Dagsutflykt

Hej!

I dag är det torsdag och jag njuter av att bara sitta hemma och inte göra någonting. Onsdag och torsdag blev mina lediga dagar även denna vecka, och eftersom även Sara var ledig i går bestämde vi oss för en dagsutflykt i Pärlan.

Vi hade tänkt oss en biltripp till South Head, cirka nio mil nordväst om Auckland. En liten halvö med en vik där Tasmanska havet möter land, och där andra sidan helt sonika kallas North Head. Vi visste inte så mycket om området, men med tanke på dess geografiska läge antog vi att det skulle vara hur fint som helst.

Vi tänkte fantastisk strand med svart sand, en ordentlig utsikt och sittplats att äta vår medtagna lunch vid. Så var det inte riktigt, och vi missade att vår bensintank höll på att bli kruttorr på vägen.

Visserligen fann vi en del fantastiska utsiktsplatser på vägen, men någon strand kom vi aldrig till. Istället blev vi tvungna att vända på en liten lerig grusväg och åka närmare fyra mil till närmaste bensinmack med tanklampan lysande i varnande orange färg. Men vi klarade oss.

Istället bestämde vi oss för att åka vidare längs med en vägsträcka som kallas Twin Coast Discovery, och ja, det slutade med en heldag och över 300 km bakom oss.


Visa större karta
Vår rutt...

Såg naturligtvis massor av platser på vägen, och hamnade på en del små, små och dåliga väger, men kul var det! Vi har ju gnällt en del på hur kallt det är här i bland, men igår var det en helt fantastisk (vinter)dag. Solsken och någonstans mellan 16-18 grader skulle jag gissa. Helt ok för att vara vinter. Och snart ska det tydligen vända åt rätt håll igen. Det ser vi fram emot.

Det tråkigaste med gårdagens tripp var att kassettbandspelaren i bilstereon lade av. Vi har inte så många kassetter att lyssna på, däremot ett sådant där kassettband man kopplar ipoden till. Nu måste vi köpa en FM-sändare till den istället, men jag tror att de ska fungera ganska bra...

Ska lägga upp en del bilder på Fejsboken från vår tripp, kolla våra album där (länk till höger)!

I dag torsdag jobbar Sara sent, och i morse överraskades vi av att Jeremy och Janes äldre landlord knackade på dörren. Han såg ungefär lika förvånad ut som vi när vi öppnade. Han var orolig för att det var en läcka någonstans eftersom vattenräkningen för huset hade skjutit i höjden sedan förra avläsningen.

49 kubik mer vatten. En hel swimmingpool, sade han.

Jonathan (som han hette) frågade om vi delade lägenhet med dem eller hur det kom sig att vi var där. Jag var inte helt säker på vad J & J har för kontrakt med honom, så jag nödljög och sa att vi bodde i lägenheten medan de var och gifte sig i Frankrike och ska flytta ut nästa vecka (vilket iof är helt sant).

Så, det hela slutade med att jag hängde med Jonathan ut för att kolla till vattenmätaren, och läste sedan av den på egen hand när vår tvättmaskin var klar och vi hade duschat. Nu ska jag ut och läsa av den igen och rapportera till herr Landlord för att se om mätaren har ändrats. Hedersuppdrag med andra ord. Dessutom får jag inte gå på toa innan dess.....

Men nu är det gjort!

För övrigt visade det sig att personalfesten om två veckor inte var riktigt så generös som jag trodde. Vi kommer få ett klippkort som berättigar oss till tre drycker som vi får sprida ut hur vi vill över kvällen... Var fick jag fri bar ifrån?

Ni kanske minns att vi köpte på oss en tjock bunt böcker för inte alltför länge sedan? Jag har nu avslutat See Australia and Die - Tales of Misadventure Down Under. Vet inte varför, men vi hade väntat oss en bok av lite mer "hihi, vilka knasiga historier"-karaktär. Så var den inte riktigt. Det var till största delen helt fruktansvärd - folk som dog av hajattacker, folk som dog i öknen, folk som trillade ner för klippor, folk som blev tagna av krokodiler, gick vilse i bushen och dog, dödade av Stingers i havet, barn som dödades av Dingos... Hemskt! Vissa var dock mer positiva där stackarna åtminstone överlevt, men inte speciellt många. Fruktansvärt otäck men ändå intressant. Och många, om inte de flesta, omkom helt enkelt för att de inte respekterade naturen och dess kraft.



Men, trots denna hemska läsning ska vi dit igen nästa år och göra en rätt ordentlig resa. Biljetterna är redan bokade, så ni kan inte hindra oss!

Det är nog trots allt bra läsning för alla turister. Man borde veta vad man ger sig in på. Är man bara medveten om de faror som finns och respekterar djur och natur så klarar man sig galant.

Man ska inte (som vi gjorde förra året), ge sig ut och vandra i regnskog, även om sträckan var väldigt kort, i bara shorts och flippies. Man kan stöta på spindlar stora som nävar lurandes i nät som går tvärs över spåret (vilket vi också gjorde). Man bör nog inte heller ge sig ut och vandra mellan olika orter på eftermiddagen när man inte vet bestämt hur långt det är, eller hur lång tid det tar att ta sig tillbaka. Det gjorde vi också, men plockades upp i skymningen av en Queenslander som var på väg hem från arbetet.

Han tyckte nog vi var rätt korkade, och konstaterade för oss att i Australien (åtminstone uppe i tropiska Queensland) ska man inte lämna hemmet utan en ryggsäck med vatten och en kniv. Det finns spindlar, ormar, och små jävla insekter som kan droppa ner från träden och döda dig med ett bett om du har otur. Hans egna ord.

Men! Vi har inte några planer på några enormt långa ensamtripper genom outbacken eller djungeln. De flesa aktiviteter vi har planerat kommer göras i grupper och med guide. No worries, helt enkelt. Och vi längtar som fan efter det redan!

Vi flyger till Cairns 19 mars nästa år. Innan dess ska vi bila runt Nya Zeeland.

Exciting times!

Konstfack vs Mediautbildning i Auckland

Den senaste tiden har tidningar och media uppmärksammat en auktion på Trade Me (NZ svar på Tradera). Aktionen som låg uppe till försäljning var diverse lättklädda bilder på säljarens mamma som han hittat i familjens garage som han hade tvingats städa ur av sin mamma. Mamman hade inte gett sonen någon kompensation för städningen, men sa : "Om du hittar något av värde, kan du sälja det på Trade Me och behålla pengarna". Sagt och gjort, då sonen hittade bilderna på mamman la han ut dem på försäljning.

Media fick nys om auktionen och det fick stor uppmärksamhet. NZ största tidning, New Zealand Herald, hade en helsida på sida 2 om auktionen, och kvällsprogrammet Close Up intervjuade sonen på bästa sändningstid.

Då vi inte läser dagstidningarna här eller har en TV, hade vi helt missat denna udda nyhet. Det var inte förrän min kollega Ben som informerade mig om nyheten igår som vi fick höra om det.

För några dagar sedan tog nyheten en helt ny vändning. "Sonen" som lade upp bilderna på Trade Me är egentligen Bens bror, som går en Media utbildning här i Auckland. De fick en uppgift i skolan som gick ut på att använda Media för att berätta en historia. Gruppen som fick mest mediauppmärksamhet skulle få bäst betyg. Gissa vem som vann?

Bens bror och hans kompis hade alltså hittat några bilder på Internet på en helt främmande kvinna, hittat på en historia om hur en son inte skulle få betalt för att höra ett "skitgöra" hemma, och därför ville ge igen på sin mamma. Sedan hade killarna gett lite "hintar" till media som förstorade upp saker enormt vilket gav killarna högsta betyg i skolan.

Historien gick så långt att när NZ Herald ringde till "sonen" och ville prata med mamman för att bekräfta att hon visste vad sonen gjorde med hennes privata bilder, spelade killarnas lärare mamman, allt för att killarna skulle få så stort utrymme i media som möjligt. Killarna fick självklart A+ för sin uppgift, men skolan har senare i media dementerat detta och sagt att de fått F, men betyget kvarstår (allt bekräftat av Ben). Allt fungerade till killarnas fördel, och nyheten finns ny att läsa om i Kina, Sydafrika och Storbritannien.

Måste säga att denna historia är klart mycket roligare att läsa om än om Konstfacks examensuppgifter, som har kostat Sverige otaliga tusenlappar.

Flyttlass

Då är det klart!

Den 29e, eller däromkring kommer vi flytta från 90 Remuera Road till 26 Morningside Drive. Vi kommer dela lägenhet med ett Irländskt par, ha "ensuite", egen liten entré till vårt sovrum och en garageplats under huset.

Så här ser lyan ut!

Fremån?

Det känns som fredagskväll, vilket det är. Fast för mig är det måndag. Krångligt?

Den 4e augusti ska det tydligen vara personalfest på företaget. Kvällens tema kommer vara "Black & Bling". Är det inte lattjo med temafester? Jag har fått en personlig inbjudan, med nr 93.

Tydligen får inte alla vara med, folk ska ju trots allt flyga utomlands i vanlig ordning och behöver fortfarande äta och dricka innan boarding.

Så, trots hög risk för kufar i sällskapet lär det vara en god idé att gå. Blinget klarar jag mig utan, men baren kommer vara öppen och därtill; gratis.

Whoop whoop!

NIN

Vi är ju i Nya Zeeland, vilket är rätt fantastiskt. Men om det är en sak som jag verkligen, verkligen grämer mig över, och kanske kommer göra resten av livet - är det att jag missar Nine Inch Nails 2009 Wave Goodbye Tour.

De spelade i NZ och OZ under tiden vi var hemma i Sverige, och när vi flög över hit påbörjades deras sista turné för en överskådlig framtid på andra sidan pölen.

Hade vi varit hemma i Sverige hade jag garanterat sett dem på Arvika, eller möjligen Roskilde. Nu får jag nöja mig med youtube och Vimeo.



Wish



The Day The World Went Away



Head Like a Hole



La Mer

13 Juli

Jupp, då har man avslutat första hela arbetsveckan ute på flygplatsen, och det har gått bra. Det var verkligen full-on från första start, hade en kort introduktion i cash-handling på tisdagseftermiddagen, och kastades sen rätt in bakom baren och kassaapparaten stor som ett rymdskepp med antal knappar likvärdigt en flygplanscockpit. Men det gick bra det också. Så här efter fyra dagar med egen kassa har det fortfarande inte saknats några pengar efter skiftets slut, och det är ju positivt.

Alla är trevliga och lyckas tydligen minnas förnamn efter ett enda kort möte i fikarummet, vilket jag naturligtvis inte gör. Kan inte minnas namnet på en enda person utanför min bar, förutom cheferna då. Som tur är bär alla namnbricka, men man kan nog uppfattas som oartig om man stirrar på dem varje gång man hälsar.

Har fått veta att cheferna inte alltid är så roliga att ha att göra med. Det ska tydligen vara mycket kommentarer och skit, speciellt från högsta hönset Anne. Hon verkar lite märklig, redan tredje dagen frågade hon mig om hon hade lyckats skrämma upp mig ännu. ”Nej, inte direkt”, svarade jag. Vet inte om det var ett bra svar.

Fast jag blev varnad, indirekt, redan under första intervjun, då Rachel från HR påpekade att vår General Manager var väldigt ”passionate about the business”, och gärna påpekade om hon såg någonting bra, eller någonting mindre bra. Vad jag upplevt än så länge upptäcker hon bara mindre bra detaljer.

Men hur som helst, jag har hittat ett arbete, och om jag förstod avtalet rätt så kommer jag ha rätt till att plocka ut semesterersättning när jag slutar då jag kommer ha arbetat längre än sex månader. Som ni redan vet är avtalen här tämligen värdelösa; dålig lön, inga som helst OB-tillägg, en veckas uppsägningstid, etc. Inte så mycket att hurra över helt enkelt.

Lite roligt är det dock att när jag berättar för folk från de andra ställena i personalrummet att vi varit här i tre månader svarar de flesta ungefär att ”och du har redan hittat ett jobb? Det är ju jättebra!”… Så, konjunkturen har väl slagit till ganska hårt även i det här isolerade landet.

Idag, måndag börjar jag klockan 14. Likadant i morgon, sedan är jag ledig två dagar och börjar återigen vid 14 resten av helgen. Dagarna går trots allt märkligt fort, det finns alltid något att göra, och när det är mycket folk i baren så springer verkligen timmarna förbi.

Hoppas det fortsätter så.

I övrigt spenderar jag väldigt mycket tid på Trademe där jag försöker hitta nytt boende. Vi har nu lägenheten för oss själva i några veckor, och ska försöka flytta ut vid månadsskiftet. Exciting times!

Händelserik dag

Igår, torsdag, hade Daniel sin Induction på sitt nya jobb. Det betyder signering av kontrakt, hälsa på nya arbetskamrater och provning av uniform. Själv var jag ledig och tog rejäl sovmorgon.

Klockan tre begav jag mig till jobbet, då "Employee of the Quarter" skulle utnämnas. Det blev godis och dricka och massa information från Högsta Chefen innan kvartalets anställda blev namngivna, en för Front Office och en för Back Office.

And the winner is... Jag! Hurra! Fin utmärkelse, $100 i valfritt Westfield Shopping Center och en flaska vin var priset för bästa anställd i Front Office.

Så till middag igår blev det rökta blåmusslor, samt pilgrimsmusslor till förrätt. Lax med Shanghai-kål och palsternacka till huvudrätt och färsk melon till dessert. Allt för att fira min fina utmärkelse och att Daniel har fått jobb.

Hurra!




*Uppdatering*

Självklart kom kameran fram, titta så glad Sara är!

....

Gert Fylking ropar: Äntligen!

Och jag gör likadant. Sara också, kanske fler.

Nu har jag fått jobb ute på flygplatsen. "Induction" på torsdag.

Sweet as!

Dagarna går

Oj, oj, oj. Det har hänt mycket den senaste tiden. Nu är det ju i och för sig ganska länge sedan det skrevs något här, så bara man klivit ur sängen varje dag borde det väl finnas något att berätta? Men jorå. En del har hänt.

Det har (äntligen) hunnits med två arbetsintervjuer. Den första av dem var på ett ställe som säljer ”military surplus”, alltså militärt överskott eller liknande (tänk ÖB fast utan godis, schampo och VHS-filmer). De sålde bara militärprylar, och var väl överlag en ganska skum butik, med skum personal och skumma kunder.

Det jobbet fick jag inte, de ville ha någon som kunde stanna längre än till februari.

Den andra intervjun var ute på flygplatsen. Skickade in ansökan en morgon i veckan och två timmar senare blev jag uppringd och fick komma in på intervju dagen efter. Det gick bra, och jag gjorde i torsdags en s.k. Trial Day (övers: jobba gratis). Jobbade ungefär tre timmar i en bar, fick göra lite av varje som ingen annan ville göra, och det gick fint. Jag följde en Team Leader i hasorna hela dagen, och sen skulle hon och the Big Boss (på alla sätt och vis) diskutera min insats.

I dag måndag väntar jag på ett samtal från Rachel, där hon förhoppningsvis säger att jag får fortsätta. Jag skulle bli jävligt besviken, och förvånad, om det inte blir så. Team Leader-Julie sade adjö med orden ”I hope to see you again”, vilket i mina öron klingar ganska positivt. Men man vet ju aldrig. Inte fan hade jag trott att det skulle ta mig tre månader att hitta ett riktigt jobb heller…

Men, jag fyllde ju faktiskt 25 i går! Hade en väldigt bra födelsedagshelg. Sara hade lyckats få ledigt både lördag och söndag, så vi hann med en hel del. Pannkaksfrukost på lördagen, sedan tog vi Pärlan ut till Sylvia Park. Där strosade vi runt ett tag, och gick senare på bio och såg The Hangover. Den var faktiskt väldigt rolig. Hade väntat mig en helgrabbig rulle med tuttkavalkader á la American Pie, men den var inte riktigt så grabbig. Om än lite. Men Sara skrattade nog precis lika mycket som jag.

Senare på kvällen kokade vi upp en tomatsås med musslor, och svepte kastrullen med baguette och gott vin. Sedan följde några drinkar tillsammans med Jeremy och Jane, innan tolvslaget kom och jag fick lov att öppna paket. Av J & J fick jag en kopia av filmen The Odyssey - Sara hade köpt mig ett par ursnygga solglasögon vi hittade i stan förra veckan, och hade dessutom passat på att köpa sig ett par själv. Utöver det hade hon bokat in oss för brunch på The Orbit, som ligger i toppen av Sky Tower. Dit åkte vi igår, och det var fantastiskt gott. Självklart hade Sara påpekat att det var en födelsedag, och jag fick ett (gratis!) födelsedagskort och fyra marshmallows med tårtljus. Deluxe. Det bjuds en jäkla utsikt där uppe i tornet, men just den dagen var det mulet och dimmigt som bara den. Dock fick vi se en tjomme utföra ett Skyjump utanför fönstret, det var väldigt obehagligt.

Vissa blir glada av att laga mat.. Lucky me.

Mums.

Sweet as!

Dom sparade inte på krutet minsann..

Men innan helgen kom hade vi bokat flygbiljetterna hem nästa år! Det finns ett lågprisflygbolag som heter AirAsia (utnämnt till världens bästa 2009), som har helt vansinnigt billiga flygbiljetter. Den första halvan av vår hemresa går från Melbourne till Kuala Lumpur den 11 april nästa år. För den nätta trippen på åtta flygtimmar betalade vi 303 Australiska dollar. Tillsammans! Vi bestämde att nästa gång inte göra hela 25-30 timmarsflygningen i ett svep, utan mellanlandar i Kuala Lumpur i fyra nätter. Skitkul! Sedan flyger vi från KL den 15 april och landar 13 timmar senare på Stansted i London. Den trippen kostade 1600 Malaysiska Ringit (tror jag det heter), vilket motsvarar ungefär 3500 kr. Alltså betalar vi runt 5500 för HELA hemresan. För oss båda tillsammans. Det låter inte riktigt klokt, men stämmer. För flygresan till Auckland betalade vi 6000 kr, var.

En annan mindre rolig företeelse damp i dag ner som ett brev på posten (bokstavligen). Någon (inte Sara) hade tydligen kört pärlan 11km över hastighetsbegränsningen på en 50-väg för nästan två veckor sedan när vi var ute och utforskade nya delar av Auckland. Polisen ville ha 80 dollar för kalaset. Grattis!

Uppdaterar för övrigt FB-fotoalbumen då och då, så kolla in dem via länkarna till höger om ni inte varit där på ett tag.

Men, ja… nu väntar jag mest på ett telefonsamtal. Och håller tummarna.

Muriwai Beach - given i nästa fotobok, Sara kan hon!

Tillbaka i Auckland

Ja det blev bara en vecka av kiwiplockning. Säsongen tog slut och lika bra var väl det, för lönen var i väl något man möjligen hade kunnat leva på i Thailand. Lägg till en inflammerad muskel på det så får man se det hela som en räddning från framtida arbetsskador.

Men, Sara och jag fick i alla fall stanna en natt i Paihia, och det kan ha varit värt en veckas slit bara det. Det är lågsäsong nu, så vi fick ett jäkla fint hotellrum till ett väldigt bra pris - och åt färsk fisk på en liten restaurang runt hörnet. Tyvärr regnade det hela dagen efteråt, ganska typiskt efter en hel vecka med en knappt timmes moln på himlen, så vi gjorde inte så många stopp längs med vägen under bilfärden hemåt. Har lagt upp en del nya bilder i Fejsboksalbumet som finns länkat till höger.

Så, nu är det arbetssökning 24 timmar om dygnet igen. Men, som sagt, det är nu lågsäsong och det verkar som att många lämnat landet, förhoppningsvis blir även en del arbeten tillgängliga i och med det.

Här har det regnat i flera dagar nu, och prognosen ser lika ljus ut den:



Sara har en ledig dag denna fredag så vi var inne i stan och besökte en stor bokhandel som ska stänga igen dörrarna och nu säljer ut hela sortimentet med 40 % rabatt! Vi hittade en del intressanta titlar....




Så, nu har vi läsning ett tag framöver. Har som sagt ingen tv här i lägenheten, så det finns mer lästid än någonsin förr!

Dock vet vi nu att vi ska flytta ur lägenheten så småningom, någon gång i månadsskiftet juli/augusti. Jeremy och Jane ska flyga över till Frankrike och gifta sig i juli och kommer vara borta i tre veckor, vilket betyder egen lägenhet för vår del! När de kommer hem därifrån ska Jane flytta tillbaka och arbeta på ett sjukhus i Auckland, så de vill då ha lägenheten för sig själva igen. Men det är ju så pass långt fram - no worries.

Nu ska vi dricka te och försöka värma oss framför gasbrasan!


På återseende