökta jobb passerat 60 så har man fanimej rätt att bli en aning ilsk. Det var drygt en månad sedan jag hade min sista lektion på UTS. Första veckan, kanske tio första dagarna tog jag inte sökandet så hårt utan tyckte det var rätt skönt att ta det lite lugnt en stund. Men sedan dess har jag legat i, och mejlat och besökt och pratat och förklarat att jag har det här visumet, snart det här och får jobba så här länge och… Ofrivillig ledighet är terror, och arbetsgivare som inte vill anställa folk utan permanent uppehållstillstånd är trångsynta terrorister. Gaah! Detta måtte få ett slut. Jag har inte varit ledig så här länge sedan mina tidigare tonår skulle jag tro.

Men det kan trots allt vara så att vändningen är här. Igår fick jag ett samtal från en butik i Bondi Junction som jag skickat in ansökan till, men jag var av någon anledning ärlig nog och bekräftade att jag i första hand letade efter ett heltidsjobb, istället för att ta den casual position de hade tillgänglig. Jag försökte rädda det hela med att ’jag är väldigt angelägen om att börja arbeta omgående’, men det verkade som hon misstänkte att jag skulle fortsätta leta efter andra jobb under tiden.

Men så idag ringde en kvinna (Rachel tror jag men uppfattade inte riktigt namnet, Aussies har en ovana att prata förbannat fort) från Howards Storage World, och frågade om jag var intresserad av en heltidstjänst där. ’Ja för fäen!’ skrek jag på danska, nej det gjorde jag inte, men jag fick hur som helst komma dit för en intervju på tisdag. Nu måtte det vara min tur att bli anställd. So long alla tankar på att hitta arbete som skulle ge mig nyttiga erfarenheter inför min framtida karriär, nu gäller det bara att dra in kosing för att kunna resa runt och se det vi vill se innan returresan hem.

’Hur är det med Sara då?’, är det säkert någon som undrar, hon är ju rätt dålig på att utnyttja det här utrymmet. ’Jo tack, bra,’ skulle hon nog svara. Hon jobbar och står i, hade en ledig dag idag vilken vi spenderade genom att ta en promenad till Junction, sedan åka in till stan och strosa runt. Sara hitta sig ett par Ray Ban hon letat efter ett tag på rea och sprättade iväg några dollar. Jag lämnade in ytterliga en ansökan. Sen ringde de dock in Sara till hotellet igen, en kollega hade drabbats av ett never ending näsblod, så hon är nu där och jobbar ett extra kvällspass.

En annan väldigt stor happening den kommande veckan är den så kallade World Youth Day, vilket i sig är ett ganska korkat namn på en hel vecka. Påven kommer till stan, och det vankas fet ravefest med trehundra tusen katoliker. Nej då, antagligen ingen rave, men en väldig massa katoliker non the less. Det ska vara det största eventet som någonsin anordnats i Sydney, större än OS, och kollektivtrafiken väntas vara packad till det yttersta. Det har varit oerhört mycket diskussioner och arga åsikter om det hela, vissa gay-grupper hade planerat protestdemonstrationer mot påven och hans entourage, men polismyndigheten har gått ut och sagt att man kommer sätta stopp för alla försök att ”störa pilgrimer och deras aktiviteter”, och utfälla böter på den nätta summan av $ 5500, vilket är vansinnigt mycket pengar. Detta har retat upp något hejdlöst och ett flertal butiker runt om i stan säljer s.k. Annoying World Youth Day-tshirts, och en nätbaserad t-shirtbutik har utlyst en tävling där folk får skicka in egendesignade förslag som häcklar händelsen. Vad som händer när det väl drar igång återstår att se.



Well mates, nu ska jag återgå till min Tooheys och kolla vad som visas på den kära dumburken ikväll. Uppkopplingen här är från stenåldern, så att kolla på streamad svensk tv är det inte tal om. Håll tummarna för att jag har ett jobb nästa gång jag återkommer.

Och just det, nästa lördag drar vi till Fiji. Ungefär så här ska det se ut:



Cheers

Finnes: arbetsvillig svensk 24-åring

Sökes: arbete, med lön. Timlön. Skojare och psykotiska säljare undanbedes.

Oj oj oj, gissa vad? Vi är nu strandbor! Nära nog åtminstone. Det känns riktigt tungt att behöva se vyer som denna vareviga gång man lämnar lägenheten på Lucius street:



Vi upptäckte vid flytten att vi har samlat på oss helt otroligt mycket under våra första fem månader här, det var knappt att vi fick plats med allt i vår beställda kombitaxi.



Flytten ägde alltså rum i lördags, på mois egen födelsedag. Det var en riktigt bra dag, Sara kan konsten att fixa till det där lilla extra. Dagen började med en inspektion av ett brittiskt par, sedan drog vi oss ner mot Newtown och åt frukost på en väldigt fancy restaurang dekorerad med vitmålade väggar och enorma tavlor. Mätta och belåtna tog vi oss hemåt och bokade taxin. Vår Bangladeshiska vän Rafiq hjälpte oss med all bråte som skulle ut, han tyckte det var väldigt tråkigt att vi flyttade, men när vi lovade att hälsa på när tillfälle gavs så var det ok.

Ute i Bondi väntade Zane på oss och hjälpte till med grejerna, självklart bor vi högst upp i ett gammalt hus utan hiss. När vi väl var på plats tog vi oss till det enorma köpcentret i Bondi Junction och handlade lite mat och tårta, återvände hem, åt en bit tårta tillsammans med varsin Tooheys, gjorde oss i ordning och for in mot stan och Buckland street då jag glömde att lämna nyckeln till lägenheten när vi stack. Efter det blev det middag på en italiensk restaurang precis runt knuten från vår gamla lya. Maten var fantastico! Jag hade trots allt blivit vuxen och beställde skaldjursrisotto, Sara är ju inte ens 23 och åt därmed pizza. Vår servitör kan ha varit den mest stressade italienaren jag sett, och han glömde bort att ta vår beställning så vi var på väg att gå, men han bad så mycket om ursäkt och skyndade sedan på vår mat så han blev förlåten.

Sent om sider, mätta och glada efter maten och en flaska vitt tog vi oss till Jonas på Yurong street där det vankades fest. Temafest. "Gold Diggers & Sugar Daddies" stod det på inbjudan, och vissa försökte verkligen leva upp till epiteten. Jonas själv hade på sig frack och fluga till ett par vita tennisshorts, han såg verkligt aristokratisk ut.

Vädret har varit helt fantastiskt sista tiden, det skall föreställa vinter men vi har haft 20 grader varmt och skinande sol. Söndagen spenderade jag och Jonas i sluttningen ner mot Bondi där vi gassade i solen, och sedan åt en bit av min födelsedagskaka. I går var Sara ledig så då tog vi det mest lugnt, vandrade runt i vårt nya kvarter, satt vid klipporna och tittade ut över havet och tog ytterligare en sväng till Bondi Junction. Vid vår utflykt vid vattnet såg vi levs levande valar, endast några hundra meter från land! Tydligen är det valsäsong nu, och valar av alla de slag flockas runt Sydneys kust. Det var mäktigt att se dem, även om de var en bit bort. Knölvalar skall det ha varit enligt en aussie som beskådade dem från samma klippsats.

Idag har Sara jobbat, och jag har sprungit runt som en tetting och bett om jobb i ett antal butiker, det är mer slitsamt att söka jobb än att arbeta, vill jag intala mig själv.. Fick lämna in mitt CV på ett antal ställen, så det vore väl fan om inte något av dem skulle nappa. Jag håller tummarna, och lär spendera morgondagen åt att besöka ytterligare eventuella arbetsplatser.

Härligt att spanjorerna vann, eller ja, eftersom jag nu var tvungen att välja mellan Spanien och Tyskland vill säga - extra kul för danskvännen Jens som fick uppleva finalen och ett antagligen ganska gediget firande på plats i Barcelona.

Nej, nu räcker det för idag. Ikväll skall Sara och jag se på barnfilm på bio. Kung-Fu Panda. Förhoppningsvis en lagom dos av underhållning för en trött tisdagskväll. Jag återkommer om jag får något arbete de närmaste dagarna. Om inte så lär jag återkomma och svära åt de nötter som inte fattat hur bra jag är, ödmjuk som jag är..

Vi hörs!

Cheers


PS Tack för alla gratulationer! DS


Så här glada blir man vid flytt till Bondi Beach