Pösk

Hej alla glada,

så kom påsken och gick igen. Vi åt oss lite tjockare, och tog det mest ganska piano.

Det där Twitter är ju en oerhört populär fluga just nu. Var och en från Kim Jong till Påven verkar tjittra, och ska man åtminstone försöka se ut som en nörd som minsann hänger med lite grann är ett konto en bra idé. Dessutom kan det passa ganska bra här, då man inte alltid har orken att skriva längre inlägg, utan istället kan gå lös på twitter och hålla sig under 140 tecken.

Så, från och med nu kan man följa med direkt i den där fula rutan till höger, om man inte har ett eget twitterkonto.

Vi hörs!

Vad man inte vill hitta i frukostjuicen

Då sitter man ensam i lägenheten för första gången och söker jobb för glatta livet. Sara avverkar sin första dag på jobbet i detta nu, vilket jag hoppas få göra snart även jag.

Jag tog mig på något konstigt vis upp (nästan) samtidigt som Sara i morse, och njöt av en ganska lugn och slö frukost på egen hand i vid det soluppvärmda köksbordet. Allt smakade galant, framför allt den nyinhandlade färskpressade apelsinjuicen. Sen gjorde jag ett fynd, och resten av juicen åkte i vasken.



Jag är inte speciellt mjäkig, men jävlar vad äckligt.

Charlie's Juice tyckte inte heller det var så roligt, och har lovat mig en voucher för att köpa en ny flaska. Tack för det. Nu undrar jag bara: hur många hann ner i svalget?

Bluuääääää.

Jobb

Jag har hittills varit på intervjuer för två jobb. Ett var som F&B Attendant (typ servitris) på ett Rydges hotell här i Auckland, där jag skulle provjobba en vecka senare för ett deltidsjobb. Det andra jobbet var som Receptionist på the Quadrant, ett fiiint hotell i Auckland där tjänsten antingen var deltid eller heltid beroende på om jag skulle gå vidare till nästa intervju.

I onsdags var jag på intervju på the Quadrant. Hade en väldigt trevlig intervju med en HR dam vid namn Ruth. Jag var den sista hon skulle intervju den dagen, och hon var heeelt slut när vi började prata så jag förstod att hon hade intervjuat en hel del. Efter en tid in i intervjun ville hon hämta chefen, för hon ville att alla potentiella anställda skulle träffa honom. Han satt i möte. Intervjun var slut och hon sa att hon skulle höra av sig senast fredag om jag var aktuell för en andra intervju, men hon ville att jag skulle träffa chefen, så hon kanske hörde av sig innan.

I torsdags ringde Ruth och väckte oss vid halv nio. Hon ville att jag skulle komma in och träffa Mr Judd vid halv två. Självklart sa jag. In och hade möte med chefen, vilket slutade med att han säger "Well, I like your personality, as Ruth said I would. I just need to speak to Ruth again, but if everything goes as planned, I would like to offer you a Full Time position, starting Monday. I give you a call tomorrow." Aaah! Vad hände med andra intervjun!? Detta var jag inte beredd på!

Så igår, fredag, ringde Edward Judd och erbjöd mig en heltidstjänst med start på måndag! Enligt kontraktet jobbar jag mån-fre, minst 40h i veckan. Lönen är en bit ifrån minimumlön, men jag har ALDRIG tjänat så lågt. Tur att allt är relativt billigt här.

Idag tog vi oss en liten vandringstur på FEM timmar. Coast to Coast Walk, upp på minst tre vulkankratrar. Sen blev det pizza och öl för att fira att jag fått jobb!

Ikväll är vi också helt själva i lägenheten då Jeremy har sin svensexa idag. Kom ett helt kompani killar och drog iväg honom vid lunchtid. Han visste om att det var idag, men visste inte vad de ska göra med honom så han var nådigt nervös. Tur att man inte behöver oroa sig för sånt.

Onsdag 1 april

The hunt continues. Efter jobb vill säga. Förutom att skicka arbetsansökningar till höger och vänster har vi den senaste veckan utforskat Auckland lite närmare. I lördags åkte vi ut på en 90-minuters kryssning i hamnen som var väldigt trevlig. Vi träffade en Norrköpingsbo som var på besök för att gå på bröllop, och hamnade på samma tripp som en samling gubbar i företagströjor som förde ett jävla liv och drack öl, vilket ibland gjorde det svårt att höra guidens berättande i högtalarna.

Senare samma dag följde vi med Jeremy och Jane till en park ute i förorten där det vankades avskedsfest för en vän som skulle flyga över till Europa. Det var trevligt, och vi blev bjudna på mat och dricka i en närliggande tapasbar. Dessutom blev jag värvad till ett fotbollslag flera av gästerna spelade i, och gjorde sedan på söndagen bejublad (nåja) comeback som benknäckarback. Resultatet blev vinst med 3-0, cirka 20 minuters speltid i lånad utrustning innan jag kravlade mig av planen helt utmattad och med stora hål i skinnet under båda mina stortår. Men det var trots allt jäkligt kul, och jag kommer fortsätta spela i det stundande seriespelet.

Det har nu visat sig att Auckland är en väldigt, väldigt kullig stad. Huvudstaden ligger placerad i ett område med inte mindre än utdöda 48 vulkaner, vilket förklarar saken. En del av dessa har vi redan vandrat upp för, bland andra Mt Hobson som ligger längs med vår gata, Mt Victoria och North Head som ligger på norra sidan staden i stadsdelen Devonport. North Head fungerade under världskrigen som försvarspost för staden, och det finns ett antal kanoner, utsiktsposter och underjordiska gångar kvar att vandra runt i. Inom en snar framtid planeras tripper ut till de närliggande öarna Rangitoto, Motutapu och Waiheke. Rangitoto är, helt otippat, en gammal vulkan-ö.

Tisdagar betyder likt Sydney billigt-billigt att gå på bio. I går var vi och såg en superbögig Sean Penn i Milk. Vilken fantastiskt bra film! Penns Oscar var välförtjänt, även om vi inte sett The Wrestler ännu.

En annan väldigt underhållande film vi såg häromdagen: African Odyssey. Vår flat-mate Jeremy och tre vänner gav sig ut på en nätt eftermiddagstripp med motorcykel. Från Kapstaden till London! Med sig hade de en liten filmkamera och dokumenterade resan som sedan klipptes ihop till denna dokumentär. Till detta ska tilläggas att ingen av dem var särskilt erfarna som motorcyklister. Rekommenderas starkt!

Bilder från veckan:

















Hörs snart igen.

Torsdag 26 mars

Okej, det har dröjt mellan inläggen, så nu börjar det på riktigt. Vi är idag exakt en vecka in på äventyret, och de där lite tråkiga men nödvändiga, dock ibland spännande detaljerna är avklarade.

Vi har nu flyttat in i en lägenhet i stadsdelen Newmarket, cirka 10 minuter med buss från själva stadskärnan. Vi tipsades om området av Seemaa, vår otroligt vänliga värd på Freeman’s Bed & Breakfast. Här ute finns en uppsjö av affärer, kaféer, restauranger och allt annat man kan behöva. Dessutom är det gångavstånd till Parnell som verkar vara ett av de mysigaste (och dyraste) områdena i staden. Från vår lägenhet behöver vi promenera dryga 300 meter för att hoppa på bussen i vald riktning, och bussarna går ofta. Rummet hyr vi av Jeremy och Jane, arkitekt respektive läkare minsann (!). De är minst sagt vänliga och easy going. Vi kollade in lägenheten i lördags, bestämde oss i söndags och ringde upp Jeremy, och fick flytta in i tisdags. Hyran och depositionen kunde vi betala på plats. Båda arbetade under dagen, så dörren lämnades öppen och det var bara för oss att kliva rätt in och packa upp.









Igår öppnade vi varsitt bankkonto hos ANZ, så nu är vi helt enkelt set and ready. Saknas gör den lilla detaljen kallad arbete, men vi jobbar för fullt på att lösa den biten.

Jag sitter vid den sköna matplatsen intill det enorma fönstret just nu, Sara är hos en frisör nere på gatan för att klippa och färga håret. Stället är antagligen en av de trendigare salongerna i stan. De har ett får i fönstret, så hippt är det. Kolla webbplatsen! Trots detta är det billigare än i Svedala, och billigt är ju alltid bra.

Det får räcka för den här gången – när vi återkommer vill vi ha fått fatt i arbete!

Vi hörs

Första rapporten

Hej,

hade tänkt mig ett långt första inlägg, men orken tryter. Timmen är sen och jag somnar när som. Istället en kortfattad summering av våra första tre dagar:

- närmare 38 timmar på resande fot, efter natt med dryga tre timmars sömn
- mellanlandning på LAX, snabb tur genom säkerhetskontrollen, stämpel i passet, därmed även besökt USA
- sniffning av knark- och mathundar på Auckland International
- vandring i centrala Auckland
- inlämning av misshandlad resväska till reparatör, courtesy of Air New Zealand
- bostadsjakt online
- jetlag
- införskaffade NZ-telefonnummer, Sara även telefon
- ansökningar om skattenummer inlämnade (utgångna internationella körkort som referenser, möjligen felaktig utskickningsadress angiven, hoppas det går bra ändå)
- mer vandring
- bussturer
- tuuuung jetlag
- inslumring innan klockan åtta
- besök hos potentiella hyreskamrater
- fönstershopping
- italiensk-, indonesisk-, mexikansk mat
- beslut om (förhoppningsvis) inflyttning i lägenhet
- and much more..

Återkommer snart!

En vecka

NYE

Sista natten

Då kom dagen före. Sista tiden har otroligt nog gått lite fortare förbi och nu är klockan tjugo minuter efter midnatt. I morgon klockan 15.45 lyfter planet.

På sista tiden har vi visat syrran runt stan och besökt den norra sidans underbara stränder kallade Northern Beaches. I dag, den sista av hela dagar i Sydney, träffade vi vänner på egna håll, och avslutade kvällen med en middagskryssning i hamnen, och drinkar i stadens antagligen bästa hotellbar; Shangri-La Blue Horizon. Den utsikten.. Ja, den är ordentlig.

Nu är jag så trött att ögonen går i kors så inlägget hålls kort. På fredag förmiddag är vi hemma igen. Vi ses snart.

Cheers



Vem skulle inte trivas? Palm Beach, norr om Sydney

Den sista veckan!

Det är ju nu januari, tiden då man ska sammanfatta och dra slutsatser av året som gått. För att hålla det kort kan vi väl bara konstatera att det gått otroligt fort, och att vi sett och upplevt väldigt mycket. Australien och Sydney visade sig vara exakt så fantastiskt som man väntade sig, plus lite till.

Även om vi har besökt många platser sedan vi kom så är ju trots allt Oz en enorm kontinent (inte mycket mindre än Nordamerika) som har mycket kvar att visa oss. Därför lär vi med största sannolikhet återvända och beta av Western Australia, besöka Ayers Rock, Northern Territory och Darwin, samt åka genom South Australias öken och se kuststaden Adelaide. Någon gång, kanske redan i år eller nästa. Vi har stora planer.

I dag är det fredag, jag avklarade min absolut sista dag i min enormt fula HSW-uniform i onsdags. Fick idén att arbeta tre dagar min näst sista vecka i landet för att få lite pengar sista veckan, och givetvis kom de tre dagarna att bli de varmaste den här säsongen! I går vände det såklart totalt och var gråmulet hela dagen, med en temperatur som inte ens hitta över 20-strecket. Vi frös.

Therese är här och hälsar på, så vi (mest Sara) har haft anledning att vara turistiga i några dagar. Igår var vi inne i stan och besökte den alltid lika trånga Paddys Market och åt hot pots uppe i foodcourten bland asiaterna. Vi hann även med att åka ut till flygplatsen och skicka hem en väska fylld till bredden med böcker, en del skor och kläder. Det kalaset gick på närmare $ 300. Till nästa tripp gäller det att skeppa hem saker och ting i tid, via havet och spara pengar.

Idag besöktes Darling Harbour, Chinese Gardens och Australian Museum och utställningen Wildlife Photographer of the Year, som bjöd på en del helt fantastiska foton. Ikväll bestämde vi oss för att ta det lugnt och se på film/äta tacos/dricka Tooheys.

I morgon börjar Sydney Festival och de centrala delarna av Sydney stängs av för trafik och det bjuds på gratiskonserter, utställningar och annat kul. Det ska vara ett tiotal scener uppbyggda, och innan solnedgången kommer alla stanna upp för att genomföra en gemensam dans med publiken som någon stjärnkoreograf har kliat sitt huvud för att klura ut. Festligt va? Kolla in stegen H Ä R . Jag kan lova att ingen kommer få se mig försöka.

Just det! Nyårsafton. Ja, vad ska man säga om den... Vi var ute på picnic i en park en halvtimme från Bondi med rejäl utsikt över hamnen, Operahuset och bron. Staden bjöd på sitt största fyrverkeri någonsin, nätta $ 5 av krut, och jävlar vad mäktigt det var. Får se om vi kan lägga upp någon av filmerna vi fick med oss i kameran.

Om en vecka flyger vi hem. Från 30 grader till minus. Känns väldigt lustigt, och kluvet. Vi har helt enkelt haft det lite för bra i Sydney. Staden är helt fantastisk, och hade istället familj och vänner flyttat hit så hade vi inte behövt flyga hem över huvud taget. Men det ska bli kul att träffa alla där hemma, äta svensk mat, ha en liten jul och se snö igen. Först måste jag bara försöka hitta den där sista jävla julklappen… Mamma, vad vill du ha?!

Så, vänner och glada bloggläsare. Om drygt en vecka är vi åter på svensk mark, så vi ses snart. Tills dess:

Cheers




PS - Tre nya fotoalbum bland länkarna!