Hufvudstaden

Så har vi nu bockat av ytterligare en stad från vår To do-lista. Två dagar i Canberra, som både var tillräckligt och alldeles för lite samtidigt på något underligt vis. För underlig var staden.

Som jag skrev tidigare är hela staden byggd i syftet att fungera som just en huvudstad, och det märks. Canberra består av ett antal förorter, i sig små samhällen, och alla är sammankopplade med "stadskärnan". Precis Allt är sammankopplat med stadskärnan. Allt är byggt i cirklar, och raka linjer, med Parliament House som nav. Alla vägar leder till Parliament House. Överallt finns diverse memorials. Överallt finns museer. Det myllrar inte direkt av folk som vi förväntade oss, då vi trots allt besökte staden under en helg. Taxichauffören förklarade att det är väldigt lugnt i staden under helgerna då alla kontor är stängda. Antar att tjänstemännen spelade golf, för i staden var de inte.

Men det var hur som helst en väldigt trevlig tripp! Vi promenerade mest runt i staden under de två dagarna, och hann med att besöka en blomfestival, se Parliament House likväl Old Parliament House, War Memorial, ett snabbt besök i Technology and Science Musems's entre, och stadsdelen Kingston där det enligt uppgift skulle finnas en hel del bra restauranger. Så många restauranger hittade vi inte där, istället drack vi chokladfrappés och jag köpte mig en bok för halva reapriset. Nu väntar Hunter S. Thompson.



Måste säga att allas dissanden av staden var några snäpp överdrivna. Men uppskattar man inte att gå från museum till museum, att fotografera memorials (vad fan heter det på svenska, minnes..? Jag börjar bli lite confused när jag talar svenska, som Silvstedt brukar säga) och stundvis kul arkitektur skall man åka någon annan stans. Det hela var en lätt surrealistisk stad, om än spännande på något underligt vis. Men skulle vi vilja bo där? Absolut inte.











Hotellet var däremot fantastiskt fint, hade gärna stannat en natt bara för att få stanna i sängen längre. Maten var hur bra som helst, och stället hade verklig karaktär som de flesta ställen saknar.











Tillbaka i Sydney igen har vi hunnit med en arbetsdag. Idag är jag ledig, och lyckades för första gången på väldigt, väldigt länge ta mig ut och motionera innan frukost. Planen var att jogga längs med klipporna till Bronte Beach och tillbaka. Jag joggade väl en bråkdel av sträckan, men det var tillräckligt för att nästan tippa lungorna över bergskanten och spränga bröstkorgen öppen av ansträngning. Men vet att man är ur form om man helt ofrivilligt börjar ge ifrån sig svaga pipljud ur luftstrupen under stegen. Men, från och med nu ska det bli bättre! Jag kommer ju åtminstone i mina Boardies utan större ansträngning nu, det bådar gott.

Ska lägga upp lite bilder från trippen på Fejsboken under dagen.

Nu ska jag ta mig ut ur lägenheten, köpa en cappuccino och sätta mig vid stranden för att läsa. En helt ok måndagsförmiddag det.

Cheers

Another Sunday

Arbetstimmar blir, oftast långsamt, till arbetsdagar. Dagar blir till veckor, och sedan väntar lite flyktig ledighet som går alldeles för fort, och sedan är vi tillbaka på ruta ett, fast lite äldre. Och lite brunare.

Men nu dröjer det inte länge. Snart får vardagen ta paus, väskorna packas och resandet ta vid. Vi börjar lite mjukt med en tvådagarstur till Canberra på fredag.

Samtidigt börjar Sydney och Bondi Beach förvandlas till den stad man vill och vet att den kan vara. Vintern har varit lång, och tydligen den kallaste på 64 år. Idag började jag min lediga dag med den dagliga grötfrukosten, packade strandväskan och gick till Gertrud & Alice, ett mysigt tillhåll på Hall Street här i Bondi som brukar beskrivas som a bookstore/café. Stället är proppat från golv till tak med begagnade och nya böcker, och här och där kan man sitta ner sippa på sin cappuccino mellan bladen. Nytt favorithak! Köpte Alburt Camus The Plague, en äldre upplaga för ynka fem dollar.

För er som inte visste det kan jag berätta att fotbollen/rugbyn nu är inne i slutspelstider. Det är mycket Broncos hit och Swans dit. Det roliga är att var och varannan vecka verkar det inträffa diverse incidenter - chockar eller skandaler i kvällstidningsspråk - med berusade rugbyspelare i spetsen. Men jag måste påpeka att machosporten rugby, och den lite mildare men snabbare varianten som går under benämningen footy är bra mycket mer underhållande än fjantkastningen i Cricket; världens mest obegripliga sport där en match spelad med traditionella regler kan pågå i upptill fem dagar. Tydligen tar den säsongen vid när rugbyn/footien är avslutad. Suck. Men vi ska väl hur som helst ta oss i kragen och se några matcher live innan vi far hemåt Svedala igen.

Igår var Sara och jag ute och åt på Bondi Cafe efter jobbet. Maten var finfin, men personalen snurrig. Sara hann få en flaska Heineken och ett glas rött serverat innan det beställda vita vinet hittade rätt. Häromdagen överraskade flickvännen min mig med en present; ett par vita Ben Sherman pjux jag sett i ett skyltfönster på väg till jobbet och påpekat att jag tyckte om. Ibland är man rätt bortskämd. Synd att skatteåterbäringen endast kommer en gång om året även här!



Nej mina vänner, här skall ses på film.

Cheers

080915

Idag, mina vänner, har jag gjort något jag längtat efter. En ledtråd:



Just det, jag har strandglassat och det var hur skönt som helst! Har återvänt till Lucius street för att hänga upp tvätt, fylla på vattenflaskan och få ner lite näring.

Our hood

Om två veckor skall vi ta en tvådagarstripp till Canberra. Med tanke på vad folk har haft för omdömen om staden ska vi inte dra upp förväntningarna för mycket, men vi ska åtminstone bo på ett extra finfint rum på Diamant.

Canberra är (om ni nu inte visste det) Australiens huvudstad. Den byggdes enbart för att vara just huvudstad, eftersom de två rivalerna Melbourne och Sydney helt enkelt inte kunde komma överens om vilken stad som skulle få den stora äran. Sydney ansåg att de givetvis skulle ha titeln då staden är landets (europeiska) vagga, Melbourne däremot ansåg sig betydligt bättre lämpade då de inte minst var den enda staden i södra hemisfären som varit värd åt ett olympiskt spel vid tidpunkten. Lösningen på problemet blev att bygga en helt ny stad för regeringen att husera i, och staden fick namnet Canberra. Historielektion!

Hur som helst verkar inte folk vara överförtjusta i huvudstaden, "the capitol of shit", som Alvin på jobbet uttryckte saken. Den ligger cirka tre timmar inåt landet, är kall, och har en befolkningsmängd kraftigt mindre än både Sydney och Melbourne. Men museer ska det finnas en del, och parlamentshuset sägs vara spännande. Man kan också hyra cyklar... Jag tror två dagar kommer räcka gott.

Dagens plus: Vädret, samt att det nu endast är dryga två månader tills vår Östkustresa tar vid. Och att mina Billabong-boardies sitter lite lösare nu än senast jag använde dom.

Back to the beach.




EXTRA EXTRA

Som bonus bjuder jag på veckans väderrapport:

Nu börjar det likna något..

Sommarens första dag på stranden

Ja, då har man spenderat en och en halv timme på stranden för första gången den här sommaren. Blåste lite mycket, men solen värmde skönt. Zane sa att det va iskallt i vattnet, så jag försökte inte ens bevisa motsatsen.

Att ligga och höra vågorna slå, se hur det går för surfarna ute på vattnet och smutta på en Boost (smoothie), det är livet. Efter en uppfriskande dusch är jag nu redo för jobb. Två dagars jobb innan jag och Daniel är lediga en hel dag tillsammans för en gång skull. Kanske tar en tur år väst, eller norr? Vi har fortfarande flera förorter att utforska.

Sydney är en trevlig stad.

Vår

Tydligen har man i Australien bestämt att våren börjar 1e september, vilket är i dag. Vi tog vara på vädret och förflyttade oss till norra sidan av staden. Det var otroligt fint, och tyst jämfört med södra sidans storstadsstress.



Nytt fotoalbum finns nu H Ä R.

Zane upplyste oss idag om att någon av grannarna har ett oskyddat trådlöst nätverk, som dessutom verkar vara snabbare än vår lina. Äntligen nedladdning!

Cheers

On a day off...

När man är ledig gäller det att ta till vara på tiden. Om man vill hinner man med att:

- ta sovmorgon
- surfa innan frukost (webben, inte havet)
- se 30 Rock på dvd och vänta med att diska
- vänta ännu längre med att duscha
- ta bussen till Bondi Junction
- äta thaimat på Bamboodle
- handla grönsaker, choklad och nötter, köpa busskort, dricka cappuccino med kaka, välja två flaskor vin, åka buss hem
- Avsluta resten av första säsongens 30 Rock
- Dricka vin tillsammans med choklad och nötter
- Fundera över om man inte borde levt dagen i aningen nyttigare anda
- Komma till slutsatsen att indulgence är ett roligt ord i det engelska språket.

Så, i morgon ska det alltså vara måndag och september månad. Resandet kommer allt närmare.

30 Rock tillhör nu ett av mina favoritprogram. De kan tv de där Jänkarna.


Hur tänkte de här? - 2

I slutet av varje disc vi avslutat under dagen spelas en sådan där irriterande anti-piratfilm som ni säkert känner igen från diverse hyrfilmer. Här går de dock ett steg längre än vad man är van vid med fraser som "Piracy funds terrorism." Words can't describe it:


Cheers



Extra Extra

Som vi redan berättat besökte vi ju Blue Mountains här om veckan med Ellinor, som till skillnad från oss hade batterier i sin kamera. Här kommer en bild från den trippen.

Söndag

Hello over there,

nu ska det enligt uppgift vara en vecka kvar på augusti månad, vilket i sig känns en aning lustigt. Sommaren (den svenska) har redan sprungit förbi, och här undrar man mest när värmen kommer tillbaka. Veckorna går förbenat fort, med undantaget av vissa arbetsdagar, och snart snarare än sent ska vi flyga hem igen.

I morse lämnade Elinor Aussieland för New Zealand, vi avslutade gårkvällen med att åka upp i Sydney tower och dricka drinkar i 360 Bar som snurrar i en hastighet som tillåter en att beskåda hela Sydneys skyline under tiden man avnjuter en drink och lite nötter. Hur häftigt som helst! Vi glömde i vanlig ordning att ta med vår kamera.

Efter det åt vi middag i restaurangen vid Saras hotell, antagligen det dyraste stället vi varit på sedan vi kom hit. Men Sara är väldigt tjenis med personalen så de bjöd oss på gratis förrätt, prisreducerat vin och gratis dessert. Notan slutade på blygsamma 130 dollar... But you only live once etc, och gott var det. Sedan bodde vi på hotellet över natten, jag och Sara i exakt samma rum som förra gången.

På jobbet börjar det gå bra. Man lär sig ganska fort och jag har redan sålt en del svindyra hyllsystem och Elfa-produkter. Skills! Trots vissa olidligt långa dagar kommer säkerligen de tre arbetsmånaderna att gå ganska fort förbi. Precis som den veckovis utbetalda lönen.

Nedan följer två filmer som jag slängde upp med hjälp av Animoto, en webbtjänst som klipper ihop ganska hyffsade bildspel automatiskt. Jag har bara testat gratisvarianten som tillåter 30 sekunder långa klipp utan större inställningsmöjligheter, så de här två ser i princip likadana ut.


Centennial Park:



Blue Mountains:



Man kan göra bildspel i fullfilmslängd, men det kostar. Kommer kanske prova på det i framtiden dock.

Jag har knäckt den briljanta idén att starta en följetong kallad, "Hur tänkte de här?". I detta spännande format kommer jag lägga upp exempel på saker som är helt annorlunda mot hur det är hemma. Det finns trots allt en del saker som är helt fel här nere, utöver årstiderna. Så, jag börjar lite mjukt:



Hur tänkte de här? - 1

Jag har en Uni-offer prenumeration här, så varje lördag och söndag får jag en tidning hemlevererad. Det är bra. Men tidningsproduktionen är undermålig; de har inte råd att häfta sidorna! Detta leder till att det är ett helvette att läsa, inte minst The Australian som är i broadsheet-format. Sidor tappas hit och dit, faller isär och skrynklas. Resultatet blir en stor obruklig bula med papper. Tokdåligt.






Upprörande eller hur?
Ja, jag tycker om att gnälla.
Jag lär säkerligen hitta något nytt till nästa inlägg.


Cheers mates

Sydney Life

Då har det hänt igen; tidsperioden mellan ett inlägg och ett annat har varit väldigt lång. Det har hänt en hel del vardagliga och mindre vardagliga saker, att skriva om allt skulle göra texten oläsligt lång, om jag ens skulle minnas hälften. Men, i kort:

- har jag arbetat en hel vecka på Howards Storage World. Det har varit helt ok, även om dagarna känns oerhört långa. Det är inte helt lätt att hjälpa kunder göra välinformerade inköpsbeslut när man knappt vet vad som finns i butiken. Men saker börjar falla på plats och de flesta i personalstyrkan är riktigt vänliga. Men otrevliga kunder hatar jag redan, vilka obstinata människor det finns!

- Ellinor har kommit på besök, vilket har gjort att vi turistat för fullt under vår lediga tid. Helgen har bjudit på en hellyckad tripp till Blue Mountains, några timmars bilfärd från Sydney. Det är ungefär som det låter; en hel del bergstoppar, dalar, vyer, träd, kängurur och annat. Vi åkte en busstur och chauffören lyckades mer eller mindre prata oavbrutet under hela turen. En ganska imponerande prestation då vi avgick kl 06.50 och återvände runt femsnåret. Men han var kunnig och täckte i princip allt från Australiens historia, invandringspolitik, djurliv och rugby/footie-ligor. Bilder kommer.

- I dag besteg vi Sydney Harbour Bridge, som ni har sett ett hundratal bilder på vid det här laget. Det var högt som faen, och ganska kallt. Men konstigt nog var det inte speciellt obehagligt att klättra upp 150 meter över vattenytan och beskåda utsikten. Här har vi bara ett gruppfoto som inkluderades i (det höga) turpriset. Man fick inte bära med sig egen kamera, eller något annat heller för den delen. Om man ville kunde man köpa dyra foton efteråt i god Lisebergsanda, men vi avstod.

Snart ska våren vara på väg, det verkar som att solen börjar gå ner allt senare om dagarna redan nu. Helt enkelt är saker och ting ganska bra här, det är skönt att arbeta och få lite rutin i veckostrukturen. Började med fem dagars arbetsvecka, har nu varit ledig i tre, och ska framöver jobba tisdag-lördag. Lönen betalas veckovis, så jag får min första pay redan på onsdag. Sweet.

Nu ska jag försöka få liv i damerna som tagit siesta.

På återseende.

Cheers



Inga som helst likheter finnes mellan undertecknad och en Wombat.



Bondi Beach i gryningen.



En av ca 48 fantastiska vyer. Tyvärr dog vårt kamerabatteri, Ellinors bilder kommer vid senare tillfälle.

Five days to go

Hej igen,

det här kan nog vara den blogguppdatering som tar förstapriset i 'Då det har hänt så lite som möjligt sedan sist-tävlingen'. Så mycket har jag gjort. Ingenting. Men så har jag endast fem dagar kvar av den förlängda ledigheten att totalt skita i allt vad rytm och rutin heter. Jag behöver ju inte ens söka jobb om dagarna! Idag har jag:
- suttit vid datorn
- ätit frukost
- suttit vid datorn

Snart ska jag:
- laga mat.

Fast jag har å andra sidan gjort en hel del research inför vårt resande. Ujjuj, det kommer bli bra! Jag är en ganska organiserad person, så här ser vårt ungefärliga schema ut tills hemresa väntar:

- Arbete: från och med 11e augusti - 18 (?) november.
- Första etappen av östkusten: 19 - 25 november, tillsammans med Ingemar åker vi hyrbil upp till Brisbane eller Gold Coast/Surfers Paradise.



- Andra etappen: 26/27 november - 20 december. Fortsätter från Brisbane upp mot Cairns, där vi tar ett flyg tillbaka till Sydney den 20 december för att fira jul och nyår. Innan dess ska vi bland mycket annat ta en tripp på Fraser Island, segla i Whitsundays och snorkla i barriärrevet.



- Jul och nyår på plats i Sydney, två veckors arbete förutsatt att min arbetsgivare vill ha mig efter att jag släppt bomben om att vi ger oss ut och reser en månad mitt i semestertider och lämnar landet i januari. Sedan kommer (antagligen) Therese på besök den 2 januari.

- 3e januari flyger vi in i öknen och Alice Springs. Spenderar en natt där för att sedan åka ut på en tredagars Outback tour där vi besöker Ayers Rock, Kings Canyon mm och sover under bar himmel i sovsäck. Återvänder till Alice Springs den 6, och åker sedan buss i två dagar genom outbacken till kontinentens sydkust och Adelaide. Där stannar vi två dagar och återvänder sedan till Sydney den 10e, där Therese förhoppningsvis får se så mycket som möjligt innan hon får hoppa på ett flyg tillbaka till Tokyo den 12e.




Jupp, med andra ord är de närmaste fem månaderna ganska ordentligt kartlagda. Wild and crazy. Men under tiden får vi dessutom Svenskbesök x 2, så en del roligare saker än arbete ska vi väl klämma in någon stans också.

Nu väntar spisen!

Cheers

Rapport från Bondi

Ja, jag fick återvända till Sydney och Bondi till slut, det skulle bara kosta mig ett par dagar, riksdaler, och timmars slit/biljettjakt innan jag fick sätta mig på ett nytt flyg från Nadi Airport. Det blev tyvärr en ganska trist avrundning på en resa som annars var helt fantastisk. Fiji vill jag definitivt återvända till, men Nomads Skylodge i Nadi kan jag vara utan.

Sara har ju redan berättat en del om hur vi hade det, så jag skippar det och föreslår istället de här två länkarna (1) (2), som tar er till två album fullmatade med palmer, rev, och havsvatten. Fijivistelsen bjöd också på en positiv bieffekt: eftersom ögruppen ligger två timmar före Australien, och jag vid den ofrivilliga förlängningen av min vistelse gick upp ordentligt tidigt (04.00 vid dagen för hemresa), så har jag nu kommit in i någon sorts rytm som gör att jag vaknar runt åtta varje morgon och inte kan sova mycket längre än så, helt otroligt bra för en morgoneremit som mig själv.

Andra glada nyheter? Ja, jag har nu efter att ha genomlevt alldeles för många veckors arbetslöshet fått ett arbete på heltid. Tyvärr börjar jag inte förrän den 11e, men då kan äntligen mitt reskassesparande ta vid. Jag har blivit anställd av Howards Storage World, och där ska jag spendera halva tiden i deras lager och andra halvan i butik där det krängs hyllsystem, förvaringslådor och annat man går igång på. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig att syssla med efter examen, men alla erfarenheter är bra och bla bla bla. Jag får betalt. Riktiga aussie $.

Så nu börjar framtiden bli ganska utstakad; nu ska jag jobba så mycket jag bara kan och får under cirka tre månader, sedan väntar resandet, den stora finalen. Under tiden verkar vi få besök i omgångar av vänner till Sara, och Ingemar som ska med oss den första biten av östkusten i november månad. Det ska bli väldigt roligt, och kanske dyker även systera min upp i januari, om hon nu inte köper planscher och dvd-filmer med japanska pojkband för sina löneutbetalningar innan de billiga Tokyo-Sydney biljetterna tar slut. Vi får väl se.

Annars då? Jag har nog aldrig frusit så mycket som vid återkomsten till Sydney i söndags då det var dryga 12 grader varmt utomhus, vilket betyder 12 grader varmt inomhus. Vi har sagt det förut och säger det igen; de kan fanimej inte bygga hus ordentligt här. Isolering existerar inte. Men det är ju ändå till stor del avkommor från fuskbyggandets vagga Storbritannien som befolkar den här kontinenten, så det är väl ett av arven man får dras med. Ungefär som egg & bacon eller fish & chips, även om just de rätterna är lättare att uppskatta.

Har ni sett att OS börjar snart? Det har vi. I varenda nyhetssändning rapporteras det om simlandslagets status. I förrgår gjorde tydligen ett simlandslagskändispar, typ Beckham och Posh-Spice i Speedos, slut med varandra. Bara så ni vet.

Så, nu är det alltså augusti. I november ska vi ut på vägarna igen. Jag räknar dagarna.

Cheers

update: ihopklippta filmklipp från resan.