Den här låten tillägnas Paul som fick mig tro att jag hittat ett helt ok arbete att börja med nästa vecka, men som i själva verket försöket lura in mig i något sorts sektliknande företag med starka drag av pyramidspel, sjuka arbetstider och enbart provisionsbaserad lön.



Blev jäkligt besviken över hur veckan artat sig, två intervjuer som gick väldigt bra och ledde till två "observation/trial days". Dock visade det sig att ingen av tjänsterna var i närheten av vad jag trodde efter att ha läst dess ganska ospecifierade platsannonser på Seek. Vad managern på ett av ställena fick att låta som ett vanligt promotionjobb där man i princip stod ute på olika events och pratade med folk visade sig vara ett vidrigt säljarjobb där man tvingades stå ute i köpcenter och försöka lura på folk kreditkort från Citibank. 6 dagar i veckan, utan timlön, 40 dollar "per sell". "Nej tack," sa jag och svor högt inombords när jag tog bussen hem från norra sidan av Sydney där jag spenderat två timmar tillsammans med en Irländsk team-leader som försökt övertyga mig om hur fantastiskt jobbet var och hur sjukt mycket pengar man kunde tjäna. "Yes, because people don't wanna sign up for credit cards at banks where the staff can't tell them much about the benefits, rates and all that. But we get trained and can help them with whatever they wanna know..." My arse. Det var länge sedan jag känt mig så blåst.

I framtiden vet jag att om jag vid första mötet frågar vilka specifika arbetsuppgifter och löneförhållanden som gäller för de kampanjer de kör, och svaret blir något i stil med att "de detaljerna går vi mycket närmare inpå om du går vidare från den gallring som görs och vi anser att du presterar bra under din trial," then get the hell out of there.

Så, nu är man återigen tillbaka på ruta ett. Och besviken. Och förbannad.

Med vädret är åtminstone fint, och så flyttar vi i morgon.

Cheers

Another week...

...in paradise, hade man kunnat säga. Fast det är vinter, och blir inte speciellt mycket paradistid här just nu om jag ska vara ärlig. Även om det känns rätt skönt att temperaturen mitt i vintern kan lägga sig runt 20-gradersstrecket och solen kännas varm vissa dagar när regnet tar ledigt.

Enligt experter på området lär min tandvärk orsakas av en döende nerv i tandsnuppen under min porslinskrona. Det känns ungefär lika roligt som det låter. Har varit i kontakt med IF, farsan påpekade att det kunde vara så att försäkringen från min skoltid när jag slog ut framtanden täcker framtida men och problem till min 25-årsdag. Men med tanke på hur smidiga tomtarna är på det företaget lär jag ha ett besked lagom tills jag återvänder till Jönköping. Men hoppas får man!

Veckorna har förflutit väldigt fort sista tiden, och det är redan dags för de flesta vännerna att återvända till Europa. Känns rätt trist, och nu är den hårda verkligheten sådan att jag är arbetslös i Sydney. Har skickat ansökningar till både höger och vänster ett tag, och ska på intervju på måndag. Är inte säker på att jobbet i fråga är något i närheten av vad jag vill hålla på med, men det ger väl pengar på banken åtminstone.

Jag kan inte tjata nog om hur fantastiskt Sydney är. Det är inte svårt att förstå förstaplatsen i World City Brand Index. I ärlighetens namn är själva citykärnan inte mycket att hänga i granen, och blir där klådd ganska ordentligt av Melbourne, men när man drar sig mot hamnarna. Wow. Vattnet, Harbour Bridge, Operahuset, pirerna och alla fantastiska stränder gör det värt att bo här. Dessutom gör det sig omedelbart ganska tydligt att man är i en metropol, det händer saker varje vecka. Den här veckan har jag beskåder öppnandet av världens näst största Apple Store, sett The Chicken, the Fish and the King Crab på Sydney Film Festival (dokumentär om motsvarigheten till VM i matlagning The Bocuse d'Or, om man är fördomsfull mot fransmän innan filmen lär det inte ha förändrats efter 90 min...), samt sprungit staden runt och sett diverse utställningar i en pågående festival med modern konst.


Jonas fascineras av högtalarinstallationen.





Och så, dagens rubrik: Daniel och Sara flyttar till Bondi Beach! Wow! Lyckades finna ett rum på en avskild och lugn gata med några minuters gångväg från sanden. Vi får ett rum i en lägenhet delad med aussien Zane som är frilansfilmare och redigerare. Hur skön som helst, i vanligt aussiestuk. Lördagen den 28e flyttar vi in. På min födelsedag, ja.


I det markerade huset skall vi bo. Jupp.

Så, när nästa inlägg skrivs har jag möjligen ett arbete. Hoppas på det. Syrran funderar på att komma till Australien vid årsskiftet för att få 90 nya dagar på sin andra Japanvistelse, det vore kul.

Det svåraste med att vara på andra sidan jorden är att man inte är i närheten när det händer tråkigheter, vilket det oundvikligen gör. Hoppas att morfar blir bättre, är det någon som kan så är det väl ändå den krutgubben. 86 år idag, det är stort.

Nu måste här städas, inspektion av potentiella inflyttare om en timme.

Vi hörs,
Cheers

En dag i bilder

Alldeles för trött för att skriva något vettigt, utöver det en djävulusisk värk i min porslinskrona sedan två dagar.. Hoppas det släpper snart, det är mindre kul att inte kunna äta någon mat, man orkar inte göra så mycket aktivt i sådant tillstånd.

Här om dagen tog vi en promenad genom Hyde Park, vidare till The Domain och Royal Botanic Gardens för ett besök i The Art Gallery of New South Wales. Dessutom kan vi ha hunnit med några lägenhetsinspektioner sedan sist, men det kanske vi återkommer till senare... Tog några luddiga bilder med mobilen, och här är dom:














"Vad är det för frukter i trädet?" undrar ni, "Flygande hundar," svarar vi.

I natt skall vi sparka Chorizos. Go Zlatan!

Sedan sist

Hej på er. Jag slår slag i saken och uppdaterar nu mer frekvent än någonsin förr. Här är det höst, regnet har sjukanmält sig och vi har cirkus 20 grader och klarblå himmel. Inte så pjåkigt för en höst som går mot vinter!

Ni undrar säkert hur jag spenderade min första helg som nybakad medie- och kommunikationsvetare (vilken tam titel)? Well, i fredags käkade jag Koreansk BBQ tillsammans med mina två danska vänner Jens och Jonas, vilket vi följde upp med att gå på bio en helt fantastisk teatersalong! Häftig upplevelse, och de hade lyckats installera ett oväntat bra bild- och ljudsystem.

Planen var ursprungligen att se Let the right One In som den heter på engelska, men det blev istället Choke efter Chuck Palahniuks roman med samma namn (you know, Fight Club!). Jag skrattade helt vansinnigt mycket, den var otroligt skruvad. Kortfattat handlar den om en sexberoende karl som sätter mat i halsen vid varje restaurangbesök för att känna närhet av människor som räddar livet på honom och hans relation till sin demente mamma, och ja.. Se den, när den kommer till Sverige. Tydligen har den inte ens haft världspremiär, och i salongen hade de installerat mörkerkameror för att stoppa folk att filma duken med sina mobiltelefoner. Lustigt.

Lördagen var väldigt avslappnad. Sara och jag tog en promenad runt Pyrmont längs med hamnen och vidare mot Darling Harbour där det var jazzfestival och scener hade byggts upp på(!) vattnet. På eftermiddagen gick jag upp till Kelly’s Books, affären som har haft 50% rabatt på alla böcker TODAY ONLY i drygt två månader. Jag köpte Steinbecks The Grapes of Wrath och Palahniuks Rant. Det roliga är att båda är pocket, och jag fick punga upp med 24 dollar. Böcker är ytterligare en sak som är alldeles för dyra här!



Så i helgen har jag läst en hel del. I söndags promenerade Sara och jag ut till Newtown och käkade frukost. The best so far! Det är riktigt härligt att kunna ta sig ut och käka frukost på något litet kafé eller restaurang en söndagsmorgon, det är ju tvärt omöjligt att göra i Sverige om man inte vill springa till ett Scandichotell, och vem gör det? Dock ska man inte göra det till en daglig vana, det kostar lite för mycket.

Igår hyrde jag en film ute i Newtown på ett ställe som heter RedRoomDVD. Rena Star-Trek. Man får skaffa sig ett medlemskort som man använder för att hyra filmerna, sedan har de ett antal touchskärmar på vilka man kan browsa sig igenom utbudet, se på trailers och välja de filmer man vill ha. Sedan går man och drar kortet i en ATM-liknande automat, och ut ploppar din film. Fräckt! Det bästa är att det är öppet dygnet runt, och om man återlämnar en film inom 6 timmar kostar det bara $2.95. Fantastico.



Well, idag är det tisdag och ikväll (läs: i natt/morgonbitti 04:45) lirar Schweden! Ska bli kul, men lär väl förstöra resten av min onsdag. Ska springa ut på lämplig 24-hour pub och följa matchen. Passade på att frisera mig tidigare idag, det behövdes. DET är åtminstone billigare än hemma.

Under hela helgen har jag parallellt sökt arbeten och en ny lägenhet. Vi har i princip bestämt oss för att flytta närmare stranden, och det är definitivt lättare att hitta bra ställen nu när terminen håller på och ta slut och vinter väntar, än att skjuta på sökandet till nästa terminsstart och varmare väder. Har hittat en del intressanta och ringt till en del idag, blir kanske några inspektioner i morgon. En annan sak som gör att jag gärna flyttar ut är att vårt tak har blivit grönt, och det verkar sprida sig inåt rummet. Ser inte alls så roligt ut, och jag inbillar mig att det orsakar min irriterande rethosta jag fått dras med från och till i fem sex veckor nu. Får se vad de säger under inspektionen på onsdag, då Sara och jag måste vara ute ur huset då vi officiellt inte bor här.

Kom igen gubbs! Let's show those Tzatzikis!

Nej, nu blev det väldigt mycket text här igen. Tänk att man kan skriva så mycket om så lite… Det är den där förbannade skrivarkursens fel. Jag måste skriva en roman. Yep, that’s it. And I will.

Tills nästa gång,
Cheers

Next post is rated (M) for mature.

Ojoj, tiden går fort när man har roligt, eller många deadlines efter varandra. Helt plötsligt är det juni och man är färdigutbildad. Terminen har gått helt vansinnigt fort, och jag lyckades till slut klara mig igenom alla assignments i tid, även om det var lite tjockt ett tag. I detta nu är allt inlämnat, och jag väntar endast på att få min kreativa text betygsatt och hemskickad med posten. Advertisingkursens enorma assignment på 60% klarade jag mig ur med bättre resultat än väntat. Jag jobbar uppenbarligen förbannat bra när jag vet att jag börjat alldeles för sent. Framtida karriärtips.

Sista lektionen infann sig alltså i onsdags, och jag hade i sista stund lyckats knåpa ihop ett flagg-spel i Flash. Det blev ganska bra, även om jag inte fick till det riktigt som jag ville. Jag tror inte att det går att publicera flash-spel här på bloggen. Ska kolla närmare på det.. Hur som helst. Sista lektionen i onsdags, lämnade in arbetet och hade en evaluation session i klassen där vi fick bedöma varandras alster. Det var kul, finns en del grymt duktiga viscom-studenter här! Så, kl 12 var min skoltid här i Sydney, tillika hela 120 poäng (eller 180 möjligen, nya poäng och allt), över. Pompa, ståt och trumpetfanfarer mötte mig när jag klev ut på Quay street! Eller så regnade det cats and dogs, och det hände inte ett dugg (hoho). Missar ju dessutom examensceremonin i Jerusalem, så det blir väl ingen pompa och ståt över huvud taget för min del. Men, jag får ändå bo i Sydney och besöka Fiji till hösten!
Jo, det blev faktiskt lite firande under kvällen trots allt. Min brittiske vän Adam och vår surfarvän James hade storslagna planer. Crab Race på den lokala puben Friend In Hand i Glebe stod på schemat. Till råga på allt trillade skatteåterbäringen in på kontot. Jag såg detta som en tydlig signal från högre makter att det var kvällen med stort K och tackade Ja till att följa med. Jag ska inte gå in på några utförliga detaljer om kvällen, men jag kan säga att det var det blötaste (på flera sätt) jag varit med om på länge.

Vi började kvällen på studentpuben The Loft och tog sedan taxi till Glebe. Det regnade så vi blev blöta (1). Väl på plats på puben fanns det ingen återvändo, här gick det vilt till. Själva crabracen var livligt beskådade, och barpersonalen stod klädda i diverse hattar med krabbor på och skrek för full hals i en mikrofon kopplad till ljudanläggningen. En annan rolig grej de hade för sig var att slänga fram en enorm vattenpistol och skjuta hej vilt på publiken. När den inte fick önskad effekt åkte istället barslangen upp, och den gick det inte att komma undan. Vi blev blöta igen (2). Ett antal gånger om.

Man fick ganska snabbt intrycket av att det fanns en hel del förfriskade personer i lokalen. Under några få timmar fick vi bland annat beskåda en man som påhejad av en del mates klev upp på den provisoriska racebanan, sjöng och rockade rockring. Naken. En stund senare klev en dam i sextioårsåldern upp. Hon ville tydligen inte vara mycket sämre själv. Hon gick ner i spagat, vilket vi tyckte var partytrick nog, men hon själv inte var riktigt nöjd med. Hon fortsatte sitt nummer med att dra av sig tröjan, lyfta upp sin behå och ja… Det var ett trauma som hette duga, och jag har en några sekunders minneslucka just där. Men vi blev ganska chockade vad jag minns. Efter det blev det ganska städat, och ingen tog av sig mer än tröjorna/topparna under sina dansnummer.
Själva crabracingen, som jag trodde skulle vara själva huvudattraktionen för kvällen, var ganska kul! De hade helt enkelt en bunke med små krabbor, alla numrerade, och var och en som ville fick helt enkelt namnge en liten krabat. Sen slängde de in de små djuren i mitten av en enorm bordsskiva, och de som snabbast förflyttade sig ut till kanten vann. Vi missade de första omgångarna, men mot slutet, och ett antal jugs Tooheys senare (3), kom vi med. Och otroligt nog gick min krabba vidare från grundomgången. Nästa omgång var det istället vi som stod i fokus. Deltävlingen gick ut på att så snabbt som möjligt, med händerna på huvudet, käka ett stort jäkla kex samtidigt som domaren sprang runt med mikrofonen i vilken vi skulle vissla så gott vi kunde. Det var väldigt roligt indeed! Och tävlingsmänniska som man är lyckades jag ta mig vidare även därifrån och få se min krabba springa i finalen! Och ojojoj, det var jämnt ut i det sista, men min lille vän kom tvåa och jag vann mig en vacker t-shirt. Jag kände mig stolt som få.



Men kvällen avslutades betydligt tidigare där än vad vi räknat med, helt plötsligt hade flertalet lämnat puben för andra äventyr. Så vi ringde ytterligare en taxi och tog oss till Landsdowne Hotel, några stenkast ifrån vår lägenhet på Broadway. Dit kom sedan Sara och hennes kollega Amanda och gjorde oss sällskap. Kvällen slutade lugnt och sansat med den nya kycklingburgaren på MacDonken.



Torsdagen (igår) blev inte lika spännande. Dock blev vi väldigt produktiva efter att ha tagit en ordentlig sovmorgon och ätit frukost klockan 13. Vi tog oss en kaffe med Jens, sedan vandrade vi upp till statsbiblioteket och kollade på fotoutställningen World Press Photo 08. Det var en del fantastiska bilder, en del riktigt otäcka.
Som om inte det vore nog, en tung dagen efter, tog vi tåget till Rhodes och besökte Ikea. Vi åt köttbullar och fisk, köpte tallrikar och bestick, samt en del godis och annat gott. På något vis blev godisinköpet dubbelt så dyrt som köksprodukterna. På kvällen käkade vi upp större delen av det och såg säsongsfinalen av Lost.
Idag har jag inte varit speciellt produktiv. Fått iväg några arbetsansökningar, varit på Paddy’s Market och köpt frukt och ja.. That’s it. Vi ska dock iväg och käka koreansk grilla-själv-mat med danskarna, sen springa på bio som avslutning på kvällen. Just nu pågår Sydney Film Festival, och programmet är stooort. Jag vill se svenska Låt Den Rätte Komma In, efter Ajvides briljanta roman. Tydligen har den vunnit pris i Kanada, och går upp på bio i Sverige till hösten.

Framöver ska jag försöka göra inläggen kortare och fler, då kanske någon orkar läsa allt och lämna en kommentar. Länkarna till fotoalbumen är nu uppdaterade och fungerar fint igen! Hörs snart.

Cheers

Så här ligger det till!

Nej, nej, nej, Daniel, det här duger inte! Om två dagar har du en lång måndag att genomlida, och du ska pitcha din sketna reklamkampanj inför klassen. Du har fått veta att ’notes are from hell’, vilket borde betyda att du mer eller mindre ska uppträda med materialet i ditt huvud. Varför har du inte börjat ordentligt med dina förberedelser än, du har ju haft flera veckor på dig? Nu har du bara två veckor kvar av Uni, och tre uppgifter att slutföra. Ganska viktiga sådana, so get a grip! Din brist på disciplin är föga imponerande. Visst har du klarat dig rätt bra hittills utan att egentligen anstränga dig speciellt mycket, men det vore väl trist att snubbla på mållinjen?

Visserligen trivs du väldigt bra i världens bästa stad, och ja det finns otroligt mycket att se, göra och uppleva. Som att promenera från Bondi till Cogee via den slingrande vägen längs med klipporna. Det var härligt, men du hade nog gjort dig själv en större tjänst om du stannat hemma och studerat. Inte säger du? Det gäller att ta vara på tiden och göra annat, du har pluggat i tre år, och betygen du plockar hem här spelar egentligen ingen roll? Du får ut din examen hur som helst? Well. Ja okej då. Men nu är det lördag, klockan närmar sig 14, och du har fortfarande inte fått ett dugg gjort av det du skulle. Du kanske skulle struntat i att hänga med the scandinavian delights till förorten och ett födelsedagskalas hos en tjej du aldrig träffat. Även om tillställningen nu hölls i en villa av modell Beverly Hills Movie Star House, med buzzer vid grinden, elektriskt kontrollerad dörr och egen tennisbana på bakgården. Att det dessutom bjöds på en hel del käk, och en av de godaste chokladtårtorna någonsin spelar ingen roll. Du hade sluppit huvudvärken!

Så, det som gäller nu: se till att arbeta hårt på din presentation. Börja med att käka lunch. Fortsätt i morgon (ta det lugnt ikväll, följ med på avskedsfesten av Saras boss, men följ med hem och strunta i att dina vänner ska göra stan. Igen.) Gå upp tidigt i morgon och fortsätt. Besök Sydney Writers’ Festival, kolla läget, gå på något event. Läs alla utkast inför måndagens workshop, förbered några frågor om din egen text som skrevs på en timme. Gå på workshopen på måndag, lyssna på de irriterande klasskamraterna. Gå hem och öva på presentationen. Gå till din tutorial och presentera skiten ur dom!

När detta är klart har du en vecka på dig att skriva färdigt ditt slutgiltiga stycke kreativ text, samt att producera ytterligare en Flash-interaktion. Gå på den larviga ’award-night’ måndagen den 2e juni. Lämna in flashfilen den 4e. Sen är du klar. Bachelor in Media & Communications. Grattis. Hitta ett jobb!

Så, nu har du en plan över de avslutande veckorna. Men det hela börjar med att du slutar skriva om dig själv i andraperson, lämnar sängen, och tar tag i det!

Hemkomst:

Då har man äntligen fått prata med en vettig människa på Virgin Atlantic.

För ett par dagar sedan ringde jag till flygbolaget för att boka om vår flygbiljett hem, från 23 Juli till någon gång i början av Januari 2009. Lättare sagt än gjort. Jag fick prata med en trevlig tjej som skrev ner våra önskemål (att stanna i Hong Kong i två nätter innan hemfärd mot Stockholm) och lovade att ringa tillbaka dagen efter, då de gjorde uppdateringar i systemet i London och hon inte kunde se några priser. Dagen efter ringde hon. Svaret blev att ifall vi ville åka hem den 4e januari, stanna två nätter i Hong Kong skulle prisskillnaden bli AU$722, dvs mer än 4000SEK(!!!). Om vi däremot ville åka hem 16e Januari skulle skillnaden endast bli ombokningsavgiften på 900SEK. Jag bad henne o kolla hur mycket det skulle kosta om vi ville åka hela vägen hem den 4e, då det inte fanns biljetter kvar i Economy Class. Hon lovade att ringa tillbaka dagen efter. Dagen efter hade jag ett meddelande på min Voice Mail: Prisskillanden skulle bli AU$1594, dvs nästa 9000SEK(!!!). Per person. Jag ringde då till Virgin Atlantic och fick prata med en väldigt okompetent person som inte kunde ge mig någon som helst ny information. Jag bad henne att be någon ringa tillbaka till mig med information kring den 15e. Den okompetenta tjejen kunde i alla fall få ur sig att vi absolut inte kunde åka den 16e, då vi i så fall landar den 17e lokal tid och vår biljett endast går att använda till den 16e januari (ett år efter utresa). Weird.

Idag ringde det i alla fall en väldigt trevlig och kompetent asiatisk kvinna som kunde hjälpa oss med ombokningen. Det blir tyvärr inget stopp i Hong Kong, pga den dyra tilläggskostnaden. Det blir i stället hemresa den 15e januari (pappas födelsedag!), landar lokal tid 10.45 på förmiddagen den 16e januari på Arlanda. Ett år efter avresa. Done!

Semester/visumansökan

Då var resan bokad i Juli.

Den 19 juli lyfter vi från Australien för en vecka på Fiji.
Glad att man jobbar på hotell, bara för att jag frågade om Industry Rate sänktes priset från F$270 till F$200 per natt. Alltså ca 800SEK per natt i en Bungalow vid stranden på Fiji. Och frukost är inkluderat. Inte helt fel.

Försöker också boka om flygresan hem. Har bestämt oss för att åka hem tidigt i Januari, men det har stött på lite komplikationer. Antingen flyger vi hem 16 Januari, och behöver då endast betala ombokningsavgiften på 900SEK. Eller så flyger vi 4 Januari, vilket vi helst vill, men då måste vi flyga i Upper Economy Class/Business Class då flygbiljetterna i Economy är slut. Nu väntar vi på att Melinda från Virgin Atlantic ska ringa och säga exakt hur mycket mer det blir. Men i Januari blir det i alla fall.

Nu börjar förfrågningarna på besök rulla in. Har du fortfarande inte lämnat in din ansökan, är det bäst att du gör det snart. Kalendern börjar fyllas...

Nu är hösten här i uppochner vända världen.

Jisses

Här får man visst kritik om man hamnar efter med uppdateringarna, så här kommer ytterligare ett inlägg!

Det känns helt vansinnigt, men på måndag är det endast tre veckors riktig skolgång kvar, sedan en avslutande vecka med avslutande inlämningar i två av tre kurser. Men någon skön avslutning med i nedtempo har det inte varit tal om. Som jag skrev sist lämnade jag in en assessment som var värd 40% av det slutgiltiga betyget i Writing förra måndagen. Ytterligare en i advertising denna måndag, en nätt rapport och print/webkampanj á la 60%. På onsdag ska min interaktiva portfolio vara färdig, dokumenterad och fungerande. 45%. De senaste veckorna har varit ganska panikartade. Nu har man den hårda vägen insett att de två veckorna av "semester" åtminstone till viss del skulle ha använts till studier. Nu blev det inte riktigt så, och tyvärr så stinker nog det jag lämnat in underprestation lång väg. Ajajaj, det är inte bra "time management", som de så gärna tjötar om på mitt uni. Men gjort är gjort, och skit samma. Jag är här och har roligt, går inte studierna vägen så går det alltid att ordna till. No worries.

I måndags (när vi lämnade in våra rapporter och annonser), hade vi en gästföreläsare som predikade persuasive presenting. Jag känner mig ofta lätt allergisk mot sådana där typer som ska lära ut säljande och övertalningsförmåga; "Redan de gamla grekerna...". Men den här snubben var faktiskt gaska kul, och verkade trots allt ha lite självdistans. Han drev ganska friskt med reklamvärlden, misslyckade pitchar och lunatics som Steve Balmer. Och ja, vår sista uppgift i den kursen blir att pitcha kampanjen vi producerat för assignment 2. Tydligen spelar det ingen som helst roll hur dålig den är, bara man säljer idén på ett övertygande sätt. Så fungerar världen. Det värsta däremot är att vi absolut inte får använda några som helst minnesanteckningar. Nada. För att "notes are from hell. Notes are invented by satan." Vi får väl se hur det slutar. Som övning inför det trakasserade vår lärare oss med en oförberedd uppgift efter föreläsningen; "upp framför klassen och övertyga mig varför jag ska börja marknadsföra min produkt eller tjänst." Ovanligt, och oväntat.

Den här veckan har jag gjort en trist upptäckt. Tydligen ska det här landets underliga visumregler göra vår fortsatta vistelse väldigt komplicerad. Jag har just nu ett studentvisum, Sara har ett working-holiday. Jag vill ha ett working-holiday, och vill därför ansöka om ett. En process som är oerhört enkel och görs online. Well. Jag är svensk och är i landet just nu. Det går inte för sig, jag måste vara utomlands vid tiden för ansökan, och när beslut fattas. Helt vansinnigt konstigt! Med andra ord måste vi flyga härifrån, endast för att jag ska kunna gå online och ansöka om att få stanna några extra månader. Isolerat som det här stället är, går det inte direkt att komma billigt undan. Suck.

Annat roligt i korthet:
- Jag är grymt förkyld och har knaprat Strepsil i tre dagar.
- The Scandinavian Delight har planer på ett officiellt 'Good bye Party'.
- STA Travel är helt värdelöst. De är ofantligt trevliga när det kommer till att sälja dyra biljetter, men när det kommer till kundservice är de helt under isen. Hjälp oss när vi har frågor, och svara på mejl för fan!
- Nine Inch Nails har släppt ett helt nytt album! Endast digitalt än så länge. Och helt gratis än så länge. Här har vi en artist som hänger med i utvecklingen och inte försöker bromsa. All heder.

Nej, nu ska vi nog gå ut och njuta av höstvärmen. Upp-och-ner vända världen.

Vi hörs

No more holiday

Oj vilken härlig fyradagarstripp det blev. I Surfers Paradise sken solen, molnen befann sig mestadels på annan ort och affärerna höll öppet till småtimmarna. Som grädde på moset var hotellet fantastico och vid inchek veta att frukostbuffé ingick i vårt paket.

Det var helt enkelt en väldigt skön vistelse, och vi kom hem nöjda och glada. Tyvärr hann vi inte med någon surfing, så det får bli runt Sydney nästa gång, men jisses vilken härlig strand. Bara några hundra meter från hotellet dessutom. Utöver det hade vi pool, gym och tennisbana. Som de aktiva och hurtiga människor vi är utnyttjade vi dessa faciliteter till fullo. Inte.

Istället solade vi till oss ytterligare lite pepparkakefärg, åt en del god (en del sådär men dyr) mat och drack härliga drycker. Jag inhandlade ett par nya solbrillor, plånka och speedos! Sara ville inte vara sämre utan sprättade iväg dollar på en bikini.

What else? Vi besökte Q bar i toppen av världens högsta "residential building". Mäktig utsikt, snabb hiss och dyr alkohol. Sista dagen innan avfärd besökte vi Warner Brothers Movie World, och det var en bra deal. Riktigt roliga attraktioner, med världens snabbaste roller coaster som höjdpunkt. Dessutom sprang en massa uppklädda karaktärer runt och såg dumma ut, vilket var underhållande.

När vi återvände till Sydney igår möttes vi av regn och kyla. Eller ja mindre än 20 åtminstone, och ville genast åka tillbaka. Nu är det dags att återvända till skolan på måndag, vilket känns konstigt. Har ju trots allt inte varit där på två veckor. Till det tråkiga hör att jag måste skriva en critical essay om Hemingways novell Hills like White Elephants till dess. Den jag har skrivit är alldeles för lång och dålig, så jag vet vad jag ska göra i morgon åtminstone.

What else? Jo, nästa helg ska vi få nya roomies. Ett franskt par tydligen. Mais oui, spännande. Ut far vår Indonesiske vän Agus, mannen med ovanan att kissa med öppen dörr och slänga ihop dasslocket med kraft om nätterna. You will be missed. Jo, han är faktiskt ganska trevlig.

Det får räcka för den här gången! Foton från äventyret finns HÄR och HÄR.

Vi hörs!
Cheers



Oj, det blev en liten film också. Från Q bar och Movie World.
The most dancy track of the week: Nine Inch Nails - Discipline.