Hufvudstaden

Så har vi nu bockat av ytterligare en stad från vår To do-lista. Två dagar i Canberra, som både var tillräckligt och alldeles för lite samtidigt på något underligt vis. För underlig var staden.

Som jag skrev tidigare är hela staden byggd i syftet att fungera som just en huvudstad, och det märks. Canberra består av ett antal förorter, i sig små samhällen, och alla är sammankopplade med "stadskärnan". Precis Allt är sammankopplat med stadskärnan. Allt är byggt i cirklar, och raka linjer, med Parliament House som nav. Alla vägar leder till Parliament House. Överallt finns diverse memorials. Överallt finns museer. Det myllrar inte direkt av folk som vi förväntade oss, då vi trots allt besökte staden under en helg. Taxichauffören förklarade att det är väldigt lugnt i staden under helgerna då alla kontor är stängda. Antar att tjänstemännen spelade golf, för i staden var de inte.

Men det var hur som helst en väldigt trevlig tripp! Vi promenerade mest runt i staden under de två dagarna, och hann med att besöka en blomfestival, se Parliament House likväl Old Parliament House, War Memorial, ett snabbt besök i Technology and Science Musems's entre, och stadsdelen Kingston där det enligt uppgift skulle finnas en hel del bra restauranger. Så många restauranger hittade vi inte där, istället drack vi chokladfrappés och jag köpte mig en bok för halva reapriset. Nu väntar Hunter S. Thompson.



Måste säga att allas dissanden av staden var några snäpp överdrivna. Men uppskattar man inte att gå från museum till museum, att fotografera memorials (vad fan heter det på svenska, minnes..? Jag börjar bli lite confused när jag talar svenska, som Silvstedt brukar säga) och stundvis kul arkitektur skall man åka någon annan stans. Det hela var en lätt surrealistisk stad, om än spännande på något underligt vis. Men skulle vi vilja bo där? Absolut inte.











Hotellet var däremot fantastiskt fint, hade gärna stannat en natt bara för att få stanna i sängen längre. Maten var hur bra som helst, och stället hade verklig karaktär som de flesta ställen saknar.











Tillbaka i Sydney igen har vi hunnit med en arbetsdag. Idag är jag ledig, och lyckades för första gången på väldigt, väldigt länge ta mig ut och motionera innan frukost. Planen var att jogga längs med klipporna till Bronte Beach och tillbaka. Jag joggade väl en bråkdel av sträckan, men det var tillräckligt för att nästan tippa lungorna över bergskanten och spränga bröstkorgen öppen av ansträngning. Men vet att man är ur form om man helt ofrivilligt börjar ge ifrån sig svaga pipljud ur luftstrupen under stegen. Men, från och med nu ska det bli bättre! Jag kommer ju åtminstone i mina Boardies utan större ansträngning nu, det bådar gott.

Ska lägga upp lite bilder från trippen på Fejsboken under dagen.

Nu ska jag ta mig ut ur lägenheten, köpa en cappuccino och sätta mig vid stranden för att läsa. En helt ok måndagsförmiddag det.

Cheers

Another Sunday

Arbetstimmar blir, oftast långsamt, till arbetsdagar. Dagar blir till veckor, och sedan väntar lite flyktig ledighet som går alldeles för fort, och sedan är vi tillbaka på ruta ett, fast lite äldre. Och lite brunare.

Men nu dröjer det inte länge. Snart får vardagen ta paus, väskorna packas och resandet ta vid. Vi börjar lite mjukt med en tvådagarstur till Canberra på fredag.

Samtidigt börjar Sydney och Bondi Beach förvandlas till den stad man vill och vet att den kan vara. Vintern har varit lång, och tydligen den kallaste på 64 år. Idag började jag min lediga dag med den dagliga grötfrukosten, packade strandväskan och gick till Gertrud & Alice, ett mysigt tillhåll på Hall Street här i Bondi som brukar beskrivas som a bookstore/café. Stället är proppat från golv till tak med begagnade och nya böcker, och här och där kan man sitta ner sippa på sin cappuccino mellan bladen. Nytt favorithak! Köpte Alburt Camus The Plague, en äldre upplaga för ynka fem dollar.

För er som inte visste det kan jag berätta att fotbollen/rugbyn nu är inne i slutspelstider. Det är mycket Broncos hit och Swans dit. Det roliga är att var och varannan vecka verkar det inträffa diverse incidenter - chockar eller skandaler i kvällstidningsspråk - med berusade rugbyspelare i spetsen. Men jag måste påpeka att machosporten rugby, och den lite mildare men snabbare varianten som går under benämningen footy är bra mycket mer underhållande än fjantkastningen i Cricket; världens mest obegripliga sport där en match spelad med traditionella regler kan pågå i upptill fem dagar. Tydligen tar den säsongen vid när rugbyn/footien är avslutad. Suck. Men vi ska väl hur som helst ta oss i kragen och se några matcher live innan vi far hemåt Svedala igen.

Igår var Sara och jag ute och åt på Bondi Cafe efter jobbet. Maten var finfin, men personalen snurrig. Sara hann få en flaska Heineken och ett glas rött serverat innan det beställda vita vinet hittade rätt. Häromdagen överraskade flickvännen min mig med en present; ett par vita Ben Sherman pjux jag sett i ett skyltfönster på väg till jobbet och påpekat att jag tyckte om. Ibland är man rätt bortskämd. Synd att skatteåterbäringen endast kommer en gång om året även här!



Nej mina vänner, här skall ses på film.

Cheers

080915

Idag, mina vänner, har jag gjort något jag längtat efter. En ledtråd:



Just det, jag har strandglassat och det var hur skönt som helst! Har återvänt till Lucius street för att hänga upp tvätt, fylla på vattenflaskan och få ner lite näring.

Our hood

Om två veckor skall vi ta en tvådagarstripp till Canberra. Med tanke på vad folk har haft för omdömen om staden ska vi inte dra upp förväntningarna för mycket, men vi ska åtminstone bo på ett extra finfint rum på Diamant.

Canberra är (om ni nu inte visste det) Australiens huvudstad. Den byggdes enbart för att vara just huvudstad, eftersom de två rivalerna Melbourne och Sydney helt enkelt inte kunde komma överens om vilken stad som skulle få den stora äran. Sydney ansåg att de givetvis skulle ha titeln då staden är landets (europeiska) vagga, Melbourne däremot ansåg sig betydligt bättre lämpade då de inte minst var den enda staden i södra hemisfären som varit värd åt ett olympiskt spel vid tidpunkten. Lösningen på problemet blev att bygga en helt ny stad för regeringen att husera i, och staden fick namnet Canberra. Historielektion!

Hur som helst verkar inte folk vara överförtjusta i huvudstaden, "the capitol of shit", som Alvin på jobbet uttryckte saken. Den ligger cirka tre timmar inåt landet, är kall, och har en befolkningsmängd kraftigt mindre än både Sydney och Melbourne. Men museer ska det finnas en del, och parlamentshuset sägs vara spännande. Man kan också hyra cyklar... Jag tror två dagar kommer räcka gott.

Dagens plus: Vädret, samt att det nu endast är dryga två månader tills vår Östkustresa tar vid. Och att mina Billabong-boardies sitter lite lösare nu än senast jag använde dom.

Back to the beach.




EXTRA EXTRA

Som bonus bjuder jag på veckans väderrapport:

Nu börjar det likna något..

Sommarens första dag på stranden

Ja, då har man spenderat en och en halv timme på stranden för första gången den här sommaren. Blåste lite mycket, men solen värmde skönt. Zane sa att det va iskallt i vattnet, så jag försökte inte ens bevisa motsatsen.

Att ligga och höra vågorna slå, se hur det går för surfarna ute på vattnet och smutta på en Boost (smoothie), det är livet. Efter en uppfriskande dusch är jag nu redo för jobb. Två dagars jobb innan jag och Daniel är lediga en hel dag tillsammans för en gång skull. Kanske tar en tur år väst, eller norr? Vi har fortfarande flera förorter att utforska.

Sydney är en trevlig stad.

Vår

Tydligen har man i Australien bestämt att våren börjar 1e september, vilket är i dag. Vi tog vara på vädret och förflyttade oss till norra sidan av staden. Det var otroligt fint, och tyst jämfört med södra sidans storstadsstress.



Nytt fotoalbum finns nu H Ä R.

Zane upplyste oss idag om att någon av grannarna har ett oskyddat trådlöst nätverk, som dessutom verkar vara snabbare än vår lina. Äntligen nedladdning!

Cheers