En helkväll

Enligt Jocke har det varit dåligt med uppdateringar här, och det stämmer väl också. Det har helt enkelt inte hänt så mycket extraordinärt – Sara har jobbat och jag sökt jobb. En sysselsättning jag börjar bli mer än förbannat less på. Inte en vecka till! Det har nu gått så långt att jag kanske kommer lämna Auckland i nästa vecka för att jobba i fruktindustrin tillsammans med underbetalda asiater. För det här håller inte länge till, och lite pengar och sex dagars arbetsvecka är bättre än inga pengar alls och sju dagars sysslolöshet.

Men… Mitt i allt jäkelskap kom våra skatteåterbäringar från Australien som ett brev på posten! Ett brev som varit på villovägar i 18 veckor, men till slut hittat rätt. Och har man snålat som fan och inte gjort av med speciellt mycket pengar alls på en lång tid så kan man ge sig rätten att för första gången på väldigt länge köpa sig några klädesplagg, bo på hotell en natt, besöka barer och beställa upp mat på rummet! För att sedan återvända till grötfrukosten igen.

Men som sagt, det gjorde vi. Jag bokade in oss på Skycity Hotel, ett bautakomplex mitt i stan med kasino, restauranger, barer och ett 200-någonting meter högt torn. Efter en dag på stan, film på rummet, mat och en del dryck gick vi till The Lobby, senare till Vertigo, hann med en visit på Northern Steamship för att avsluta i Viaduct och Waterfront (efter att ett par efterblivna vakter inte lät oss komma in på ett annat ställe för att jag hade ett svenskt körkort. Sara var välkommen eftersom hon hade passet med sig. Ser jag ut som 17?). Sen blev det givetvis en nattmacka, på Burger King.



Efter hotellfrukosten har vi nu tagit oss hem igen, inte överdrivet fulla av energi. Tyvärr måste pengar även läggas på mindre underhållande saker som utlandsförsäkring och CSN-återbetalningar, så kassan betas av ganska kvickt. Funderar även på att inköpa en billig bil, eftersom det verkar behövas till många tjänster även här i Auckland, och om jag ska ge mig av för att arbeta utanför stan är det definitivt en bra idé. Hittar jag en bil som håller så kan vi ju faktiskt resa runt i den nästa år när den tiden kommer, och sälja den när vi ska flyga vidare. We’ll see…

Så, hur det än blir kommer nästa vecka bli innehållsrik. I bästa fall ringer någon vänlig själ och ger mig ett jobb. I värsta fall får jag åka ut på vischan och plocka kiwi. Kanske köper jag en bil. Kanske vinner jag på lotto. Vem vet?

På återseende.

Glömt

Missade visst att slänga upp den här filmen med lite allt möjligt från vår Östkuststripp som nu var ett tag sen.