2010-02-26

Milford Sound Lodge

Var man än åker här i landet så tycks man längs vägen få uppleva oräkneliga antal wooow-stunder. Vi har nu kört från Queenstown (fantastiskt även där!) ner till Milford Sound, där vi nu ska stanna två nätter, för att i morgon ge oss ut och paddla kayak i sundet. Och jävlar i mig, vägen hit från Te Anau är nog det mäktigaste jag har sett (än så länge) i naturväg.

Nästa vecka kommer vi åka ner till sydöns sydspets och ta färjan över till Stewart Island, som ska vara ett av “the most rugged places” i landet. Ett av målen med den trippen är att få komma ut och förhoppningsvis se en Kiwifågel i det vilda.

När vi återigen går i land på sydön ska vi tillbaka mot Fiordland igen, men inte hela långa vägen upp till Milford Sound. I stället ska vi parkera bilen i Manapouri och åka på en övernattskryssning i Doubtful Sound, som till skillnad mot Milford är mycket svårare att ta sig till, och därför drar åt sig mindre turister. Pepp!

På det här lilla stället vi bor nu betalar man inte per tid uppkopplad för surfandet, utan efter antal brukade MB. Man kan säga att det inte är billigt utan att överdriva, så därför får bilder vänta ett par dagar.

Tre Kronor, jävla sopor!

Vi hörs.

2010-02-24

Queenstown



Vi befinner oss nu i Queenstown, en skön liten stad som man kanske kan kalla sydöns, om inte hela NZ:s, äventyrsmecka.


View Larger Map

Här skulle man utan större problem kunna spendera flera veckor (och tusentals dollar) på nya aktiviteter varje dag, med allt från kayaking, bungy jumping, paragliding, white water rafting och skydiving till hästutflykter och Lord of The Rings-turer… Så ja, har man tid och pengar som sagt.

Vi kommer nog att ägna oss åt River-Sledging, och en del kostnadsfria vandringar som det också finns ett oändligt antal av här i trakterna.

Vägsträckorna vi har kört för att komma hit har varit helt otroliga. Det finns gott om väldigt mäktiga landskap här på sydön, utan att överdriva det minsta…

I dag har vi bland annat stannat till vid en vingård och ett “Cheeserie”, köpt en del goda ostar som vi svalt ner med vin från Marlborough. Man kan känna sig lite fisförnäm mitt bland alla äventyrsaktiviteter även här!

Campingen vi bor på nu är väldigt skön - man får känslan av att snubben som planerade bygget rökt en del substanser under arbetet. Vi har bland annat en uteplats med grill installerad i en gammal vedspis, i en byggnad med rör som bas, och ett skjul med en säng på taket, motellbyggnader med hippiemålade väggar… Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det hela, så det får väl bli lite bilder så småningom.

För våra fortsatta resor här i landet har vi nu bokat en tågresa kallad TranzAlpine som går från Christchurch på östkusten till Greymouth på västkusten och ska vara, ja även den sträckan, fantastisk. Det blir i princip det sista vi gör innan det är dags att flyga ut.

Inom några dagar kommer vi dock att ta oss ner till Milford Sound, och kanske, möjligen åka en övernattningskryssning istället för en kortare 2-timmarsvariant.

Det är så härligt att åka runt här, superlativen tar slut så fort att det är lönlöst att försöka beskriva allt vi ser.

Vi fick se Tre Kronors finne-bashing. Synd att matchen i sig var rätt så trist. Hoppas att vi kommer kunna komma över en tv i rätta tider inför fortsättningen.

Vi hörs!


Oj, hur kunde jag glömma det! På vägen när till Franz Josef körde vi förbi en liten turistinformation som erbjöd en väldigt bra pris för en helikoptertur över glaciärerna i området. Så, visst blev det en sån! Ingen av oss hade flugit helikopter tidigare, men det var riktigt härligt!


Gott och blandat från sist:



2010-02-22

Man vet att man inte är hemma när...


Just nu är vi i Franz Josef, glaciärland. Bilder kommer.

Bor på ytterligare en Top 10-camping med satellit. Förhoppningsvis kommer vi kunna sno tv-kontrollen i tid för att se Sverige-Finland i kväll.


2010-02-20

Västkusten






Hej igen.

Här fortsätter vi att fara igenom NZ i vår Mitsubishi. Har sett och gjort än mer sedan sist. Här är några höjdpunkter:

* Vin och choklad i Marlborough

* Vandring och vattentaxi i fantastiska nationalparken Abel Tasman

* Skådat enorma stämningsfulla Oparara Arches (bågar möjlig översättning antar jag) mitt i regnskogen bland miljontals sandflies och argsinta fåglar

* Kört längs med sydöns West Coast Highway som rankas bland världens 10 vackraste vägsträckor, sett Punakiki Pancake Rocks och blowholes…

I natt sover vi i Hokitika, och åker i morgon vidare mot Franz Josef och Fox Glacier, där vi ska klättra på någon av glaciärerna nästa vecka.

Längre inlägg kommer snart!

Behöver väl inte påpeka att vi har det rätt gött.

Vi hörs!



2010-02-16

Norr har bytts mot Söder

Då har vi lämnat Nya Zeelands Nordö och sitter just nu i Richmond på Sydön. Här ska vi resa runt i strax över en månad. Härligt!

Tre nätter spenderades i huvudstaden Wellington innan vi tog färjan över till Sydön. Vi bodde på hotell för första gången sedan vi började resa för två veckor sedan, vilket var tyst, varmt, rent och fantastiskt skönt. Wellington är mycket mindre än Auckland, och då allt är mer centrerat i stan uppfattas den mer som mysig, lättillgänglig och fantastisk trevlig. God mat, goda drinkar, kinesiskt nyår, museum, Botanic Gardens, höga höjder, vind, och härlig atmosfär kantade vår weekend i huvudstaden. Och vilken huvudstad det är! Varför bodde vi i Auckland och inte i Wellington förra året!? Kunde inte komma ihåg att stan var så härlig, när jag var här.. hrm... för 8-9 år sedan. Daniel tyckte lika bra om staden som fick agera Alla Hjärtans Dag- stad. Blev finfina drinkar hela kvällen lång. Och det fanns många barer att välja på, då Wellington med sina 300+ restauranger/caféer/barer har fler matställen per capita ÄN NEW YORK!

Här på sydön är inte lika mycket planerat som på nordön. Där var nästa vecka i princip redan bokad och klar, här har vi inte planerat morgondagen i detalj ännu. Men vi ska promenera en liten vandring på torsdag i Nationalparken Abel Tasman, en promenad på sisådär 4-5 timmar...

Vill bara poängtera att ja, det är Daniel som hoppar på Bungy filmen nedan. Och ja, det är jag som fnissar. Men det hade jag all rätt att göra, då jag själv hoppade dagen innan. Ja, JAG var först (om man inte räknar Karin som hoppade på samma ställe för ett år sedan...).

Nu är det dax att krypa in i tältet för ikväll. Tillsammans med Daniel, en kall Monteiths Beer och kanske första filmen i Sagan Om Ringen triologin (Extended Version) som inhandlades i huvudstan. :)

2010-02-12

Dag 12

Vi har så mycket för oss att de här texterna skulle bli väldigt långa om vi berättade om allt, så vi håller det kort idag.

Vi befinner oss nu i New Plymouth, som ligger i en del som heter Taranaki, efter berget som ligger bang-smack mitt i smeten.


View Larger Map

För två dagar sedan gjorde vi en ganska krävande dagsvandring i Tongariro National Park, som tog oss dryga sex timmar. Det var mycket klättring och branta sluttningar, men verkligen värt det!

Bland mycket annat upplever man på spåret Mt Ngahaurue, som spelar Mt Doom i Lord of The Rings. Och de här fantastiska sjöarna som kallas Emerald Lakes. Bilder kommer snart

Men, innan dess var vi ju som sagt i Taupo och hann bland annat med att åka übersnabb motorbåt på en flod, och detta:



I dag ska vi ta oss ut och utforska Mt Taranaki närmare, sedan dra oss söderut mot Wellington. Vi ska sova en till natt i tält, sedan väntar tre nätter i huvudstaden, innan vi tar färjan över till sydön på tisdag morgon.

Mitt i allt börjar också OS.

Life is bloody good.

2010-02-07

Taupo

Hejsan. Här är vi nu:


View Larger Map

Det är varmt och skönt, och vi har mycket planerat inför de kommande dagarna.

Vi kommer inte alltid ha tid att skriva inlägg dagligen, så från och med nu kommer det oftast bli texter mer i dagboksform så ni vet ungefär vad vi sysslat med.


6/2

Utmattande dag, men ack så rolig längs med vägen.

Vi började med att lämna in bilen hos en slumpmässigt utvald mekaniker för att få den servad med ny olja och filter och annat ointressant innan vi gav oss av vidare. Under tiden beundrade vi arkitekturen i Napier, tog många foton och planerade vidare inför nästa dag.

När bilen var klar försäkrade mekanikern oss om att vi minsann fått en bra bil för de pengar vi betalat och borde säkerligen få tillbaka vad vi lade ut för den. Det var skönt att höra, och är vi bara ute i god tid kommer vi förhoppningsvis kunna sälja kärran i Christchurch innan vi flyger över Tasmanska havet.

Efter lunch blev vi upplockade på campingplatsen för att åka ut till några av Hawkes Bay bättre vingårdar och en halvdag av vinprovning. Det var mycket lyckat, och vi fick dricka en del grymt fina viner och en härlig platter som avslutning på vingården Vidal. En helt perfekt dag om man bortser från en dryg finne som försökte bevisa att han minsann visste mer om viner och vinodling än både odlarna själva och vår guide.

7/2

Under morgonens första timmar kollade vi oss runt i Napiers grannstad Hastings och åt glass i Rush Munro’s Garden. Efter det styrde vi kosan mot Taupo, där vi nu befinner oss. Efter att vi slagit upp tältet tog vi oss till stadens i-site och bokade in en båttur för morgondagen med Rapids Jet, och tog ett dopp i den stora sjön. På vägen tillbaka till tältet stannade vi och tog en titt hos Taupo Bungy… Får se om det blir ett besök till där de närmaste dagarna.

Vi har vant oss vid campinglivet, som faktiskt är rätt bekvämt på de här campingplatserna. På det här stället har vi varmvattenpooler, tennisbanor och ett spelrum.

Anyway, vi har haft en grym första vecka av trippen, och vi har väldigt mycket att se fram emot!

Hörs snart igen.


// Har nu lagt upp fler bilder på FEJSBOKEN

2010-02-05

Hej igen.

Sedan sist har vi bland annat kört längs en helt otrolig vägsträcka runt hela Eastland, och vi är nu nere i Napier, Hawkes Bay.


View Larger Map


View Larger Map

Det går inte att beskriva hur vacker Pacific Coast Highway var - ömsöm körde man runt krönet till ytterligare en vik eller kilometerlång sandstrand, eller slingrade sig upp genom bush och berg.




Vi spenderade natten på det näst snuskigaste boendet vi hittills upplevt. Vi fick börja vistelsen med att låna en spray för att spruta ihjäl kackerlackor som bodde i gardinerna i den cabin vi skulle spendera natten i. Enligt ägaren var det dock “bush roaches, not the dirty ones.” Han tyckte vi var fåniga.

Anledningen till att vi inte tältade var att vi ville gå upp extra tidigt för att ta oss de sista slingrande milen ut till East Cape och “världens mest östliga fyrtorn” för att uppleva soluppgången där. Den otäcka upplevelsen på campingen till trots, det var helt klart värt det…

Efter det gjorde vi, i ultra-kort-format:
- Körde vidare till Gisborne
- Solade och badade i havet, kollade in stan
- Körde vidare söderut genom Hawkes Bay och tog in på ytterligare en campingplats i Napier.

Den här staden är så läcker så ni kan inte tro’t. Hela staden fick i princip återuppbyggas 1931 efter en kraftig jordbävning, och då var Art Deco på modet. Ska vandra runt i morgon och ta mycket bilder. Innan vi ska ut och åka på en vintur vill säga..

Det får räcka för i dag, jag vaknade trots allt 4.30 i morse.

Vi hörs snart.

2010-02-03

Dag 3: Rotorua

Hejsvejs!

Vi ska försöka uppdatera så mycket vi bara kan, men voi voi vad dyrt det är med internet många gånger på resande fot… Hur som helst.

Första natten spenderade vi i Mt Maunghanui, några timmar från Auckland. Vi slog upp tältet på en camping precis vid stranden, och betalade några dollar extra för att sova beach front. Efteråt kunder vi inte förstå varför, det brukar ju blåsa friskt vid havet… Men det var en mycket bra plats att sova på, och när vi på morgonen hade packat ihop allt i bilen igen vandrade vi upp för självaste Mt Maunghanui, med utsikt över Taurangakusten.

Vi är nu i Rotorua, en plats känd för att det är ett historiskt fäste för flera Maoristammar, och att hela stället luktar skit. Med det menar jag riktigt illa, tänk ruttet ägg. Blandat med fis. Detta på grund av aktivitet i jorden som gör området fullt av bubblande lera, gejsrar och varma källor. Sulphur-rich air, som Lonely Planet beskriver det.

Rotorua är en av de platser som drar mest turister i landet, och det finns hur mycket aktiviteter som helst. Vi har haft två fullspäckade dagar: i går besökte vi Whakarewarewa som är en gammal Maori-by i stan mitt bland bubblande sjöar och rykande lera. Där gick vi runt och försökte att inte andas för mycket, och såg en konsert med traditionella sånger, danser och en haka. Det var väldigt intressant.

Efteråt åkte vi vidare för att kasta oss ner en kulle i en Zorb. Det kostade oss 44 dollar för ett åk, men när vi kom dit så visade det sig att en kille jag jobbade ihop med i Auckland förra året nu arbetade just där! Så han ordnade att vi fick åka två olika banor, och fick bilder utbrända på skiva, free of charge! De är gästvänliga sådana där kiwis.

Vi stannar två nätter på en annan Top 10 campingplats precis vid en sjö som heter Blue Lake. Det är oerhört fint här, och luktar inte en bråkdel så illa som stan.

Även i dag har varit ute och flängt över hela stan. Vi började med att besöka Wai-O-Tapo, som är en park full med ännu mer rykande, bubblande, luktande och färgat vatten och lerhål. Det ligger även en stor gejser i området som vi fick se in action i morse.

På vägen tillbaka till Rotorua stannade vi till och badade i varmvattenpooler som använder sig av varmvatten direkt från en kokande källa. Det var avslappnande, och varmt!

När vi hade skållats klart åkte vi via ett kort stopp i centrala Rotorua till Skyrides, en gammal skidanläggning (antar vi) som nu huserar restauranger, souvenirbutik, något som kallas Sky Sling, och en väldigt kul sorts go-cart bana ner för backen som heter Luges. Vi hade bokat ett paket där vi fick prova på allt, och jisses vad det var kul!

Vi avslutade dagen med ett dopp i sjön vi bor vid, och grillade ett gäng korvar.

I morgon bitti ska vi först kolla ett par intilliggande sjöar innan vi styr bilen mot nordost och East Cape och Pacific Coast Highway som ska ta oss runt landets östligaste område. East Cape, som ligger längst öster ut, är det första stället på landet som ser solen på morgonen, och därmed ett av de första ställen på jorden som ser soluppgången varje dag.

Bilder kommer snart, förhoppningsvis.

Vi hörs!



Litet urval:



2010-02-01

Dag 1: Nu drar vi

Nu börjar det: 75 dagar on the road.


Bland annat väntar det här:













Vi hör av oss så fort vi kan!