Ö-besök

Efter en hel veckas skitväder med alldeles för mycket regn, verkar det nu ha vänt och sommaren smugit sig fram igen. De senaste dagarna har varit härliga, och prognosen för resten av veckan ser väldigt lovande ut:



Vi har haft två riktigt sköna lediga dagar med perfekt väder för utflykter, så i söndags bestämde vi oss för att spendera måndagen på Waiheke Island, dryga 40 minuters båtfärd från Auckland, men med känslan av att vara hundratals mil ifrån storstadens rusningstrafik och bilköer.

Väl där hyrde vi en bil över dagen, och körde i runt hela ön med stopp vid fantastiska bukter, stränder och höga kullar med härlig utsikt över näraliggande öar och Hauraki-golfen.

På Waiheke produceras också en hel del fina viner. Tyvärr var många vingårdar stängda för provning eftersom vi var där på en måndag, men hann ändå med några besök (och några flaskor som kostade mer än våra genomsnittliga vinköp).

***

Nästa vecka åker vi upp till Northland som vi skrivit om tidigare, det ska bli roligt.

Om vädret vill kommer vi antagligen åka ut på en kryssning och kanske plaska runt med delfiner. Det har jag alltid velat uppleva, och om det inte blir denna gång så finns det fler chanser till det söderut.

***

Förra året när vi besökte Melbourne (och inte hade bokat boende i förväg), lyckades vi tajma in vår visit mitt i Australian Open. Inte bra. När vi ska dit nästa år är det istället Grand Prix. Det betyder svettiga motorfans, och än värre, svindyrt boende.

100 dollar per natt på hostel? Nej tack. Istället fick det bli Hotel Formule1. Fortfarande alldeles för dyrt dock…

Däremot lyckades vi hitta ett väldigt billigt boende i Sydney, vilket inte alltid är lätt. Mitt i CBD, nära till hamnen, Kings Cross, tåg och bussar ut till Bondi. Ska bli härligt att komma dit igen.

***

Här följer några bilder från gårdagen, fler finns i FB-albumen.



Vi hörs!

Sommaren är här!

I princip åtminstone. De senaste dagarna har varit kvalmiga, rätt gråa men jäklar så varma. Just nu, kvart över åtta på kvällen, visar termometern fortfarande 20 grader. Ännu en udda juletid väntar.

Återigen hade vi en måndag och tisdag ledigt, och hann med en hel del även denna gång; vi har tvättat i massor, skrubbat badrummet, cashat in min efterlängtade check från Australien, och spenderat det mesta av den på roliga prylar som rakblad, klippning, hårvax, campingstolar och en LED-lampa till tältet. Vi hann även med att se The Invention of Lying på bio, och äta en billig indisk lunch på norra sidan av staden.

I morgon väntar jobbet igen, om nu inte resten av veckan regnar bort. Prognosen ser inte lovande ut, men man kan heller aldrig riktigt lita på prognoserna här.



Annars planerar vi nu en långweekend (mitt i veckan) till den nordligaste delen av ön, där vi ska besöka Bay Of Islands och se Cape Reinga, landets mest nordvästliga punkt där Tasmanska och Stilla havet möts, som också är en helig plats för Maorierna. Enligt mytologin påbörjar de dödas andar sin resa in i efterlivet från udden.



Vi har nu även bokat ytterligare ett inrikesflyg i Australien nästa år. Vi ska flyga från Adelaide till Sydney med Tiger Airways, ett billigt asiatiskt flygbolag som tar extra betalt för allt man kan tänka sig. Vi valde att inte betala extra för att välja platser, så vi kan hamna i skilda säten om det inte vill sig väl. Å andra sidan kanske det skulle vara skönt efter att då ha varit på resande fot tillsammans i drygt två månader! (Till Sara säger jag som jag brukar, “Får man inte skämta här eller?!”)

Så, nu har vi bara två flyg kvar att boka: Cairns till Melbourne, och avslutningsvis Sydney tillbaka till Melbourne innan vi ska vidare mot Kuala Lumpur. Och ja, det är nog bäst att boka ett flyg från London också, annars lär vi bli strandade där den 15 april.


Nu ska vi sova, god natt!

Utlandssvenskar: Så fick vi en superhelg med kallvattenchock

Våra lediga två dagar spenderade vi större delen av i Waitomo Caves som ligger drygt tre timmars bilfärd söder om Auckland. Dessa grottor är något av ett måste att besöka på nordön, inte minst p.g.a. de tusentals lysmaskar som bebor grottsystemen.

Vi for söderut i måndags, efter att jag återigen besökt tandläkaren och äntligen fått min tandkrona på plats. Den temporära kronan gick sönder två gånger om, så det var skönt att få det gjort.

På vägen ner gjorde vi ett snabbt stopp i staden Hamilton, och konstaterade efter en kort promenad att det fanns ett alldeles för stort antal barer och restauranger i förhållande till stadens storlek. Hamiltonbor tycker antagligen om att supa när arbetsveckan är över.

När vi väl kom till Waitomo bestämde vi oss för att stanna över natten på byns enda hotell (Motellet där man kunde välja mellan att bo i en båt, ett gammalt flygplan eller ett hobbithus var lite för dyrt). Om man nu varit vidskeplig hade det varit en god ide att bo någon annan stans, för det låg en ganska läskig atmosfär över det gamla bygget. Lonely Planet skriver: “If the hotel from The Shining and Bates Motel had a bastard son, it would be this grand old place. “

När vi checkat in korsade vi gatan och för att äta på en av de två restauranger som finns i byn. Med tanke på utbudet hoppades vi inte på för mycket, men voivoi, maten var utsökt! En grinig servitris drog ner betyget en aning, annars hade det varit full pott.

Efter en natt med dålig sömn (konstiga ljud, tvillingar i korridoren och en man med yxa), var det dags för grottäventyret. Det var otroligt häftigt. Det hela började med (efter instruktioner, våtdräktsprovning och annat tråkigt), med att vi fick abseila (svengelska?) ner drygt 40 m genom ett hål som gick rätt ner i grottsystemet. Väl där spenderade vi drygt tre timmar under jord med att åka linbana, simma i svinkallt vatten, och plaska runt i stora badringar medan lysmaskarna gjorde sin grej runt om i grottorna. Det var helt otroligt fint där nere, trots kylan och vassa stenkanter. På utvägen fick vi klättra oss igenom vattenfall och krypa igenom trånga passager. Det hela avslutades med en varmdusch, tomatsoppa och bagels innan vi fick betala 20 dollar för en cd med dåliga bilder. Men vilken upplevelse!

Det var verkligen skönt att lämna Auckland för någon dag, och suget efter att resa blev inte mindre. Ska göra ytterligare några korta tripper i december och januari. We’ll keep you posted.


***

Här är förklaringen till att man lätt bränner sig utomhus:



***

Vi hörs!

Stor spenderardag

Det ska tydligen alltid vara så att oförutsedda utgifter dyker upp när man minst behöver dem. I måndags förra veckan besökte jag tandläkaren återigen för att förbereda ett kronimplantat. Visserligen täcker min utlandsförsäkringen det den här gången, men måste ända punga ut med $660 gånger två! Förutom hål i fickan gjorde hästsprutan de bedövade mig med att halva käften och tungan var bortdomnad över dagen och jag drabbades av tillfälligt talfel.

Senare samma dag lämnade jag in bilen för en warrant of fitness (besiktning). Givetvis höll jag tummarna för att det skulle stanna vid besiktningskostnaden på 30 dollar. Det var ju så vitt jag kunde se eller höra med mina skrala kunskaper inga problem med bilen över huvud taget. Inte alls!

Besiktningen slutade med en nätt lista som var tvungen att åtgärdas inom två dagar eftersom det gamla beviset var på väg att utgå. Det brukar ju bli så att saker och ting görs i sista sekunden. Vi behövde nya framdäck, nya bromsbelägg, justera handbromsen eller möjligen till och med montera in nya av vad man nu monterar i en handbroms, och en del lampor (parkering och backlykta) som tydligen inte fungerade. Vi kunde höra pengarna rulla iväg i snabb takt.

Vi spenderade hela lediga tisdagen åt att köra runt Auckland på jakt efter det vi behövde - och det löste sig trots allt ganska enkelt, till en total kostnad på 300 dollar. 1000 dollar försvann alltså i ett nafs, på ingenting roligt alls! Men, om man försöker se positivt på det kommer jag få tillbaka det mesta från försäkringsbolaget, och förhoppningsvis kommer vi kunna lägga till några dollar på priset för bilen när det vankas försäljning.

***

Innan ledigheten är över för den här veckan ska vi köpa oss ett par smidiga solstolar att ta med på den stora resan. Sedan har vi nog allt som behövs; gaskök, tält, sovsäckar, tallrikar och bestick, vägatlas. Avresan närmar sig i rask takt!

***

Julkänslan infinner sig inte riktigt, temperaturen börjar stadga sig runt åtminstone 20 grader även dåliga dagar och julpyntet i köpcenter och skyltfönster känns bara fel. Det där med julkänslan är ganska svårt alltså, men irländarna har ändå köpt på sig en gran i plast och lite blandat pynt till lägenheten, så det kanske tar sig närmare högtiden.

***

Har börjat fundera över hur vi ska kunna följa Vancouver-OS när vi är ute och bilar. Jag måste självklart se hockeyn! Vi blir kanske helt enkelt tvungna att ta in på motell då och då för att ha tillgång till tv, med förhoppningsvis de rätta kanalerna. Tidsskillnaden är en bitch dock, 18 timmar före är vi här.

***

Okej, nu börjar vi den officiella nedräkningen: om 11 veckor lämnar vi Auckland!


Vi hörs

Utflykter

I morgon väntar starten på en femtio-sextio timmars arbetsvecka, så det är bra tid att summera vår tidigt-i-vecka-helg:

I går (måndag) blev så av: vi pungade upp lite mer än vad ett ordinärt biobesök kostar för att prova på deluxe-varianten i biokomplexet Hoyts ute i köpcentret Sylvia Park. Det kallas lite fancy pantsy for La Premiere, och rätt fancy är det.

Innan filmen får man tillgång till en lounge med bar där man kan sitta ner en stund, sedan visar personalen in en till ens platser i salongen. Och ja, sätena är något i hästväg. Enorma lädersäten, som med ett reglage i armstödet kan vinklas gradvis tills man rätt och slätt ligger ner och beskådar filmduken. Vid båda sidorna av dessa dubbelsäten har man ett litet bord (med bordslampa), och armstöden i mitten kan fällas bak om man hellre vill hångla än att se den film man betalat extra för att avnjuta i pampsäten. Under filmens gång serveras mat, dryck och dessert om man så önskar. Självklart åt vi mat! Och drack Heineken. Och åt Cheesecake till sista delen av filmen.

Filmen då? This is It. Ingen superproduktion, vilket det heller aldrig var tänkt att vara, men klart sevärd. Jag var ju trots allt en riktig MJ-nörd innan tonåren.

I dag har bockade vi av en annan aktivitet från to-do-listan, då vi tog färjan ut och åkte släp efter traktor runt vulkan-ön Rangitoto, som ligger här i Hauraki Gulfen - Aucklands hamn. Det var en häftig upplevelse. Ön kom till för drygt 700 år sedan efter ett antal vulkanutbrott. Det finns ett antal vandringsleder kring ön, varav en bär hela vägen upp till vulkankratern, där utsikten är grym.

Som oväntad - och tydligen ovanlig - bonus fick vi se valar i hamnen under färjetrippen ut till ön. Den reguljära färjan stannade upp någon minut så att passagerarna skulle få chans att se dem komma till ytan. Missade att uppfatta vad det var för art, men den var svart och vit. Och ja, hur ofta ser man valar över huvud taget? Vi säger att det var Späckhuggare. En Willy, med kalv.

Så, i det stora hela har det varit två mycket bra lediga dagar. Men självklart ska det alltid inträffa något man kan gnälla över. I går eftermiddag och över natten sprang ett par munsår-from-hell fram och slog rot på underläppa’ min. I morse såg jag ut som någon som inte nått ett helt övertygande resultat hos botoxkliniken.

****

On another note: Sommaren har inte riktigt nått hit än, men redan brinner mitt ansikte efter var och varannan arbetsdag. SPF 30+ räcker alltså inte, vi har nu inhandlat solskydd med 70+.

70+!

Strålningen är livsfarlig, och det gäller att försöka stanna i skuggan så länge det bara går om dagarna. Men brun blir jag ju. I ansiktet framför allt. Till viss del på underarmarna. Och mina händer ser ut som pepparkakor. Och mina fötter har ett fint inpräntat mönster efter mina flippies. Jag använde dem en dag! (Flip-flops heter för övrigt Jandals här. Inte Thongs som i Australien).



Nu sover vi.

Gonatt.



Bonusbilder:

Humor!

Real-Life Pac Man Terrorizes People - Watch more Funny Videos

The Colbert Report	Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c
The Word - Don't Ask Don't Tell
www.colbertnation.com
Colbert Report Full Episodes Political Humor Religion

Snart november

Med andra ord är det drygt bara tre arbets/reskassesparar-månader som återstår.

Den senaste tiden har det varit sisådär med vädret. Jag har fått stanna hemma en dag för att det spöregnat, en annan dag var det återigen skyfall så då fick jag och Lada stanna i varuhuset och packa sparris.

Men nu drar snart säsongen igång på allvar, då alla fem lastbilar körs ut. Då kommer jag få arbeta fem eller sex dagar i veckan, och det uppskattar reskassan.

Vädret kan man ägna spaltmeter åt. Det finns tydligen ett ordspråk här; “If you don’t like the weather, just wait five minutes,” och det stämmer verkligen. Under en och samma dag kan man uppleva starka vindar, spöregn och grå himmel, för att däremellan njuta av strålande solsken utan moln.

Vi har lagt upp lite lösa planer för kortare resor vi vill ha avklarade innan det blir dags för den stora resan nästa år. En av dessa tripper vi ska försöka klämma in ska gå till Waitomo Caves, som är ett område ett par timmar söder om Auckland kända för sina grottor med lysmaskar. Låter hur fånigt som helst, men ska vara en riktig upplevelse.

Vi har hittat en tur som vi verkligen, verkligen vill göra. Den är dyr, och lång (7 timmar varav större delen under jord), men smäller nog mycket högre än en vanlig rundvandring. Den inleds med att man hissar ner sig (abseiling) i underjorden iklädd våtdräkt och pannlampa för att sedan klättra, simma och hoppa sig fram där nere. Låter som ett äventyr man inte får chansen att uppleva så många gånger. Kan inte låta bli att tänka på filmen The Descent dock. Men säg inget till Sara om det…




***

Har träffat en del roliga (och mindre roliga) människor sedan jag började kränga frukt. Den här veckan blev jag bland annat erbjuden att jobba i trädgården hemma hos en dam (över 40 åtminstone) under sommaren.

Utöver det fick jag ett visitkort av en välklädd (och Mercedeskörande) man, som satt i styrelsen för ett företag baserat i Queenstown som ska etablera sig i Sverige nästa år. Det hela började med att han frågade varifrån jag kom, som i sin tur ledde in på vad och var jag hade pluggat, vad jag gjorde i Nya Zeeland och vad jag hade för planer väl hemma i Sverige igen. Han tyckte jag skulle kolla upp företaget online och sedan skicka honom ett mejl. Oväntat!

***

Har även denna vecka tre lediga dagar, och det har faktiskt varit väldigt skönt. Får se hur jag kommer känna mig efter en femdagars arbetsvecka, de långa dagarna tröttar ut, även om det inte är konstant påfrestande arbete.

I dag har jag varit en duktig hemmaman och hunnit med att både handla, tvätta, hämta ut ett paket på posten och beta av en ny lektion i digital bildbehandling som jag läser via Högskolan i Jönköping.

***

Inom tre veckor måste vår bil besiktigas. Börjar bli lite orolig, enligt de som vet kan det spela en stor roll vart man tar bilen för att få den kollad. Här finns det inte bara en statlig stationskedja att åka till, utan var och varannan jävla mekaniker utför också besiktningarna. Dessa kan vara enklare att få godkänt hos jämfört med VTNZ som är den största kedjan, men å andra sidan kanske de istället kuggar en så man blir tvungen till vissa åtgärder, som de givetvis kan hjälpa till med! VTNZ utför inga reparationer alls, det talar för dem istället.

Helt enkelt har man ingen aning om vilka ställen det kan vara en bra idé att åka till, innan man provat sig fram. Ska be chefen om råd.

***

Varför ska det alltid, ALLTID, vara så förbannat svårt att kunna kommunicera med försäkringsbolag? IF hatar jag redan utöver allt annat, dom är helt omöjliga. Tänker aldrig någonsin bli betalande kund hos dem igen.

Folksam är jäkligt långsamma, men svarar trots allt förr eller senare.

Länsförsäkringar däremot, det är ett företag som behandlar sina kunder som de förtjänar. Hade en studentförsäkring via Länsförsäkringar i Jönköping, och de hjälpte mig utan problem när jag slarvade bort vår kamera i Sydney. Kudos LF!

***

Mina pensionspengar från Australien har jag ännu inte sett röken av. Ett fjärde ännu obesvarat mejl skickades för en vecka sedan. Unbeliavable!

***

Har just avslutat första säsongen av True Blood. Gillar’t, gillar’t skarpt!

På återseende.




Uppgift 1 i kursen. Australian War Memorial, Canberra. (Av någon anledning ljusar Bloggers system upp bilden, den ser inte ut som den ska...)

Grattis, Obama.

På tal om Obama.


Colbert Report


Colbert är ett geni.

Det nya jobbet

Har redan avklarat två veckor, och trivs bra med det. Tyvärr har vädret mestadels varit ganska träligt, men i går var det strålande solsken och cirka 18 grader varmt.

Alla på det nya arbetet är väldigt trevliga och roliga att ha att göra med. Vi är en bra blandning av nationaliteter; några Kiwis, ett tjeckiskt par, en ryska, en tyska (som jag inte träffat än) och enligt uppgift också en fransyska (heller aldrig träffat).

Arbetsdagarna i sig är ganska rutinmässiga. Man kommer in på morgonen, fyller i sitt time-sheet, plockar ihop frukten och grönsakerna från en lista man blivit tilldelad, tar med sig en skylt, och kör ut en liten lastbil till platsen där man ska sälja för dagen (företaget säljer på flera olika platser runtomkring Auckland). Väl där sätter man upp sin ”affär”, ställer ut skylten, och sitter ner på en stol i väntan på kunder.

För detta får jag exakt samma skitlön som ute på flygplatsen, men jobbar bra mycket längre dagar. Än så länge snittar jag 10-11 timmar, och med en arbetsvecka på fem-sex dagar blir det i slutänden betydligt mer än vad jag knåpade ihop tidigare. Less hassle, more dough.

Dessutom har jag oftast gott om tid att på plats läsa eller sitta ner och lyssna på ipoden. Har hunnit beta av flera avsnitt av årets sommarpratare, läst Coronado av Dennis Lehane och kommit halvvägs igenom Obamas memoarer på fyra arbetsdagar den här veckan. Under sommaren blir det kanske mindre tid för sådant, men med mer kunder går ju tiden i övrigt ändå snabbare.

En sommar med en tonårings sommarjobb på Nya Zeeland. Märkligt, men ganska kul ändå.

Favoritplatsen för min del är Tamaki Drive, som i mitt tycke är centrala Aucklands finaste vägsträcka. Den går längs med vattnet från centrala staden ut till Mission Bay, som är ett populärt sommarstråk med en härlig strand och några caféer.

***

Chefen lät mig börja en timme senare i går så jag kunde stanna hemma och se Danmark-Sverige. Jävla skit… Vi lämnar därmed ämnet.

***

I kväll ska vi gå på filmklubbsbio. Jag är medlem hos Rialto, som visar mycket bra film och annorlunda titlar jämfört med Skycity och Hoyts som enbart riktar in sig på Blockbusters. Ibland får man erbjudanden om s.k. advance screenings, där man får gå och se nya filmer innan premiären för $5 per person.

***

Vy från min arbetsplats på Tamaki Drive.


Ankfamilj på promenad vid en annan arbetsplats, Remuera Golf Course.


Annars är jag för tillfället rätt förbannad på olika organisationer som inte svarar på korrespondens. Dels den Australiska pensionsfonden som inte verkar bry sig om att återbetala mina pensionsinsättningar som arbetades ihop under förra året. Även Folksam har gjort sig förtjänta att få lite skit, då de struntar i att svara på mejl angående tandläkarbesök jag behöver göra som ska täckas av min utlandsförsäkring. Fy skäms!



Vi hörs

A Grand Night Out

Hurra! Den 29e september 2005 blev vi officiellt ett par, och en sådan sak är en ganska bra ursäkt till att hitta på roliga saker. Så när det nu var dags för den 29e september för fjärde gången tillsammans slog vi på stora trumman.

Vi bokade in oss för en natt på Grand Hotel vid Skycity, men började dagen med en ordentlig sovmorgon och rejäl frukost. Sedan spenderade vi några timmar på Auckland Zoo vilket var skoj, kanske främst tack vare surikaterna, lemurerna och kiwifågeln. Den ser helt otroligt rolig ut när den lunkar fram med sin klumpiga och vinglösa kropp. Tyvärr är fågeln ett nattdjur, så deras inhägnad är mörklagd vilket gör det svårt att fånga den på bild. En sådan måste vi se i det vilda innan vi flyger hemåt igen!

När vi senare hade checkat in på Grand, ätit (lite) choklad och smuttat sånt där bubblande som Fransmännen dricker, besökte vi lobbybaren och ytterligare en bar på vägen till den finfina restaurangen The Grove.

The Grove är, kan man säga, ett ställe man kan besöka en gång för att sedan inte ha råd att gå dit förrän nästa år. Just därför ville Sara äta där, kan jag tro… Men jäklar! Det var fantastiskt gott, vi fick fönsterbord, och vår servitör var otroligt kunnig och valde viner åt oss som passade perfekt till maten.

Det var vansinnigt gott, och så är det ju alltid spännande att prova rätter man egentligen inte har en aning om vad det är men låter gott, och höra en somelier beskriva rätter och vin på ett sådär engagerat sätt, där det är passande att nicka med och låtsas om att man förstår precis vad han menar. Men han kunde sin skit den killen, och att avsluta med lamm (racks) och Shiraz från Barossa, Australien var en höjdare. Saras John Dory (fisk) och Chardonnay fick också högsta betyg.

Så, hur avslutas en perfekt afton? På Casino så klart!

Jag har aldrig spelat på Casino tidigare, men har tydligen en medfödd förmåga att vinna pengar på roulette. Det var verkligen hur kul som helst! Tiden flög förbi, och vi hann med att dricka drinkar och vandra runt för att beskåda spelgalna asiater, samt spela ordentligt på $2.5-bordet. Vi började på 50 dollar, men cashade ut 200 när vi gick hem! Vårt roulettspelande betalade hela hotellvistelsen för oss, succé!

****

Samtidigt som vi hade det bra tillsammans har det som bekant hänt en hel del elände. Det var tsunamivarning i landet på morgonen när vi vaknade, vilket kändes väldigt underligt. Nu blev det aldrig några problem i NZ, men Samoa och Amerikanska Samoa har det betydligt värre. Självklart rapporteras det väldigt mycket om det, det finns mycket människor från Samoa och övriga Söderhavsöar här i landet, och det går dagliga flyg till öarna.

****

I morgon bitti gör jag mitt första pass som fruktförsäljare för Mr Fruit. Får väl se hur det blir. Det skönaste är att jag nu kommer få spendera hela sommaren utomhus, förutsatt att jag jobbar kvar hela sommaren. En annan bra sak är att det blir långa, långa dagar, vilket gör att lönechecken nu kommer bli större. Vi jobbar ju faktiskt just nu för det enda syftet att spara pengar till resandet som väntar. Om man bara jobbar, äter och sover hinner man inte slösa speciellt mycket pengar på annat.

Hoppas det inte regnar bara.

****

Missar Danmark-Sverige på söndag. Det suger!

****

Vi saknar helt och hållet dokumentation angående vår bils service (eller brist av). Hoppas den går igenom besiktningen i november, och att vi får den såld utan problem i mars. Än så länge går den som en klocka. Men det var tur att vi kollade oljan för någon vecka sedan… Vi är inte så bra på det här med bilar!



Vi hörs!




Kan ni se fågeln? Antagligen inte, men den är där!