Återupptäckt!

Jag kan ju skicka bild och text till bloggen direkt från mobilen, vilken toppenidé! Vi sitter nu och ska käka fisk på Darlinghurst Road, Sara lyckades hitta den dyraste restaurangen vi besökt sedan vi kom hit... Men vilket ställe! Cheers

Bruten oskuld

Jaha, då var det dags. Vi klarade oss alltså i närmare tio månader utan att komma i kontakt med biffiga spindlar eller andra otäcka (mer otäcka än kackerlackor vill säga) kryp. Tills idag. Den här lilla vännen stötte jag på i trapphuset efter att ha morgonpromenerat längs med klipporna.



Jag vet inte om bilden ger en rättvis beskrivning av hur jävla stor spindeln är. Jag hade bara min mobilkamera till hands, och kände mig inte riktigt bekväm med att smyga närmare än jag var.

Burrrr....

Läget? Jo tack, bra.

Men jag har väldigt svårt att greppa att november snart har smugit sig hit, när det känns som april. Sara och jag har nu i princip vår månadslånga östkusttripp planerad. Ja, vi har väl mer eller mindre de kommande månaderna planerade egentligen, men östkusten står i alla fall närmast på tur. Det kommer bli fint.

Kallade in chefen till ett litet möte häromveckan och släppte nyheten om att vi ska ut och resa och återvänder till Sverige i januari. Min chef är en aning knepig, och inte helt populär hos alla i butiken av förklarliga skäl som jag inte tänker gå in på. Men jag ligger en bra bit över medel på hennes good employee-skala. Hade väntat mig en del sura miner och allmän irritation, istället blev jag tackad för det hela månadslånga varslet och min goda arbetsmoral. Något i stil med ”one of the best workers we’ve ever had in this store…”, så jag lutade mig tillbaka och klappade mig nöjt på magen. Det var en Ego-boost som var ganska oväntad. Dessutom var jag varmt välkommen tillbaka under jul och nyår, under förutsättning att de inte tillsatt tillräckligt personal och inte behöver fler. Men det verkar lösa sig.

Idag var jag ledig och spenderade några timmar på stranden, dammsög i lyan och tvättade. Slarvade tyvärr lite med maten, det är ju så jäkla tråkigt att stå vid spisen. Istället sprang jag ner till Boost och köpte mig en stor smoothie. De är sjukt najjs, som stekarna säger.



Har för övrigt klimatanpassat frisyren lite, som ni kan ana av bilden. Alla är förtjusta, utom Sara. Erna på jobbet undrar om Sara föredrar att jag ser ut som Fabio. Exakt vad det ska betyda vet jag inte.

I morgon får vi svenskbesök igen!

Tre arbetsveckor återstår.

Cheers

A roach in the den

Hejsan.

Ny fredag. Ny ledig dag väntar. Det rullar mest på rutin, men snart så. Snart.

Är för en gångs skull helt ensam i lägenheten på Lucius street. Sara jobbar sent och Zane är ute på äventyr. Det är rätt skönt att ha lite egen tid då och då, känns som det var evigheter sedan sist.

Så sedan jag kom hem efter att ha slutat jobba vid sju har jag spenderat denna dyrbara tid framför datorn/tv:n. På burken rullar en del hyfsade fredagsfilmer, men jag har lärt mig att se en fredagsfilm på australiensisk tv är ungefär lika kul som att läsa en bok baklänges. Filmerna är kapade i så små portioner mellan reklambitarna att man mår illa efter en halvtimme. Istället kommer jag ägna resten av kvällen åt nedladdad underhållning och Hunter S Thompson.

Ni vet säkert att jag inte är speciellt förtjust i småkryp. Småkryp i allmänhet, kackerlackor i synnerhet. Visst, jag vet att Australien kryllar av både det ena och det andra, men jag kommer aldrig vänja mig vid det. Vi har varit väldigt förskonade från intrång. I förra lägenheten hade vi nät vid alla fönster, här bor vi högst upp i huset. Men de där förbannade kackerlackorna klättrar. Och flyger. Och här har vi inga som helst nät mellan oss och dem.

För en stund sedan hade en liten jävel bestämt sig för att klättra in genom det öppna köksfönstret och dansa runt på köksbänken när jag kom ut för att diska upp efter mig. Fobi är ett starkt ord, men lite på den nivån ligger min avsky. Så fort jag såg äcklet började det spritta och kittlas i hela kroppen på mig, och jag blev mer eller mindre förlamad på plats. Den lille saten sprang runt och gömde sig bakom en stor blomkruka. Jag stod mest och mådde fysiskt illa. Efter en stund kom jag på att Zane har någon superspray mot äckellackor i köksskået som ska attrahera och döda de små liven. Jag sprayade en lite fläck bredvid krukan och väntade på att få se inkräktaren lida. Men fanskapet kom inte fram, så istället slog jag till krukan och hoppade snabbt bakåt några meter. Den lille saten kom fram, men bestämde sig för att istället krypa in i ett köksskåp som stod en aning på glänt. Jag rös till av obehag, och sprutade en ordentlig laddning med dödarspray på golvet under skåpsdörren och öppnade upp den ytterligare. Sedan släckte jag ljuset och lämnade snabbt köket. I morgon hoppas jag se det lilla kräket liggandes på rygg. Då ska jag skratta högt, sedan låta Sara slänga ut skiten genom fönstret!

Sådan här irrationell avsmak för småkryp kan kanske anses rätt fånig, rent av fjollig. Får väl bara konstatera att alla måste avsky något, och skylla på att jag antagligen ärvt en del fobismittade gener av morsan.

I morgon lördag tänkte vi ta oss in till stan och strosa runt i Glebe Markets. Sydney är fantastiskt, och ännu bättre när det nalkas sommartid. Nu händer det verkligen saker dagligen; konstutställningar hit, festivaler och marknader dit. Hela tiden. Får se om vi hinner med en titt på Sculpture by the Sea också.

Nej, här skall skådas ett avsnitt av Entourage! Håll tummarna för att Hitler i köket är död i morgon bitti.

Cheers


Just det! Passade på att filma det fantastiska personalrummet vi har under min lunchrast. Jag tror jag skiter i resandet i november och låser in mig där istället. Stället har karaktär!

What's going on?

Hej alla glada,

då var det återigen ledig söndag. Vad göra? En sväng till stranden med en bok så klart. Plus en cappuccino. Jag återkommer.


Just det. Som ni kanske vet skiljer sig djurlivet en del mot hemmaplan. Cockatoos har vi en hel del av. De är väldigt fina, men låter fördjääävligt. Spelade in lite fågelsång här om dagen:





Högljudd rackare


Cheers

Reseplanering

Ny arbetsvecka! Alltid lika kul att börja om igen. Men nu känns det, även om jag tjötat om det en hel del, som att resandet är nära på riktigt. Vi har ny börjat få koll på vår itinerary och har grovplanerat ganska bra. Som ni vet är det östkusten som gäller. Vi lämnar Sydney i bil, lämnar bilen i Byron Bay, Ingemar flyger från Gold Coast, och vi åker vidare upp mot Cairns med Oz Experience. Om ni vill få ett hum om vad vi kommer göra under trippen, kolla in deras webbplats och läs om deras busspass (Strewth from Byron Bay to Cairns). Tyvärr har vi kommit till insikten att vi inte kommer ha tid att stanna på alla platser vi tänkte. I Brisbane blir det bara en övernattning exempelvis. MEN, (nu kommer det något viktigt)…

Som en del av er vet: Sara och jag kommer med största sannolikhet att återvända till Australien och stanna en stund till. En del som ska ordnas och måste klaffa om det skall gå igenom, men det ser ljust ut. Så, med andra ord gör det inte så mycket om vi inte hinner med alla stopp den här gången. Vi kan göra det senare.

Vi lade häromdagen upp en annons för uthyrning av vårt rum och på fredag kommer ett par från Melbourne och inspekterar lyan. Förhoppningsvis kommer det inte vara några problem att hyra ut rummet under vår månad on the road.

Igår tog damen och jag en promenad ut till Rose Bay och vidare till Double Bay för första gången. Rose Bay, Neutral Bay och Double Bay är områden man gärna bor i om man äger stora segelbåtar och diverse sportbilar. Russel Crowe och Nichole Kidman huserar därute i svängen. När vi promenerade längs med huvudgatan hittade vi en liten, anonym passage ner till en hemlig strand och badplats inklämd mellan lyxvillorna.



Nu är för övrigt rugbyn och fotbollen slut här. Snart börjar det obegripligaste av obegripligheter. Cricket. Och vi packar väskorna om sex veckor!

Cheers



Höll på att glömma; foton från Canberra:

H Ä R
&
H Ä R OCKSÅ

En dag i Sydney

Igår fick jag en väldigt tråkig nyhet på jobbet. David, chefen som anställde mig och som har hjälpt mig under hela tiden jag varit i Sydney och på Diamant ska sluta på hotellet och börja jobba för ett resebolag i stället. Kanske inte låter så hemskt, men detta är en av de bästa cheferna jag någonsin haft, och han har hjälpt mig med väldigt mycket. Och saken är den att han ska sluta om två veckor. Här finns ju ingen direkt säkerhet på jobben, inte direkt 3 månaders uppsägningstid. Så han hade gett ägaren av hotellkedjan 4 veckors uppsägningstid, och nu två veckor innan han slutar fick han berätta för oss anställda. Lite annorlunda regler än hemma.

Idag är jag ledig. De kanske ringer från hotellet om jag behövs ikväll. Har en STOR gruppbokning som tar upp 80% av alla rum, en stor musikfestival som satt alla band på hotellet. Eller nej, inte alla band. Svenska musikundret Familjen spelar på festivalen och är det enda bandet som inte bor på hotellet. Typiskt. Äntligen är det någon 'kändis' som man vet vem det är som ska spela, så bor de inte på hotellet.

För ja, vi har en del kändisar som bor på hotellet. I helgen bodde ett 20-tal fotbollskillar på hotellet. Och vi har fått en stammis på hotellet som kommer och bor några gånger i månaden, han är känd skådespelare. Har spelat mer än i 70 filmer, varav Clockwork Orange och Rambo. Han är en trevlig gammal man.

Nej, idag blir det städning, stranden, staden, matinhandling och pizza på dominos ikväll. Bäst jag går upp och startar dagen.

Hufvudstaden

Så har vi nu bockat av ytterligare en stad från vår To do-lista. Två dagar i Canberra, som både var tillräckligt och alldeles för lite samtidigt på något underligt vis. För underlig var staden.

Som jag skrev tidigare är hela staden byggd i syftet att fungera som just en huvudstad, och det märks. Canberra består av ett antal förorter, i sig små samhällen, och alla är sammankopplade med "stadskärnan". Precis Allt är sammankopplat med stadskärnan. Allt är byggt i cirklar, och raka linjer, med Parliament House som nav. Alla vägar leder till Parliament House. Överallt finns diverse memorials. Överallt finns museer. Det myllrar inte direkt av folk som vi förväntade oss, då vi trots allt besökte staden under en helg. Taxichauffören förklarade att det är väldigt lugnt i staden under helgerna då alla kontor är stängda. Antar att tjänstemännen spelade golf, för i staden var de inte.

Men det var hur som helst en väldigt trevlig tripp! Vi promenerade mest runt i staden under de två dagarna, och hann med att besöka en blomfestival, se Parliament House likväl Old Parliament House, War Memorial, ett snabbt besök i Technology and Science Musems's entre, och stadsdelen Kingston där det enligt uppgift skulle finnas en hel del bra restauranger. Så många restauranger hittade vi inte där, istället drack vi chokladfrappés och jag köpte mig en bok för halva reapriset. Nu väntar Hunter S. Thompson.



Måste säga att allas dissanden av staden var några snäpp överdrivna. Men uppskattar man inte att gå från museum till museum, att fotografera memorials (vad fan heter det på svenska, minnes..? Jag börjar bli lite confused när jag talar svenska, som Silvstedt brukar säga) och stundvis kul arkitektur skall man åka någon annan stans. Det hela var en lätt surrealistisk stad, om än spännande på något underligt vis. Men skulle vi vilja bo där? Absolut inte.











Hotellet var däremot fantastiskt fint, hade gärna stannat en natt bara för att få stanna i sängen längre. Maten var hur bra som helst, och stället hade verklig karaktär som de flesta ställen saknar.











Tillbaka i Sydney igen har vi hunnit med en arbetsdag. Idag är jag ledig, och lyckades för första gången på väldigt, väldigt länge ta mig ut och motionera innan frukost. Planen var att jogga längs med klipporna till Bronte Beach och tillbaka. Jag joggade väl en bråkdel av sträckan, men det var tillräckligt för att nästan tippa lungorna över bergskanten och spränga bröstkorgen öppen av ansträngning. Men vet att man är ur form om man helt ofrivilligt börjar ge ifrån sig svaga pipljud ur luftstrupen under stegen. Men, från och med nu ska det bli bättre! Jag kommer ju åtminstone i mina Boardies utan större ansträngning nu, det bådar gott.

Ska lägga upp lite bilder från trippen på Fejsboken under dagen.

Nu ska jag ta mig ut ur lägenheten, köpa en cappuccino och sätta mig vid stranden för att läsa. En helt ok måndagsförmiddag det.

Cheers

Another Sunday

Arbetstimmar blir, oftast långsamt, till arbetsdagar. Dagar blir till veckor, och sedan väntar lite flyktig ledighet som går alldeles för fort, och sedan är vi tillbaka på ruta ett, fast lite äldre. Och lite brunare.

Men nu dröjer det inte länge. Snart får vardagen ta paus, väskorna packas och resandet ta vid. Vi börjar lite mjukt med en tvådagarstur till Canberra på fredag.

Samtidigt börjar Sydney och Bondi Beach förvandlas till den stad man vill och vet att den kan vara. Vintern har varit lång, och tydligen den kallaste på 64 år. Idag började jag min lediga dag med den dagliga grötfrukosten, packade strandväskan och gick till Gertrud & Alice, ett mysigt tillhåll på Hall Street här i Bondi som brukar beskrivas som a bookstore/café. Stället är proppat från golv till tak med begagnade och nya böcker, och här och där kan man sitta ner sippa på sin cappuccino mellan bladen. Nytt favorithak! Köpte Alburt Camus The Plague, en äldre upplaga för ynka fem dollar.

För er som inte visste det kan jag berätta att fotbollen/rugbyn nu är inne i slutspelstider. Det är mycket Broncos hit och Swans dit. Det roliga är att var och varannan vecka verkar det inträffa diverse incidenter - chockar eller skandaler i kvällstidningsspråk - med berusade rugbyspelare i spetsen. Men jag måste påpeka att machosporten rugby, och den lite mildare men snabbare varianten som går under benämningen footy är bra mycket mer underhållande än fjantkastningen i Cricket; världens mest obegripliga sport där en match spelad med traditionella regler kan pågå i upptill fem dagar. Tydligen tar den säsongen vid när rugbyn/footien är avslutad. Suck. Men vi ska väl hur som helst ta oss i kragen och se några matcher live innan vi far hemåt Svedala igen.

Igår var Sara och jag ute och åt på Bondi Cafe efter jobbet. Maten var finfin, men personalen snurrig. Sara hann få en flaska Heineken och ett glas rött serverat innan det beställda vita vinet hittade rätt. Häromdagen överraskade flickvännen min mig med en present; ett par vita Ben Sherman pjux jag sett i ett skyltfönster på väg till jobbet och påpekat att jag tyckte om. Ibland är man rätt bortskämd. Synd att skatteåterbäringen endast kommer en gång om året även här!



Nej mina vänner, här skall ses på film.

Cheers

080915

Idag, mina vänner, har jag gjort något jag längtat efter. En ledtråd:



Just det, jag har strandglassat och det var hur skönt som helst! Har återvänt till Lucius street för att hänga upp tvätt, fylla på vattenflaskan och få ner lite näring.

Our hood

Om två veckor skall vi ta en tvådagarstripp till Canberra. Med tanke på vad folk har haft för omdömen om staden ska vi inte dra upp förväntningarna för mycket, men vi ska åtminstone bo på ett extra finfint rum på Diamant.

Canberra är (om ni nu inte visste det) Australiens huvudstad. Den byggdes enbart för att vara just huvudstad, eftersom de två rivalerna Melbourne och Sydney helt enkelt inte kunde komma överens om vilken stad som skulle få den stora äran. Sydney ansåg att de givetvis skulle ha titeln då staden är landets (europeiska) vagga, Melbourne däremot ansåg sig betydligt bättre lämpade då de inte minst var den enda staden i södra hemisfären som varit värd åt ett olympiskt spel vid tidpunkten. Lösningen på problemet blev att bygga en helt ny stad för regeringen att husera i, och staden fick namnet Canberra. Historielektion!

Hur som helst verkar inte folk vara överförtjusta i huvudstaden, "the capitol of shit", som Alvin på jobbet uttryckte saken. Den ligger cirka tre timmar inåt landet, är kall, och har en befolkningsmängd kraftigt mindre än både Sydney och Melbourne. Men museer ska det finnas en del, och parlamentshuset sägs vara spännande. Man kan också hyra cyklar... Jag tror två dagar kommer räcka gott.

Dagens plus: Vädret, samt att det nu endast är dryga två månader tills vår Östkustresa tar vid. Och att mina Billabong-boardies sitter lite lösare nu än senast jag använde dom.

Back to the beach.




EXTRA EXTRA

Som bonus bjuder jag på veckans väderrapport:

Nu börjar det likna något..