Gårdagens telefonsamtal

- (Svarar) Hello.
- Daniel, this is Kelly (?) from (?) Personel, are you looking for work?
- Yes, I am.
- Ok good, so have you worked in NZ before?
- No, I just arrived a couple of weeks ago so… (avbruten)
- But you have a work permit?
- Yes, I have got a work permit.
- Ok, so do you have a (otydbart)?
- Sorry, do I have…?
- Have you worked with order picking before?
- Yes, I have.
- And do you have your own transport?
- No, I don’t have a car, since… (avbruten)
- Oh, ok. Then we can’t use you, thank you bye.
- Ok, b… (avbruten)
CLICK

Jag vet inte om jag ska vara förbannad över att missa ytterligare ett jobb för att jag inte har någon jävla bil, eller att damen som ringde var väldigt oförskämd och hade en dålig attityd som kanske inte går att utläsa av den här dialogen.

Suck.

Pirater och annat

Söndag, vilodag. Hade kanske känts skönt om inte alla dagar i veckan sett ungefär likadana ut för egen del. Uppdaterar Seek och Trademe (co.nz) tvåtusen gånger om dagen för att snabbt kunna söka utlagda tjänster och springer runt nere i Newmarket för att se om några butiker/cafén möjligen satt ut lappar angående önskad arbetskraft.

Utöver det har veckan ägnats åt att vara förbannad på (utan inbördes rangordning):

- Arbetslöshet
- Sveriges regering
- Piratebay-domen
- TravellersXpress som fortfarande inte har ordnat vår skatteåterbäring från Oz. 13 veckors väntan! Snarare TravellersNoStress.

Skrev ett långt och högst ilsket inlägg om piratspektaklet, men det hör nog inte riktigt hemma i den här bloggen.

Sara har idag arbetat två hela veckor och trivs bra. Jag kan nu fastslå att arbetslöshet är lika värdelöst och påfrestande på andra sidan jorden. Jag har ju i och för sig enbart varit arbetslös här på andra sidan jorden, men jag antar att det känns ungefär likadant där hemma... Hittills har jag blivit kontaktad av två arbetsgivare för vidare intervjuer, bara för att få veta att tjänsterna krävt egen transport. Kollektivtrafiken här är helt under isen.

Men Auckland behandlar oss ändå väl, och våra roomies är fortsatt gästvänliga. Vi har ingen tv i lägenheten vilket gör att vi hinner läsa en hel del. Det blir nog en fortsättning på förra årets stora bokskörd.

Har lagt upp ett första album på Fejsboken. Ta en titt!

Vi hörs

Pösk

Hej alla glada,

så kom påsken och gick igen. Vi åt oss lite tjockare, och tog det mest ganska piano.

Det där Twitter är ju en oerhört populär fluga just nu. Var och en från Kim Jong till Påven verkar tjittra, och ska man åtminstone försöka se ut som en nörd som minsann hänger med lite grann är ett konto en bra idé. Dessutom kan det passa ganska bra här, då man inte alltid har orken att skriva längre inlägg, utan istället kan gå lös på twitter och hålla sig under 140 tecken.

Så, från och med nu kan man följa med direkt i den där fula rutan till höger, om man inte har ett eget twitterkonto.

Vi hörs!

Vad man inte vill hitta i frukostjuicen

Då sitter man ensam i lägenheten för första gången och söker jobb för glatta livet. Sara avverkar sin första dag på jobbet i detta nu, vilket jag hoppas få göra snart även jag.

Jag tog mig på något konstigt vis upp (nästan) samtidigt som Sara i morse, och njöt av en ganska lugn och slö frukost på egen hand i vid det soluppvärmda köksbordet. Allt smakade galant, framför allt den nyinhandlade färskpressade apelsinjuicen. Sen gjorde jag ett fynd, och resten av juicen åkte i vasken.



Jag är inte speciellt mjäkig, men jävlar vad äckligt.

Charlie's Juice tyckte inte heller det var så roligt, och har lovat mig en voucher för att köpa en ny flaska. Tack för det. Nu undrar jag bara: hur många hann ner i svalget?

Bluuääääää.

Jobb

Jag har hittills varit på intervjuer för två jobb. Ett var som F&B Attendant (typ servitris) på ett Rydges hotell här i Auckland, där jag skulle provjobba en vecka senare för ett deltidsjobb. Det andra jobbet var som Receptionist på the Quadrant, ett fiiint hotell i Auckland där tjänsten antingen var deltid eller heltid beroende på om jag skulle gå vidare till nästa intervju.

I onsdags var jag på intervju på the Quadrant. Hade en väldigt trevlig intervju med en HR dam vid namn Ruth. Jag var den sista hon skulle intervju den dagen, och hon var heeelt slut när vi började prata så jag förstod att hon hade intervjuat en hel del. Efter en tid in i intervjun ville hon hämta chefen, för hon ville att alla potentiella anställda skulle träffa honom. Han satt i möte. Intervjun var slut och hon sa att hon skulle höra av sig senast fredag om jag var aktuell för en andra intervju, men hon ville att jag skulle träffa chefen, så hon kanske hörde av sig innan.

I torsdags ringde Ruth och väckte oss vid halv nio. Hon ville att jag skulle komma in och träffa Mr Judd vid halv två. Självklart sa jag. In och hade möte med chefen, vilket slutade med att han säger "Well, I like your personality, as Ruth said I would. I just need to speak to Ruth again, but if everything goes as planned, I would like to offer you a Full Time position, starting Monday. I give you a call tomorrow." Aaah! Vad hände med andra intervjun!? Detta var jag inte beredd på!

Så igår, fredag, ringde Edward Judd och erbjöd mig en heltidstjänst med start på måndag! Enligt kontraktet jobbar jag mån-fre, minst 40h i veckan. Lönen är en bit ifrån minimumlön, men jag har ALDRIG tjänat så lågt. Tur att allt är relativt billigt här.

Idag tog vi oss en liten vandringstur på FEM timmar. Coast to Coast Walk, upp på minst tre vulkankratrar. Sen blev det pizza och öl för att fira att jag fått jobb!

Ikväll är vi också helt själva i lägenheten då Jeremy har sin svensexa idag. Kom ett helt kompani killar och drog iväg honom vid lunchtid. Han visste om att det var idag, men visste inte vad de ska göra med honom så han var nådigt nervös. Tur att man inte behöver oroa sig för sånt.

Onsdag 1 april

The hunt continues. Efter jobb vill säga. Förutom att skicka arbetsansökningar till höger och vänster har vi den senaste veckan utforskat Auckland lite närmare. I lördags åkte vi ut på en 90-minuters kryssning i hamnen som var väldigt trevlig. Vi träffade en Norrköpingsbo som var på besök för att gå på bröllop, och hamnade på samma tripp som en samling gubbar i företagströjor som förde ett jävla liv och drack öl, vilket ibland gjorde det svårt att höra guidens berättande i högtalarna.

Senare samma dag följde vi med Jeremy och Jane till en park ute i förorten där det vankades avskedsfest för en vän som skulle flyga över till Europa. Det var trevligt, och vi blev bjudna på mat och dricka i en närliggande tapasbar. Dessutom blev jag värvad till ett fotbollslag flera av gästerna spelade i, och gjorde sedan på söndagen bejublad (nåja) comeback som benknäckarback. Resultatet blev vinst med 3-0, cirka 20 minuters speltid i lånad utrustning innan jag kravlade mig av planen helt utmattad och med stora hål i skinnet under båda mina stortår. Men det var trots allt jäkligt kul, och jag kommer fortsätta spela i det stundande seriespelet.

Det har nu visat sig att Auckland är en väldigt, väldigt kullig stad. Huvudstaden ligger placerad i ett område med inte mindre än utdöda 48 vulkaner, vilket förklarar saken. En del av dessa har vi redan vandrat upp för, bland andra Mt Hobson som ligger längs med vår gata, Mt Victoria och North Head som ligger på norra sidan staden i stadsdelen Devonport. North Head fungerade under världskrigen som försvarspost för staden, och det finns ett antal kanoner, utsiktsposter och underjordiska gångar kvar att vandra runt i. Inom en snar framtid planeras tripper ut till de närliggande öarna Rangitoto, Motutapu och Waiheke. Rangitoto är, helt otippat, en gammal vulkan-ö.

Tisdagar betyder likt Sydney billigt-billigt att gå på bio. I går var vi och såg en superbögig Sean Penn i Milk. Vilken fantastiskt bra film! Penns Oscar var välförtjänt, även om vi inte sett The Wrestler ännu.

En annan väldigt underhållande film vi såg häromdagen: African Odyssey. Vår flat-mate Jeremy och tre vänner gav sig ut på en nätt eftermiddagstripp med motorcykel. Från Kapstaden till London! Med sig hade de en liten filmkamera och dokumenterade resan som sedan klipptes ihop till denna dokumentär. Till detta ska tilläggas att ingen av dem var särskilt erfarna som motorcyklister. Rekommenderas starkt!

Bilder från veckan:

















Hörs snart igen.