Dagsutflykt

Hej!

I dag är det torsdag och jag njuter av att bara sitta hemma och inte göra någonting. Onsdag och torsdag blev mina lediga dagar även denna vecka, och eftersom även Sara var ledig i går bestämde vi oss för en dagsutflykt i Pärlan.

Vi hade tänkt oss en biltripp till South Head, cirka nio mil nordväst om Auckland. En liten halvö med en vik där Tasmanska havet möter land, och där andra sidan helt sonika kallas North Head. Vi visste inte så mycket om området, men med tanke på dess geografiska läge antog vi att det skulle vara hur fint som helst.

Vi tänkte fantastisk strand med svart sand, en ordentlig utsikt och sittplats att äta vår medtagna lunch vid. Så var det inte riktigt, och vi missade att vår bensintank höll på att bli kruttorr på vägen.

Visserligen fann vi en del fantastiska utsiktsplatser på vägen, men någon strand kom vi aldrig till. Istället blev vi tvungna att vända på en liten lerig grusväg och åka närmare fyra mil till närmaste bensinmack med tanklampan lysande i varnande orange färg. Men vi klarade oss.

Istället bestämde vi oss för att åka vidare längs med en vägsträcka som kallas Twin Coast Discovery, och ja, det slutade med en heldag och över 300 km bakom oss.


Visa större karta
Vår rutt...

Såg naturligtvis massor av platser på vägen, och hamnade på en del små, små och dåliga väger, men kul var det! Vi har ju gnällt en del på hur kallt det är här i bland, men igår var det en helt fantastisk (vinter)dag. Solsken och någonstans mellan 16-18 grader skulle jag gissa. Helt ok för att vara vinter. Och snart ska det tydligen vända åt rätt håll igen. Det ser vi fram emot.

Det tråkigaste med gårdagens tripp var att kassettbandspelaren i bilstereon lade av. Vi har inte så många kassetter att lyssna på, däremot ett sådant där kassettband man kopplar ipoden till. Nu måste vi köpa en FM-sändare till den istället, men jag tror att de ska fungera ganska bra...

Ska lägga upp en del bilder på Fejsboken från vår tripp, kolla våra album där (länk till höger)!

I dag torsdag jobbar Sara sent, och i morse överraskades vi av att Jeremy och Janes äldre landlord knackade på dörren. Han såg ungefär lika förvånad ut som vi när vi öppnade. Han var orolig för att det var en läcka någonstans eftersom vattenräkningen för huset hade skjutit i höjden sedan förra avläsningen.

49 kubik mer vatten. En hel swimmingpool, sade han.

Jonathan (som han hette) frågade om vi delade lägenhet med dem eller hur det kom sig att vi var där. Jag var inte helt säker på vad J & J har för kontrakt med honom, så jag nödljög och sa att vi bodde i lägenheten medan de var och gifte sig i Frankrike och ska flytta ut nästa vecka (vilket iof är helt sant).

Så, det hela slutade med att jag hängde med Jonathan ut för att kolla till vattenmätaren, och läste sedan av den på egen hand när vår tvättmaskin var klar och vi hade duschat. Nu ska jag ut och läsa av den igen och rapportera till herr Landlord för att se om mätaren har ändrats. Hedersuppdrag med andra ord. Dessutom får jag inte gå på toa innan dess.....

Men nu är det gjort!

För övrigt visade det sig att personalfesten om två veckor inte var riktigt så generös som jag trodde. Vi kommer få ett klippkort som berättigar oss till tre drycker som vi får sprida ut hur vi vill över kvällen... Var fick jag fri bar ifrån?

Ni kanske minns att vi köpte på oss en tjock bunt böcker för inte alltför länge sedan? Jag har nu avslutat See Australia and Die - Tales of Misadventure Down Under. Vet inte varför, men vi hade väntat oss en bok av lite mer "hihi, vilka knasiga historier"-karaktär. Så var den inte riktigt. Det var till största delen helt fruktansvärd - folk som dog av hajattacker, folk som dog i öknen, folk som trillade ner för klippor, folk som blev tagna av krokodiler, gick vilse i bushen och dog, dödade av Stingers i havet, barn som dödades av Dingos... Hemskt! Vissa var dock mer positiva där stackarna åtminstone överlevt, men inte speciellt många. Fruktansvärt otäck men ändå intressant. Och många, om inte de flesta, omkom helt enkelt för att de inte respekterade naturen och dess kraft.



Men, trots denna hemska läsning ska vi dit igen nästa år och göra en rätt ordentlig resa. Biljetterna är redan bokade, så ni kan inte hindra oss!

Det är nog trots allt bra läsning för alla turister. Man borde veta vad man ger sig in på. Är man bara medveten om de faror som finns och respekterar djur och natur så klarar man sig galant.

Man ska inte (som vi gjorde förra året), ge sig ut och vandra i regnskog, även om sträckan var väldigt kort, i bara shorts och flippies. Man kan stöta på spindlar stora som nävar lurandes i nät som går tvärs över spåret (vilket vi också gjorde). Man bör nog inte heller ge sig ut och vandra mellan olika orter på eftermiddagen när man inte vet bestämt hur långt det är, eller hur lång tid det tar att ta sig tillbaka. Det gjorde vi också, men plockades upp i skymningen av en Queenslander som var på väg hem från arbetet.

Han tyckte nog vi var rätt korkade, och konstaterade för oss att i Australien (åtminstone uppe i tropiska Queensland) ska man inte lämna hemmet utan en ryggsäck med vatten och en kniv. Det finns spindlar, ormar, och små jävla insekter som kan droppa ner från träden och döda dig med ett bett om du har otur. Hans egna ord.

Men! Vi har inte några planer på några enormt långa ensamtripper genom outbacken eller djungeln. De flesa aktiviteter vi har planerat kommer göras i grupper och med guide. No worries, helt enkelt. Och vi längtar som fan efter det redan!

Vi flyger till Cairns 19 mars nästa år. Innan dess ska vi bila runt Nya Zeeland.

Exciting times!

Konstfack vs Mediautbildning i Auckland

Den senaste tiden har tidningar och media uppmärksammat en auktion på Trade Me (NZ svar på Tradera). Aktionen som låg uppe till försäljning var diverse lättklädda bilder på säljarens mamma som han hittat i familjens garage som han hade tvingats städa ur av sin mamma. Mamman hade inte gett sonen någon kompensation för städningen, men sa : "Om du hittar något av värde, kan du sälja det på Trade Me och behålla pengarna". Sagt och gjort, då sonen hittade bilderna på mamman la han ut dem på försäljning.

Media fick nys om auktionen och det fick stor uppmärksamhet. NZ största tidning, New Zealand Herald, hade en helsida på sida 2 om auktionen, och kvällsprogrammet Close Up intervjuade sonen på bästa sändningstid.

Då vi inte läser dagstidningarna här eller har en TV, hade vi helt missat denna udda nyhet. Det var inte förrän min kollega Ben som informerade mig om nyheten igår som vi fick höra om det.

För några dagar sedan tog nyheten en helt ny vändning. "Sonen" som lade upp bilderna på Trade Me är egentligen Bens bror, som går en Media utbildning här i Auckland. De fick en uppgift i skolan som gick ut på att använda Media för att berätta en historia. Gruppen som fick mest mediauppmärksamhet skulle få bäst betyg. Gissa vem som vann?

Bens bror och hans kompis hade alltså hittat några bilder på Internet på en helt främmande kvinna, hittat på en historia om hur en son inte skulle få betalt för att höra ett "skitgöra" hemma, och därför ville ge igen på sin mamma. Sedan hade killarna gett lite "hintar" till media som förstorade upp saker enormt vilket gav killarna högsta betyg i skolan.

Historien gick så långt att när NZ Herald ringde till "sonen" och ville prata med mamman för att bekräfta att hon visste vad sonen gjorde med hennes privata bilder, spelade killarnas lärare mamman, allt för att killarna skulle få så stort utrymme i media som möjligt. Killarna fick självklart A+ för sin uppgift, men skolan har senare i media dementerat detta och sagt att de fått F, men betyget kvarstår (allt bekräftat av Ben). Allt fungerade till killarnas fördel, och nyheten finns ny att läsa om i Kina, Sydafrika och Storbritannien.

Måste säga att denna historia är klart mycket roligare att läsa om än om Konstfacks examensuppgifter, som har kostat Sverige otaliga tusenlappar.

Flyttlass

Då är det klart!

Den 29e, eller däromkring kommer vi flytta från 90 Remuera Road till 26 Morningside Drive. Vi kommer dela lägenhet med ett Irländskt par, ha "ensuite", egen liten entré till vårt sovrum och en garageplats under huset.

Så här ser lyan ut!

Fremån?

Det känns som fredagskväll, vilket det är. Fast för mig är det måndag. Krångligt?

Den 4e augusti ska det tydligen vara personalfest på företaget. Kvällens tema kommer vara "Black & Bling". Är det inte lattjo med temafester? Jag har fått en personlig inbjudan, med nr 93.

Tydligen får inte alla vara med, folk ska ju trots allt flyga utomlands i vanlig ordning och behöver fortfarande äta och dricka innan boarding.

Så, trots hög risk för kufar i sällskapet lär det vara en god idé att gå. Blinget klarar jag mig utan, men baren kommer vara öppen och därtill; gratis.

Whoop whoop!

NIN

Vi är ju i Nya Zeeland, vilket är rätt fantastiskt. Men om det är en sak som jag verkligen, verkligen grämer mig över, och kanske kommer göra resten av livet - är det att jag missar Nine Inch Nails 2009 Wave Goodbye Tour.

De spelade i NZ och OZ under tiden vi var hemma i Sverige, och när vi flög över hit påbörjades deras sista turné för en överskådlig framtid på andra sidan pölen.

Hade vi varit hemma i Sverige hade jag garanterat sett dem på Arvika, eller möjligen Roskilde. Nu får jag nöja mig med youtube och Vimeo.



Wish



The Day The World Went Away



Head Like a Hole



La Mer

13 Juli

Jupp, då har man avslutat första hela arbetsveckan ute på flygplatsen, och det har gått bra. Det var verkligen full-on från första start, hade en kort introduktion i cash-handling på tisdagseftermiddagen, och kastades sen rätt in bakom baren och kassaapparaten stor som ett rymdskepp med antal knappar likvärdigt en flygplanscockpit. Men det gick bra det också. Så här efter fyra dagar med egen kassa har det fortfarande inte saknats några pengar efter skiftets slut, och det är ju positivt.

Alla är trevliga och lyckas tydligen minnas förnamn efter ett enda kort möte i fikarummet, vilket jag naturligtvis inte gör. Kan inte minnas namnet på en enda person utanför min bar, förutom cheferna då. Som tur är bär alla namnbricka, men man kan nog uppfattas som oartig om man stirrar på dem varje gång man hälsar.

Har fått veta att cheferna inte alltid är så roliga att ha att göra med. Det ska tydligen vara mycket kommentarer och skit, speciellt från högsta hönset Anne. Hon verkar lite märklig, redan tredje dagen frågade hon mig om hon hade lyckats skrämma upp mig ännu. ”Nej, inte direkt”, svarade jag. Vet inte om det var ett bra svar.

Fast jag blev varnad, indirekt, redan under första intervjun, då Rachel från HR påpekade att vår General Manager var väldigt ”passionate about the business”, och gärna påpekade om hon såg någonting bra, eller någonting mindre bra. Vad jag upplevt än så länge upptäcker hon bara mindre bra detaljer.

Men hur som helst, jag har hittat ett arbete, och om jag förstod avtalet rätt så kommer jag ha rätt till att plocka ut semesterersättning när jag slutar då jag kommer ha arbetat längre än sex månader. Som ni redan vet är avtalen här tämligen värdelösa; dålig lön, inga som helst OB-tillägg, en veckas uppsägningstid, etc. Inte så mycket att hurra över helt enkelt.

Lite roligt är det dock att när jag berättar för folk från de andra ställena i personalrummet att vi varit här i tre månader svarar de flesta ungefär att ”och du har redan hittat ett jobb? Det är ju jättebra!”… Så, konjunkturen har väl slagit till ganska hårt även i det här isolerade landet.

Idag, måndag börjar jag klockan 14. Likadant i morgon, sedan är jag ledig två dagar och börjar återigen vid 14 resten av helgen. Dagarna går trots allt märkligt fort, det finns alltid något att göra, och när det är mycket folk i baren så springer verkligen timmarna förbi.

Hoppas det fortsätter så.

I övrigt spenderar jag väldigt mycket tid på Trademe där jag försöker hitta nytt boende. Vi har nu lägenheten för oss själva i några veckor, och ska försöka flytta ut vid månadsskiftet. Exciting times!

Händelserik dag

Igår, torsdag, hade Daniel sin Induction på sitt nya jobb. Det betyder signering av kontrakt, hälsa på nya arbetskamrater och provning av uniform. Själv var jag ledig och tog rejäl sovmorgon.

Klockan tre begav jag mig till jobbet, då "Employee of the Quarter" skulle utnämnas. Det blev godis och dricka och massa information från Högsta Chefen innan kvartalets anställda blev namngivna, en för Front Office och en för Back Office.

And the winner is... Jag! Hurra! Fin utmärkelse, $100 i valfritt Westfield Shopping Center och en flaska vin var priset för bästa anställd i Front Office.

Så till middag igår blev det rökta blåmusslor, samt pilgrimsmusslor till förrätt. Lax med Shanghai-kål och palsternacka till huvudrätt och färsk melon till dessert. Allt för att fira min fina utmärkelse och att Daniel har fått jobb.

Hurra!




*Uppdatering*

Självklart kom kameran fram, titta så glad Sara är!