Humor!

Real-Life Pac Man Terrorizes People - Watch more Funny Videos

The Colbert Report	Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c
The Word - Don't Ask Don't Tell
www.colbertnation.com
Colbert Report Full Episodes Political Humor Religion

Snart november

Med andra ord är det drygt bara tre arbets/reskassesparar-månader som återstår.

Den senaste tiden har det varit sisådär med vädret. Jag har fått stanna hemma en dag för att det spöregnat, en annan dag var det återigen skyfall så då fick jag och Lada stanna i varuhuset och packa sparris.

Men nu drar snart säsongen igång på allvar, då alla fem lastbilar körs ut. Då kommer jag få arbeta fem eller sex dagar i veckan, och det uppskattar reskassan.

Vädret kan man ägna spaltmeter åt. Det finns tydligen ett ordspråk här; “If you don’t like the weather, just wait five minutes,” och det stämmer verkligen. Under en och samma dag kan man uppleva starka vindar, spöregn och grå himmel, för att däremellan njuta av strålande solsken utan moln.

Vi har lagt upp lite lösa planer för kortare resor vi vill ha avklarade innan det blir dags för den stora resan nästa år. En av dessa tripper vi ska försöka klämma in ska gå till Waitomo Caves, som är ett område ett par timmar söder om Auckland kända för sina grottor med lysmaskar. Låter hur fånigt som helst, men ska vara en riktig upplevelse.

Vi har hittat en tur som vi verkligen, verkligen vill göra. Den är dyr, och lång (7 timmar varav större delen under jord), men smäller nog mycket högre än en vanlig rundvandring. Den inleds med att man hissar ner sig (abseiling) i underjorden iklädd våtdräkt och pannlampa för att sedan klättra, simma och hoppa sig fram där nere. Låter som ett äventyr man inte får chansen att uppleva så många gånger. Kan inte låta bli att tänka på filmen The Descent dock. Men säg inget till Sara om det…




***

Har träffat en del roliga (och mindre roliga) människor sedan jag började kränga frukt. Den här veckan blev jag bland annat erbjuden att jobba i trädgården hemma hos en dam (över 40 åtminstone) under sommaren.

Utöver det fick jag ett visitkort av en välklädd (och Mercedeskörande) man, som satt i styrelsen för ett företag baserat i Queenstown som ska etablera sig i Sverige nästa år. Det hela började med att han frågade varifrån jag kom, som i sin tur ledde in på vad och var jag hade pluggat, vad jag gjorde i Nya Zeeland och vad jag hade för planer väl hemma i Sverige igen. Han tyckte jag skulle kolla upp företaget online och sedan skicka honom ett mejl. Oväntat!

***

Har även denna vecka tre lediga dagar, och det har faktiskt varit väldigt skönt. Får se hur jag kommer känna mig efter en femdagars arbetsvecka, de långa dagarna tröttar ut, även om det inte är konstant påfrestande arbete.

I dag har jag varit en duktig hemmaman och hunnit med att både handla, tvätta, hämta ut ett paket på posten och beta av en ny lektion i digital bildbehandling som jag läser via Högskolan i Jönköping.

***

Inom tre veckor måste vår bil besiktigas. Börjar bli lite orolig, enligt de som vet kan det spela en stor roll vart man tar bilen för att få den kollad. Här finns det inte bara en statlig stationskedja att åka till, utan var och varannan jävla mekaniker utför också besiktningarna. Dessa kan vara enklare att få godkänt hos jämfört med VTNZ som är den största kedjan, men å andra sidan kanske de istället kuggar en så man blir tvungen till vissa åtgärder, som de givetvis kan hjälpa till med! VTNZ utför inga reparationer alls, det talar för dem istället.

Helt enkelt har man ingen aning om vilka ställen det kan vara en bra idé att åka till, innan man provat sig fram. Ska be chefen om råd.

***

Varför ska det alltid, ALLTID, vara så förbannat svårt att kunna kommunicera med försäkringsbolag? IF hatar jag redan utöver allt annat, dom är helt omöjliga. Tänker aldrig någonsin bli betalande kund hos dem igen.

Folksam är jäkligt långsamma, men svarar trots allt förr eller senare.

Länsförsäkringar däremot, det är ett företag som behandlar sina kunder som de förtjänar. Hade en studentförsäkring via Länsförsäkringar i Jönköping, och de hjälpte mig utan problem när jag slarvade bort vår kamera i Sydney. Kudos LF!

***

Mina pensionspengar från Australien har jag ännu inte sett röken av. Ett fjärde ännu obesvarat mejl skickades för en vecka sedan. Unbeliavable!

***

Har just avslutat första säsongen av True Blood. Gillar’t, gillar’t skarpt!

På återseende.




Uppgift 1 i kursen. Australian War Memorial, Canberra. (Av någon anledning ljusar Bloggers system upp bilden, den ser inte ut som den ska...)

Grattis, Obama.

På tal om Obama.


Colbert Report


Colbert är ett geni.

Det nya jobbet

Har redan avklarat två veckor, och trivs bra med det. Tyvärr har vädret mestadels varit ganska träligt, men i går var det strålande solsken och cirka 18 grader varmt.

Alla på det nya arbetet är väldigt trevliga och roliga att ha att göra med. Vi är en bra blandning av nationaliteter; några Kiwis, ett tjeckiskt par, en ryska, en tyska (som jag inte träffat än) och enligt uppgift också en fransyska (heller aldrig träffat).

Arbetsdagarna i sig är ganska rutinmässiga. Man kommer in på morgonen, fyller i sitt time-sheet, plockar ihop frukten och grönsakerna från en lista man blivit tilldelad, tar med sig en skylt, och kör ut en liten lastbil till platsen där man ska sälja för dagen (företaget säljer på flera olika platser runtomkring Auckland). Väl där sätter man upp sin ”affär”, ställer ut skylten, och sitter ner på en stol i väntan på kunder.

För detta får jag exakt samma skitlön som ute på flygplatsen, men jobbar bra mycket längre dagar. Än så länge snittar jag 10-11 timmar, och med en arbetsvecka på fem-sex dagar blir det i slutänden betydligt mer än vad jag knåpade ihop tidigare. Less hassle, more dough.

Dessutom har jag oftast gott om tid att på plats läsa eller sitta ner och lyssna på ipoden. Har hunnit beta av flera avsnitt av årets sommarpratare, läst Coronado av Dennis Lehane och kommit halvvägs igenom Obamas memoarer på fyra arbetsdagar den här veckan. Under sommaren blir det kanske mindre tid för sådant, men med mer kunder går ju tiden i övrigt ändå snabbare.

En sommar med en tonårings sommarjobb på Nya Zeeland. Märkligt, men ganska kul ändå.

Favoritplatsen för min del är Tamaki Drive, som i mitt tycke är centrala Aucklands finaste vägsträcka. Den går längs med vattnet från centrala staden ut till Mission Bay, som är ett populärt sommarstråk med en härlig strand och några caféer.

***

Chefen lät mig börja en timme senare i går så jag kunde stanna hemma och se Danmark-Sverige. Jävla skit… Vi lämnar därmed ämnet.

***

I kväll ska vi gå på filmklubbsbio. Jag är medlem hos Rialto, som visar mycket bra film och annorlunda titlar jämfört med Skycity och Hoyts som enbart riktar in sig på Blockbusters. Ibland får man erbjudanden om s.k. advance screenings, där man får gå och se nya filmer innan premiären för $5 per person.

***

Vy från min arbetsplats på Tamaki Drive.


Ankfamilj på promenad vid en annan arbetsplats, Remuera Golf Course.


Annars är jag för tillfället rätt förbannad på olika organisationer som inte svarar på korrespondens. Dels den Australiska pensionsfonden som inte verkar bry sig om att återbetala mina pensionsinsättningar som arbetades ihop under förra året. Även Folksam har gjort sig förtjänta att få lite skit, då de struntar i att svara på mejl angående tandläkarbesök jag behöver göra som ska täckas av min utlandsförsäkring. Fy skäms!



Vi hörs

A Grand Night Out

Hurra! Den 29e september 2005 blev vi officiellt ett par, och en sådan sak är en ganska bra ursäkt till att hitta på roliga saker. Så när det nu var dags för den 29e september för fjärde gången tillsammans slog vi på stora trumman.

Vi bokade in oss för en natt på Grand Hotel vid Skycity, men började dagen med en ordentlig sovmorgon och rejäl frukost. Sedan spenderade vi några timmar på Auckland Zoo vilket var skoj, kanske främst tack vare surikaterna, lemurerna och kiwifågeln. Den ser helt otroligt rolig ut när den lunkar fram med sin klumpiga och vinglösa kropp. Tyvärr är fågeln ett nattdjur, så deras inhägnad är mörklagd vilket gör det svårt att fånga den på bild. En sådan måste vi se i det vilda innan vi flyger hemåt igen!

När vi senare hade checkat in på Grand, ätit (lite) choklad och smuttat sånt där bubblande som Fransmännen dricker, besökte vi lobbybaren och ytterligare en bar på vägen till den finfina restaurangen The Grove.

The Grove är, kan man säga, ett ställe man kan besöka en gång för att sedan inte ha råd att gå dit förrän nästa år. Just därför ville Sara äta där, kan jag tro… Men jäklar! Det var fantastiskt gott, vi fick fönsterbord, och vår servitör var otroligt kunnig och valde viner åt oss som passade perfekt till maten.

Det var vansinnigt gott, och så är det ju alltid spännande att prova rätter man egentligen inte har en aning om vad det är men låter gott, och höra en somelier beskriva rätter och vin på ett sådär engagerat sätt, där det är passande att nicka med och låtsas om att man förstår precis vad han menar. Men han kunde sin skit den killen, och att avsluta med lamm (racks) och Shiraz från Barossa, Australien var en höjdare. Saras John Dory (fisk) och Chardonnay fick också högsta betyg.

Så, hur avslutas en perfekt afton? På Casino så klart!

Jag har aldrig spelat på Casino tidigare, men har tydligen en medfödd förmåga att vinna pengar på roulette. Det var verkligen hur kul som helst! Tiden flög förbi, och vi hann med att dricka drinkar och vandra runt för att beskåda spelgalna asiater, samt spela ordentligt på $2.5-bordet. Vi började på 50 dollar, men cashade ut 200 när vi gick hem! Vårt roulettspelande betalade hela hotellvistelsen för oss, succé!

****

Samtidigt som vi hade det bra tillsammans har det som bekant hänt en hel del elände. Det var tsunamivarning i landet på morgonen när vi vaknade, vilket kändes väldigt underligt. Nu blev det aldrig några problem i NZ, men Samoa och Amerikanska Samoa har det betydligt värre. Självklart rapporteras det väldigt mycket om det, det finns mycket människor från Samoa och övriga Söderhavsöar här i landet, och det går dagliga flyg till öarna.

****

I morgon bitti gör jag mitt första pass som fruktförsäljare för Mr Fruit. Får väl se hur det blir. Det skönaste är att jag nu kommer få spendera hela sommaren utomhus, förutsatt att jag jobbar kvar hela sommaren. En annan bra sak är att det blir långa, långa dagar, vilket gör att lönechecken nu kommer bli större. Vi jobbar ju faktiskt just nu för det enda syftet att spara pengar till resandet som väntar. Om man bara jobbar, äter och sover hinner man inte slösa speciellt mycket pengar på annat.

Hoppas det inte regnar bara.

****

Missar Danmark-Sverige på söndag. Det suger!

****

Vi saknar helt och hållet dokumentation angående vår bils service (eller brist av). Hoppas den går igenom besiktningen i november, och att vi får den såld utan problem i mars. Än så länge går den som en klocka. Men det var tur att vi kollade oljan för någon vecka sedan… Vi är inte så bra på det här med bilar!



Vi hörs!




Kan ni se fågeln? Antagligen inte, men den är där!