En helkväll

Enligt Jocke har det varit dåligt med uppdateringar här, och det stämmer väl också. Det har helt enkelt inte hänt så mycket extraordinärt – Sara har jobbat och jag sökt jobb. En sysselsättning jag börjar bli mer än förbannat less på. Inte en vecka till! Det har nu gått så långt att jag kanske kommer lämna Auckland i nästa vecka för att jobba i fruktindustrin tillsammans med underbetalda asiater. För det här håller inte länge till, och lite pengar och sex dagars arbetsvecka är bättre än inga pengar alls och sju dagars sysslolöshet.

Men… Mitt i allt jäkelskap kom våra skatteåterbäringar från Australien som ett brev på posten! Ett brev som varit på villovägar i 18 veckor, men till slut hittat rätt. Och har man snålat som fan och inte gjort av med speciellt mycket pengar alls på en lång tid så kan man ge sig rätten att för första gången på väldigt länge köpa sig några klädesplagg, bo på hotell en natt, besöka barer och beställa upp mat på rummet! För att sedan återvända till grötfrukosten igen.

Men som sagt, det gjorde vi. Jag bokade in oss på Skycity Hotel, ett bautakomplex mitt i stan med kasino, restauranger, barer och ett 200-någonting meter högt torn. Efter en dag på stan, film på rummet, mat och en del dryck gick vi till The Lobby, senare till Vertigo, hann med en visit på Northern Steamship för att avsluta i Viaduct och Waterfront (efter att ett par efterblivna vakter inte lät oss komma in på ett annat ställe för att jag hade ett svenskt körkort. Sara var välkommen eftersom hon hade passet med sig. Ser jag ut som 17?). Sen blev det givetvis en nattmacka, på Burger King.



Efter hotellfrukosten har vi nu tagit oss hem igen, inte överdrivet fulla av energi. Tyvärr måste pengar även läggas på mindre underhållande saker som utlandsförsäkring och CSN-återbetalningar, så kassan betas av ganska kvickt. Funderar även på att inköpa en billig bil, eftersom det verkar behövas till många tjänster även här i Auckland, och om jag ska ge mig av för att arbeta utanför stan är det definitivt en bra idé. Hittar jag en bil som håller så kan vi ju faktiskt resa runt i den nästa år när den tiden kommer, och sälja den när vi ska flyga vidare. We’ll see…

Så, hur det än blir kommer nästa vecka bli innehållsrik. I bästa fall ringer någon vänlig själ och ger mig ett jobb. I värsta fall får jag åka ut på vischan och plocka kiwi. Kanske köper jag en bil. Kanske vinner jag på lotto. Vem vet?

På återseende.

Glömt

Missade visst att slänga upp den här filmen med lite allt möjligt från vår Östkuststripp som nu var ett tag sen.

Gårdagens telefonsamtal

- (Svarar) Hello.
- Daniel, this is Kelly (?) from (?) Personel, are you looking for work?
- Yes, I am.
- Ok good, so have you worked in NZ before?
- No, I just arrived a couple of weeks ago so… (avbruten)
- But you have a work permit?
- Yes, I have got a work permit.
- Ok, so do you have a (otydbart)?
- Sorry, do I have…?
- Have you worked with order picking before?
- Yes, I have.
- And do you have your own transport?
- No, I don’t have a car, since… (avbruten)
- Oh, ok. Then we can’t use you, thank you bye.
- Ok, b… (avbruten)
CLICK

Jag vet inte om jag ska vara förbannad över att missa ytterligare ett jobb för att jag inte har någon jävla bil, eller att damen som ringde var väldigt oförskämd och hade en dålig attityd som kanske inte går att utläsa av den här dialogen.

Suck.

Pirater och annat

Söndag, vilodag. Hade kanske känts skönt om inte alla dagar i veckan sett ungefär likadana ut för egen del. Uppdaterar Seek och Trademe (co.nz) tvåtusen gånger om dagen för att snabbt kunna söka utlagda tjänster och springer runt nere i Newmarket för att se om några butiker/cafén möjligen satt ut lappar angående önskad arbetskraft.

Utöver det har veckan ägnats åt att vara förbannad på (utan inbördes rangordning):

- Arbetslöshet
- Sveriges regering
- Piratebay-domen
- TravellersXpress som fortfarande inte har ordnat vår skatteåterbäring från Oz. 13 veckors väntan! Snarare TravellersNoStress.

Skrev ett långt och högst ilsket inlägg om piratspektaklet, men det hör nog inte riktigt hemma i den här bloggen.

Sara har idag arbetat två hela veckor och trivs bra. Jag kan nu fastslå att arbetslöshet är lika värdelöst och påfrestande på andra sidan jorden. Jag har ju i och för sig enbart varit arbetslös här på andra sidan jorden, men jag antar att det känns ungefär likadant där hemma... Hittills har jag blivit kontaktad av två arbetsgivare för vidare intervjuer, bara för att få veta att tjänsterna krävt egen transport. Kollektivtrafiken här är helt under isen.

Men Auckland behandlar oss ändå väl, och våra roomies är fortsatt gästvänliga. Vi har ingen tv i lägenheten vilket gör att vi hinner läsa en hel del. Det blir nog en fortsättning på förra årets stora bokskörd.

Har lagt upp ett första album på Fejsboken. Ta en titt!

Vi hörs

Pösk

Hej alla glada,

så kom påsken och gick igen. Vi åt oss lite tjockare, och tog det mest ganska piano.

Det där Twitter är ju en oerhört populär fluga just nu. Var och en från Kim Jong till Påven verkar tjittra, och ska man åtminstone försöka se ut som en nörd som minsann hänger med lite grann är ett konto en bra idé. Dessutom kan det passa ganska bra här, då man inte alltid har orken att skriva längre inlägg, utan istället kan gå lös på twitter och hålla sig under 140 tecken.

Så, från och med nu kan man följa med direkt i den där fula rutan till höger, om man inte har ett eget twitterkonto.

Vi hörs!

Vad man inte vill hitta i frukostjuicen

Då sitter man ensam i lägenheten för första gången och söker jobb för glatta livet. Sara avverkar sin första dag på jobbet i detta nu, vilket jag hoppas få göra snart även jag.

Jag tog mig på något konstigt vis upp (nästan) samtidigt som Sara i morse, och njöt av en ganska lugn och slö frukost på egen hand i vid det soluppvärmda köksbordet. Allt smakade galant, framför allt den nyinhandlade färskpressade apelsinjuicen. Sen gjorde jag ett fynd, och resten av juicen åkte i vasken.



Jag är inte speciellt mjäkig, men jävlar vad äckligt.

Charlie's Juice tyckte inte heller det var så roligt, och har lovat mig en voucher för att köpa en ny flaska. Tack för det. Nu undrar jag bara: hur många hann ner i svalget?

Bluuääääää.

Jobb

Jag har hittills varit på intervjuer för två jobb. Ett var som F&B Attendant (typ servitris) på ett Rydges hotell här i Auckland, där jag skulle provjobba en vecka senare för ett deltidsjobb. Det andra jobbet var som Receptionist på the Quadrant, ett fiiint hotell i Auckland där tjänsten antingen var deltid eller heltid beroende på om jag skulle gå vidare till nästa intervju.

I onsdags var jag på intervju på the Quadrant. Hade en väldigt trevlig intervju med en HR dam vid namn Ruth. Jag var den sista hon skulle intervju den dagen, och hon var heeelt slut när vi började prata så jag förstod att hon hade intervjuat en hel del. Efter en tid in i intervjun ville hon hämta chefen, för hon ville att alla potentiella anställda skulle träffa honom. Han satt i möte. Intervjun var slut och hon sa att hon skulle höra av sig senast fredag om jag var aktuell för en andra intervju, men hon ville att jag skulle träffa chefen, så hon kanske hörde av sig innan.

I torsdags ringde Ruth och väckte oss vid halv nio. Hon ville att jag skulle komma in och träffa Mr Judd vid halv två. Självklart sa jag. In och hade möte med chefen, vilket slutade med att han säger "Well, I like your personality, as Ruth said I would. I just need to speak to Ruth again, but if everything goes as planned, I would like to offer you a Full Time position, starting Monday. I give you a call tomorrow." Aaah! Vad hände med andra intervjun!? Detta var jag inte beredd på!

Så igår, fredag, ringde Edward Judd och erbjöd mig en heltidstjänst med start på måndag! Enligt kontraktet jobbar jag mån-fre, minst 40h i veckan. Lönen är en bit ifrån minimumlön, men jag har ALDRIG tjänat så lågt. Tur att allt är relativt billigt här.

Idag tog vi oss en liten vandringstur på FEM timmar. Coast to Coast Walk, upp på minst tre vulkankratrar. Sen blev det pizza och öl för att fira att jag fått jobb!

Ikväll är vi också helt själva i lägenheten då Jeremy har sin svensexa idag. Kom ett helt kompani killar och drog iväg honom vid lunchtid. Han visste om att det var idag, men visste inte vad de ska göra med honom så han var nådigt nervös. Tur att man inte behöver oroa sig för sånt.

Onsdag 1 april

The hunt continues. Efter jobb vill säga. Förutom att skicka arbetsansökningar till höger och vänster har vi den senaste veckan utforskat Auckland lite närmare. I lördags åkte vi ut på en 90-minuters kryssning i hamnen som var väldigt trevlig. Vi träffade en Norrköpingsbo som var på besök för att gå på bröllop, och hamnade på samma tripp som en samling gubbar i företagströjor som förde ett jävla liv och drack öl, vilket ibland gjorde det svårt att höra guidens berättande i högtalarna.

Senare samma dag följde vi med Jeremy och Jane till en park ute i förorten där det vankades avskedsfest för en vän som skulle flyga över till Europa. Det var trevligt, och vi blev bjudna på mat och dricka i en närliggande tapasbar. Dessutom blev jag värvad till ett fotbollslag flera av gästerna spelade i, och gjorde sedan på söndagen bejublad (nåja) comeback som benknäckarback. Resultatet blev vinst med 3-0, cirka 20 minuters speltid i lånad utrustning innan jag kravlade mig av planen helt utmattad och med stora hål i skinnet under båda mina stortår. Men det var trots allt jäkligt kul, och jag kommer fortsätta spela i det stundande seriespelet.

Det har nu visat sig att Auckland är en väldigt, väldigt kullig stad. Huvudstaden ligger placerad i ett område med inte mindre än utdöda 48 vulkaner, vilket förklarar saken. En del av dessa har vi redan vandrat upp för, bland andra Mt Hobson som ligger längs med vår gata, Mt Victoria och North Head som ligger på norra sidan staden i stadsdelen Devonport. North Head fungerade under världskrigen som försvarspost för staden, och det finns ett antal kanoner, utsiktsposter och underjordiska gångar kvar att vandra runt i. Inom en snar framtid planeras tripper ut till de närliggande öarna Rangitoto, Motutapu och Waiheke. Rangitoto är, helt otippat, en gammal vulkan-ö.

Tisdagar betyder likt Sydney billigt-billigt att gå på bio. I går var vi och såg en superbögig Sean Penn i Milk. Vilken fantastiskt bra film! Penns Oscar var välförtjänt, även om vi inte sett The Wrestler ännu.

En annan väldigt underhållande film vi såg häromdagen: African Odyssey. Vår flat-mate Jeremy och tre vänner gav sig ut på en nätt eftermiddagstripp med motorcykel. Från Kapstaden till London! Med sig hade de en liten filmkamera och dokumenterade resan som sedan klipptes ihop till denna dokumentär. Till detta ska tilläggas att ingen av dem var särskilt erfarna som motorcyklister. Rekommenderas starkt!

Bilder från veckan:

















Hörs snart igen.

Torsdag 26 mars

Okej, det har dröjt mellan inläggen, så nu börjar det på riktigt. Vi är idag exakt en vecka in på äventyret, och de där lite tråkiga men nödvändiga, dock ibland spännande detaljerna är avklarade.

Vi har nu flyttat in i en lägenhet i stadsdelen Newmarket, cirka 10 minuter med buss från själva stadskärnan. Vi tipsades om området av Seemaa, vår otroligt vänliga värd på Freeman’s Bed & Breakfast. Här ute finns en uppsjö av affärer, kaféer, restauranger och allt annat man kan behöva. Dessutom är det gångavstånd till Parnell som verkar vara ett av de mysigaste (och dyraste) områdena i staden. Från vår lägenhet behöver vi promenera dryga 300 meter för att hoppa på bussen i vald riktning, och bussarna går ofta. Rummet hyr vi av Jeremy och Jane, arkitekt respektive läkare minsann (!). De är minst sagt vänliga och easy going. Vi kollade in lägenheten i lördags, bestämde oss i söndags och ringde upp Jeremy, och fick flytta in i tisdags. Hyran och depositionen kunde vi betala på plats. Båda arbetade under dagen, så dörren lämnades öppen och det var bara för oss att kliva rätt in och packa upp.









Igår öppnade vi varsitt bankkonto hos ANZ, så nu är vi helt enkelt set and ready. Saknas gör den lilla detaljen kallad arbete, men vi jobbar för fullt på att lösa den biten.

Jag sitter vid den sköna matplatsen intill det enorma fönstret just nu, Sara är hos en frisör nere på gatan för att klippa och färga håret. Stället är antagligen en av de trendigare salongerna i stan. De har ett får i fönstret, så hippt är det. Kolla webbplatsen! Trots detta är det billigare än i Svedala, och billigt är ju alltid bra.

Det får räcka för den här gången – när vi återkommer vill vi ha fått fatt i arbete!

Vi hörs

Första rapporten

Hej,

hade tänkt mig ett långt första inlägg, men orken tryter. Timmen är sen och jag somnar när som. Istället en kortfattad summering av våra första tre dagar:

- närmare 38 timmar på resande fot, efter natt med dryga tre timmars sömn
- mellanlandning på LAX, snabb tur genom säkerhetskontrollen, stämpel i passet, därmed även besökt USA
- sniffning av knark- och mathundar på Auckland International
- vandring i centrala Auckland
- inlämning av misshandlad resväska till reparatör, courtesy of Air New Zealand
- bostadsjakt online
- jetlag
- införskaffade NZ-telefonnummer, Sara även telefon
- ansökningar om skattenummer inlämnade (utgångna internationella körkort som referenser, möjligen felaktig utskickningsadress angiven, hoppas det går bra ändå)
- mer vandring
- bussturer
- tuuuung jetlag
- inslumring innan klockan åtta
- besök hos potentiella hyreskamrater
- fönstershopping
- italiensk-, indonesisk-, mexikansk mat
- beslut om (förhoppningsvis) inflyttning i lägenhet
- and much more..

Återkommer snart!