Gott nytt år!

Sara och jag sitter och ser solen gå ner över Sydney i väntan på att de enorma fyrverkerierna ska sätta igång över bron och hamnen. Klockan är snart 8 och det är 25 grader varmt. Till er alla: Gott nytt år!

En försenad julhälsning

Då var julen 2008 (nästan) till ända, och den tar platsen som märkligast hittills, åtminstone i våra böcker. Ingen tomte, inga julklappar, ingen julgran, inget julpynt, ingen julskinka, men trots allt väldigt bra.

På julafton fick jag för första gången i livet gå upp klockan 6 för att arbeta. Som tur var hade butiken extraöppet på julafton (!) vilket innebar att jag fick ett tidigt skift och slutade redan klockan 16 istället för 18. ”Härligt,” tänkte vi, ”då hinner vi åka ut och äta på Ikea innan vi inhandlar så mycket svensk och julaktig mat vi orkar bära med oss på tåget.” Självklart var restaurangen stängd när vi på julaftonens eftermiddag runt femsnåret kom fram. Istället knallade vi direkt till utgången där vi handlade… Ordentligt. Och åt Ikea-korv till middag istället.



När vi var tillbaka i Bondi spenderade vi kvällen framför tv:n och såg någon julkonsert som tydligen ska vara en tradition här nere. Självklart kunde vi inte hålla oss ifrån matpåsen speciellt länge. Vi åt en halv låda Aladdin, ett paket kanelgifflar, pepparkakor, drack rödvin och lite Baileys. Svårslaget. Vi försökte också få telefonkontakt med familjerna därhemma utan större framgång.



Men här firas ju julen framförallt på juldagen, och man dricker sig full på julafton - lite omvända ordningen från hemma. Men man lyckas samtidigt få in en hel del fest på självaste juldagen likaså. Bondi Beach var i princip ett enda stort festivalområde, trots alkoholförbud. Sara och jag tog sovmorgon och stannade inomhus en god stund in på eftermiddagen, tills solen såg ut att komma fram. Sedan tog vi en promenad längs med stranden till North Bondi där vi köpte en varsin mjukglass. Vid det här laget hade alla moln försvunnit från himlen och vi lade oss i sluttningen ner mot strandens södra ände och tittade på alla blekfulla irländare i julmössor. När vi hade fått den dagliga soldosen tog vi oss hemåt istället och lagade en så svensk julmiddag vi bara kunde. Det blev köttbullar och potatis, kokt ägg med rom och kalles, skinkmackor med svensk senap, inlagd gurka och senapssill. I brist på annat fick vi dricka Tooheys Extra Dry.






Senare på kvällen tog vi oss in till stan och tog en promenad och tittade på julgranar och ljusprojektioner som hade slagits upp mot vissa viktiga byggnader. På Martin Place var en stor julgran uppställd, och det var antagligen där vi nådde höjdpunkten av julstämning än så länge. Vi tog bussen hem från Circular Quay, bredvid oss satt en tant som hade druckit för mycket äggtoddy och spydde i en blå plastpåse hela vägen hem till Bondi.





Så idag annandagen, eller Boxing Day som det heter här, tog vi oss upp relativt tidigt för att trängas med andra tokar på den stora rean som vissa av de stora kedjorna drog igång redan klockan fem i morse. Det var stundtals helt vansinnigt trångt, men vi gjorde en del bra inköp. Efter det tog vi oss hemåt igen, och hamnade givetvis nere på stranden i vanlig ordning.

Nu väntar fem arbetsdagar, och en antagligen oerhört spektakulär nyårsafton. Den andre januari landar syrran också, så vi har en del att se fram emot! Hon stannar till den tolfte, och några dagar senare är det otroligt nog dags för oss att åka hemåt igen.

Ikväll kommer vi stanna hemma och titta på Entourage, Catch Me if You Can, eller rent av några avsnitt av Underbelly… Vi återkommer snart!

Hoppas alla hade en bra jul, rolig juldag, och sköter sig på nyårsafton!

Vi hörs

Tillbaka på Lucius Street

Vips sa det och så var en månad och några tusen dollar bortblåsta. Det känns paradoxalt nog som att det både var en vecka sedan vi åkte från Sydney och samtidigt har sett en miljon platser. Kameran vittnar om att det sistnämnda stämmer, macen räknar till över 1200 filer i mapp nummer 44 under bildmappen döpt till Australien. Och ja, det tar ett bra tag att beta igenom alla dessa och välja ut guldkornen för den här bloggen. Och det finns en del!

Har börjat tanka upp ett album på Fejsboken, mer kommer.

Kom hem till Bondi igår kväll, var tillbaka på Howards i morse klockan 10. Det är väldigt inspirerande att komma tillbaka till julhandeln för att arbeta med gnälliga kunder efter en månad på resande fot med solsken och tropisk värme.

Nu är det bäst jag lägger mig innan ögonlocken vägrar arbeta mer för kvällen.

De första bilderna finns nu HÄR.

Cheers

Med brand skalp i Mission Beach

Hejsan!

Det ar lite typiskt, att nar vi antligen ar ute och reser och faktiskt gor nagot som ar intressant, sa hamnar bloggen efter a det grovsta. Vi har hunnit med sa mycket att jag inte vet var jag ska borja, och antagligen lar vi missa en hel del anda...

Just nu ar vi i alla fall i Mission Beach, en bra bit norrut i Queensland, aven kallat North Tropical Queensland. Och vi forstar varfor. Varmen ar ordentligt tryckande, och luftfuktigheten skyhog. Jag kan annu inte tro att det snart ar jul.

Vi har bott har i tva natter nu och haft det hur fint som helst! Igar akte vi ut pa en tripp med en valdigt liten bat och en valdigt trevlig Aussie till guide. Vi var bara fem pers fran vart hostel som akte, och han tog oss runt och visade oss oarna langs med kusten och tog oss till narliggande rev dar vi fick snorkla en hel del. Mycket battre snorkling har an vad vi fick uppleva under seglingstrippen... Men nu ar jag lite for snabb tror jag, vi skrev aldrig om seglingen.

Det var ratt bra, aven om vi blev lite besvikna pa sjalva seglingen i sig. Det kandes som att vi spenderade mer tid pa South Molle Island och resorten dar an ute till sjoss. Men nar vi val var ute... Oj, mycket vykortsfoton dar kan jag lova. Fantastiska vita strander, mangder med oar och vilda delfiner. Ska forsoka fa upp bilder sa snart vi kommer over en hyffsad uppkoppling.

Efter seglingen akte vi vidare till Magnetic Island, an bit langre upp langs med kusten. Dar stannade vi i tva natter och tog det mest ganska lugnt. Hann dock med att hyra scooter en dag och aka runt pa on, som var ganska stor men ganska glesbefolkad. Det var antagligen den varmaste dagen vi haft sedan vi kom hit, och vi plaskade i svett halva tiden. Bestamde oss mitt i allt att ta en promenad langs med en slinga som tog oss upp till ons hogsta punkt dar ett fort fans en gang i tiden med kanoner som skyddade Australien mot sjoangrepp under andra varldskriget.

Samma dag var jag nara att kora over en valdigt exotisk orm med scootern. Enligt Sara hade ormen lyft pa sitt huvud och var beredd att hugga nar vi akte forbi, sa det var nog ganska bar att vi missade den. Man sitter ganska oskyddad pa en scooter nar man bara har flippies pa fotterna. Senare pa kvallen sag vi det maktigaset askovadret nagonsin. Som tur var drog regnet over oss pa nagra minuter, men ut over havet och fastlandet blixtrade det som om det inte hade regnat pa ett ar.

Well, well. En annan sak som paminner oss om att vi ar i tropikerna ar alla javla bugs! Och det finns mycket av dom. Och stora ar dom. Pa kvallarna kommer det enorma skalbaggar som envisas med att flyga mot vaggarna och klattra pa folk. Utover det hoppar det fram ena riktiga monster till grashoppor, nastan sjalvlysande grona. Jag ar inget fan av nagon av arterna. Men jag har borjat vanja mig, trots allt.

Just idag var det tankt att vi skulle aka ut for ett skydive. Fran ett plan ni vet. Sjalvklart blev det inte sa, idag av alla dagar drog en hel del moln in over oss och vart hopp har blivit 'delayed'. Far se om vi kommer ivag idag eller maste vanta.

Nu ska jag ge mig pa att fa upp lite bilder. Pa aterseende!

Cheers

Long time

Hello!

Har inte hunnit med att uppdatera har sa frekvent som vi tankt. Har gjort en hel del, och besokt manga fantastiska platser.

Vi har bland annat varit i Noosa och vandrat i en nationalpark, akt pa 4WD-safari pa varldens storsta sando Fraser Island dar vi badade i fantastiska sjoar och sag Dingos, bott pa varldens coolaste hostel i den lilla lilla kustorten Agnes Waters och dess syskonhala 1770 dar vi akte pa Scooteroosafari och tog surflektioner. Nu ar vi i Airlie Beach och bor pa ett kasst hostel med myror pa rummet och vantar pa att fa aka ut och segla i ogruppen Whitsundays i morgon.

Vi ska vara ute till sjoss i tre dagar och tva natter. Kommer segla pa en katamaran och sova pa en av oarna dar de byggt upp ett resort med pastadd fantastisk utsikt. Tyvarr ar det nu stinger season, vilket innebar att havet ar fullt av livsfarliga maneter, sk box jelly fish och nagon annan variant. Kommer man i kontakt med deras giftiga tentakler far man ont som fan och efter en stund lagger hjartat av, sa man gor bast i att ha folk i narheten. Sa for att kunna bada maste vi hyra tjocka vatdrakter som vi far ha pa oss sa fort vi ska hoppa i havet. For i och snorkla det ska vi!

Har tyvarr inte nagra bilder tillgangliga, men vi har tagit en hel del sa det ska snart komma upp en del har. Har idag rakat skallen igen, sa jag maste hitta mig en bra hatt sa jag inte skallar mig totalt.

Hoppas alla har det bra dar hemma i vantan pa julen. Har ar det lite svart att tro att det snart ar dags, aven om det hangar lite pynt har och dar.

Vi hors snart!

Cheers

Byron Bay

Ojoj, vi har akt langt och sett hur mycket som helst! Har inte tid att skriva nagon langre reseskildring just nu, sa jag bjuder pa en enskild bild. En av manga, och en av manga bra, for det har varit helt fantastiskt an sa lange.

Vi hors!

Cheers

Live med mobilen

Två dagar i bil och det har varit helt fantastiskt bra. Hela ostkusten framstår då och då som en ändå lång playa. I natt sover vi i Nambucca Heads, ska lägga upp lite bilder så fort vi kommer över ett internetcafé. Cheers

Off we go!

Så, nu ger vi oss ut på vägarna. Igår spenderade vi dagen med att besöka Operahuset och traska runt Darling Harbour. Vi hörs!

One more

Nu sitter jag ensam hemma i soffan efter en lång dag, med fönstren öppnade i hopp om ett litet svalkande korsdrag. Utanför har en mindre storm blåst förbi och blixten visar sig då och då i fjärran. Tanken var att jag skulle laga lunchlåda inför morgondagen, men energinivån har slagit i botten och chokladkakan jag råkade lägga i korgen på Coles lockar mer just nu. Får kanske bli lunch på Bamboodle istället.

En arbetsdag återstår. Bye bye Howards and hey hey sweet east coast. Ska bli fantastiskt skönt att ge sig ut på vägarna igen, och jag är säker på att det kommer bli en riktigt bra månad. I princip allt är bokat och klart. Tyskarna flyttar in på onsdag, och vi lämnar Sydney på torsdagsmorgonen. Jag kommer få skift på Howards igen när vi återvänder, och Sara har som ni vet redan hittat arbete under jul och nyår.

Som ni vet sket sig våra planer på en förlängd vistelse här nere. Vi har klurat och trixat en del, och har nästan en idé om vad som kommer ske i mars nästa år. Tänker vänta med att gå in på detaljer här, men lägenheten i Jkpg är åtminstone överlåten till herr Lindeborg, så det blir inget mer Kålgården. Verkligheten är ju den att studierna är avklarade och det vore skönt att få en riktig karriär i rullning. Gärna här i Oceanien. You can’t always get what you want, but if you try some… lalala, etc.

Var ute och åt tapas på The Flying Squirrel i onsdags. Voi voi, vilket ställe!

Uppdatering: Nu jävlar regnar det, aussie-style! Ett sådant slags oväder som skulle fått morsan att gömma sig i garderoben med ett täcke över huvudet. Fetblixtar!

Och jag är trött, det här får räcka för idag.

Vi hörs.

Cheers

Födelsedagsfirande

Ja, igår blev jag utbjuden för att fira min födelsedag. Ni som känner mig vet att jag fyllde 23 år den 30e Juli, men det hindrade inte Daniel från att fira mig nu, tre månader senare.

Det blev väldigt god mat i mängder, och en hel del vin och drinkar. Vi var båda väldigt nöjda med kvällen.

Idag är det lite hushållsgöremål på dagens To Do Lista, då Daniel jobbar till nio ikväll.

Och imorgon blir det Introduktion på nya jobbet. Jag har fått jobb i klädbutik under jul och nyår. (Och inte vilken butik som helst Fröken Rofors - Cotton On :) ) Och imorgon ska jag alltså ha min introduktion. Efter det blir det fest på gamla jobbet. Dom ville gå ut innan vi åker iväg på semester. Ska bli roligt att träffa alla igen.

Nej, nu måste jag hoppa in i duschen. Det blir lätt så efter två timmar på stranden ;)

Liten snabb rapport

Det är nog en del som redan vet vad som har hänt den senaste månaden, men för er som inte har blivit informerade, här är en snabbrapport...

Så, David, min chef slutade för ungefär en månad sen nu. Officiellt lämnade han företaget pga att han inte fick träffa sin son tillräckligt. Den inofficiella anledningen, och den riktiga, var att Operations Managern Rodney och hans fru Amanda började ta över Davids jobb mer och mer, vilket gjorde att David inte kunde göra sitt jobb som han borde och valde därför att sluta.

När David lämnade företaget fanns det fortfarande ingen som skulle ta över hans tjänst så Rodney och Amanda kom över från Melbourne med tre av sina anställda från andra hotell som skulle 'träna' oss i Receptionen. Allt lät väldigt fint i början, som det oftast gör.

Jag måste också berätta om historien om mitt visum. Jag får enligt lag bara jobba på samma företag i 6 månader, för att sedan resa i landet eller hitta nytt jobb. Det är därför visumet heter Working Holiday - Jobba och Resa. I Maj fick jag bekräftat att jag skulle få stanna på hotellet längre än i 6 månader. Mina 6 månader gick ut i Augusti, men genom att sätta ett annat namn i hotellkedjan på lönespecen skulle problemet vara löst. David pratade både med ägaren av hotellkedjan och med ekonomiansvarige i Maj så att allt skulle vara klart i Augusti. Problemet var att ingen ändrade i papprena, och jag jobbade olagligt på Diamant i över 6 månader. Jag påminde David tills han lämnade företaget, och han pratade med ekonomiansvarige varje vecka för att få det löst.

I September blev jag lovat ett sponsorship av David. Detta betyder att företaget betalar alla visumkostnader för mig, och man gör upp en plan på hur länge jag blir fast i företaget. Längden varierar i upp till fyra år då man kan ansöka om Residency. Problemet var att David aldrig slutförde papprena innan han slutade, men han pratade med Rodney och ägaren innan han slutade. Allt såg väldigt ljust ut.

Ett par veckor efter att David slutat satte jag mig ner och pratade med Rodney om att slutföra papprena med sponsorshipet. Han påstod att han inte hade en aning om att det var så bråttom med det (hallå, vi åker till Sverige om två månader) och sa att det var ett stort problem med att vi brutit mot visumreglerna i och med att jag jobbat i företaget i mer än 6 månader.

Förra torsdagen fick jag veta att nästkommande måndag var min sista dag. Tack och adjö.

Hela vår planerade framtid raserades på en timme, och alla våra planer om att få stanna i Australien gick upp i rök. För jag får nu inte åka tillbaka till Australien för att jobba igen. Och jag hinner inte jobba på farm i tre månader för att få ett andra års Working Holiday Visum, vi åker ju hem om två månader.

Tittar jag tillbaka på företaget, var nog detta det bästa som kunde ske dock. För om jag hade fått sponsorshipet, hade jag varit låst i Dårhuset en lång tid framöver. För ja, Dårhus är vad det har blivit. Personal säger upp sig/hotar med att säga upp sig DAGLIGEN. Och det finns ingen i Receptionen som INTE letar efter nytt jobb. Bra jobbat Rodney och Amanda.

Men nu är det resandet framöver som mestadels ligger i tanken. Planering, planering, planering och så lite plats för impuls. Det kommer bli toppen!

Återupptäckt!

Jag kan ju skicka bild och text till bloggen direkt från mobilen, vilken toppenidé! Vi sitter nu och ska käka fisk på Darlinghurst Road, Sara lyckades hitta den dyraste restaurangen vi besökt sedan vi kom hit... Men vilket ställe! Cheers

Bruten oskuld

Jaha, då var det dags. Vi klarade oss alltså i närmare tio månader utan att komma i kontakt med biffiga spindlar eller andra otäcka (mer otäcka än kackerlackor vill säga) kryp. Tills idag. Den här lilla vännen stötte jag på i trapphuset efter att ha morgonpromenerat längs med klipporna.



Jag vet inte om bilden ger en rättvis beskrivning av hur jävla stor spindeln är. Jag hade bara min mobilkamera till hands, och kände mig inte riktigt bekväm med att smyga närmare än jag var.

Burrrr....

Läget? Jo tack, bra.

Men jag har väldigt svårt att greppa att november snart har smugit sig hit, när det känns som april. Sara och jag har nu i princip vår månadslånga östkusttripp planerad. Ja, vi har väl mer eller mindre de kommande månaderna planerade egentligen, men östkusten står i alla fall närmast på tur. Det kommer bli fint.

Kallade in chefen till ett litet möte häromveckan och släppte nyheten om att vi ska ut och resa och återvänder till Sverige i januari. Min chef är en aning knepig, och inte helt populär hos alla i butiken av förklarliga skäl som jag inte tänker gå in på. Men jag ligger en bra bit över medel på hennes good employee-skala. Hade väntat mig en del sura miner och allmän irritation, istället blev jag tackad för det hela månadslånga varslet och min goda arbetsmoral. Något i stil med ”one of the best workers we’ve ever had in this store…”, så jag lutade mig tillbaka och klappade mig nöjt på magen. Det var en Ego-boost som var ganska oväntad. Dessutom var jag varmt välkommen tillbaka under jul och nyår, under förutsättning att de inte tillsatt tillräckligt personal och inte behöver fler. Men det verkar lösa sig.

Idag var jag ledig och spenderade några timmar på stranden, dammsög i lyan och tvättade. Slarvade tyvärr lite med maten, det är ju så jäkla tråkigt att stå vid spisen. Istället sprang jag ner till Boost och köpte mig en stor smoothie. De är sjukt najjs, som stekarna säger.



Har för övrigt klimatanpassat frisyren lite, som ni kan ana av bilden. Alla är förtjusta, utom Sara. Erna på jobbet undrar om Sara föredrar att jag ser ut som Fabio. Exakt vad det ska betyda vet jag inte.

I morgon får vi svenskbesök igen!

Tre arbetsveckor återstår.

Cheers

A roach in the den

Hejsan.

Ny fredag. Ny ledig dag väntar. Det rullar mest på rutin, men snart så. Snart.

Är för en gångs skull helt ensam i lägenheten på Lucius street. Sara jobbar sent och Zane är ute på äventyr. Det är rätt skönt att ha lite egen tid då och då, känns som det var evigheter sedan sist.

Så sedan jag kom hem efter att ha slutat jobba vid sju har jag spenderat denna dyrbara tid framför datorn/tv:n. På burken rullar en del hyfsade fredagsfilmer, men jag har lärt mig att se en fredagsfilm på australiensisk tv är ungefär lika kul som att läsa en bok baklänges. Filmerna är kapade i så små portioner mellan reklambitarna att man mår illa efter en halvtimme. Istället kommer jag ägna resten av kvällen åt nedladdad underhållning och Hunter S Thompson.

Ni vet säkert att jag inte är speciellt förtjust i småkryp. Småkryp i allmänhet, kackerlackor i synnerhet. Visst, jag vet att Australien kryllar av både det ena och det andra, men jag kommer aldrig vänja mig vid det. Vi har varit väldigt förskonade från intrång. I förra lägenheten hade vi nät vid alla fönster, här bor vi högst upp i huset. Men de där förbannade kackerlackorna klättrar. Och flyger. Och här har vi inga som helst nät mellan oss och dem.

För en stund sedan hade en liten jävel bestämt sig för att klättra in genom det öppna köksfönstret och dansa runt på köksbänken när jag kom ut för att diska upp efter mig. Fobi är ett starkt ord, men lite på den nivån ligger min avsky. Så fort jag såg äcklet började det spritta och kittlas i hela kroppen på mig, och jag blev mer eller mindre förlamad på plats. Den lille saten sprang runt och gömde sig bakom en stor blomkruka. Jag stod mest och mådde fysiskt illa. Efter en stund kom jag på att Zane har någon superspray mot äckellackor i köksskået som ska attrahera och döda de små liven. Jag sprayade en lite fläck bredvid krukan och väntade på att få se inkräktaren lida. Men fanskapet kom inte fram, så istället slog jag till krukan och hoppade snabbt bakåt några meter. Den lille saten kom fram, men bestämde sig för att istället krypa in i ett köksskåp som stod en aning på glänt. Jag rös till av obehag, och sprutade en ordentlig laddning med dödarspray på golvet under skåpsdörren och öppnade upp den ytterligare. Sedan släckte jag ljuset och lämnade snabbt köket. I morgon hoppas jag se det lilla kräket liggandes på rygg. Då ska jag skratta högt, sedan låta Sara slänga ut skiten genom fönstret!

Sådan här irrationell avsmak för småkryp kan kanske anses rätt fånig, rent av fjollig. Får väl bara konstatera att alla måste avsky något, och skylla på att jag antagligen ärvt en del fobismittade gener av morsan.

I morgon lördag tänkte vi ta oss in till stan och strosa runt i Glebe Markets. Sydney är fantastiskt, och ännu bättre när det nalkas sommartid. Nu händer det verkligen saker dagligen; konstutställningar hit, festivaler och marknader dit. Hela tiden. Får se om vi hinner med en titt på Sculpture by the Sea också.

Nej, här skall skådas ett avsnitt av Entourage! Håll tummarna för att Hitler i köket är död i morgon bitti.

Cheers


Just det! Passade på att filma det fantastiska personalrummet vi har under min lunchrast. Jag tror jag skiter i resandet i november och låser in mig där istället. Stället har karaktär!

What's going on?

Hej alla glada,

då var det återigen ledig söndag. Vad göra? En sväng till stranden med en bok så klart. Plus en cappuccino. Jag återkommer.


Just det. Som ni kanske vet skiljer sig djurlivet en del mot hemmaplan. Cockatoos har vi en hel del av. De är väldigt fina, men låter fördjääävligt. Spelade in lite fågelsång här om dagen:





Högljudd rackare


Cheers

Reseplanering

Ny arbetsvecka! Alltid lika kul att börja om igen. Men nu känns det, även om jag tjötat om det en hel del, som att resandet är nära på riktigt. Vi har ny börjat få koll på vår itinerary och har grovplanerat ganska bra. Som ni vet är det östkusten som gäller. Vi lämnar Sydney i bil, lämnar bilen i Byron Bay, Ingemar flyger från Gold Coast, och vi åker vidare upp mot Cairns med Oz Experience. Om ni vill få ett hum om vad vi kommer göra under trippen, kolla in deras webbplats och läs om deras busspass (Strewth from Byron Bay to Cairns). Tyvärr har vi kommit till insikten att vi inte kommer ha tid att stanna på alla platser vi tänkte. I Brisbane blir det bara en övernattning exempelvis. MEN, (nu kommer det något viktigt)…

Som en del av er vet: Sara och jag kommer med största sannolikhet att återvända till Australien och stanna en stund till. En del som ska ordnas och måste klaffa om det skall gå igenom, men det ser ljust ut. Så, med andra ord gör det inte så mycket om vi inte hinner med alla stopp den här gången. Vi kan göra det senare.

Vi lade häromdagen upp en annons för uthyrning av vårt rum och på fredag kommer ett par från Melbourne och inspekterar lyan. Förhoppningsvis kommer det inte vara några problem att hyra ut rummet under vår månad on the road.

Igår tog damen och jag en promenad ut till Rose Bay och vidare till Double Bay för första gången. Rose Bay, Neutral Bay och Double Bay är områden man gärna bor i om man äger stora segelbåtar och diverse sportbilar. Russel Crowe och Nichole Kidman huserar därute i svängen. När vi promenerade längs med huvudgatan hittade vi en liten, anonym passage ner till en hemlig strand och badplats inklämd mellan lyxvillorna.



Nu är för övrigt rugbyn och fotbollen slut här. Snart börjar det obegripligaste av obegripligheter. Cricket. Och vi packar väskorna om sex veckor!

Cheers



Höll på att glömma; foton från Canberra:

H Ä R
&
H Ä R OCKSÅ

En dag i Sydney

Igår fick jag en väldigt tråkig nyhet på jobbet. David, chefen som anställde mig och som har hjälpt mig under hela tiden jag varit i Sydney och på Diamant ska sluta på hotellet och börja jobba för ett resebolag i stället. Kanske inte låter så hemskt, men detta är en av de bästa cheferna jag någonsin haft, och han har hjälpt mig med väldigt mycket. Och saken är den att han ska sluta om två veckor. Här finns ju ingen direkt säkerhet på jobben, inte direkt 3 månaders uppsägningstid. Så han hade gett ägaren av hotellkedjan 4 veckors uppsägningstid, och nu två veckor innan han slutar fick han berätta för oss anställda. Lite annorlunda regler än hemma.

Idag är jag ledig. De kanske ringer från hotellet om jag behövs ikväll. Har en STOR gruppbokning som tar upp 80% av alla rum, en stor musikfestival som satt alla band på hotellet. Eller nej, inte alla band. Svenska musikundret Familjen spelar på festivalen och är det enda bandet som inte bor på hotellet. Typiskt. Äntligen är det någon 'kändis' som man vet vem det är som ska spela, så bor de inte på hotellet.

För ja, vi har en del kändisar som bor på hotellet. I helgen bodde ett 20-tal fotbollskillar på hotellet. Och vi har fått en stammis på hotellet som kommer och bor några gånger i månaden, han är känd skådespelare. Har spelat mer än i 70 filmer, varav Clockwork Orange och Rambo. Han är en trevlig gammal man.

Nej, idag blir det städning, stranden, staden, matinhandling och pizza på dominos ikväll. Bäst jag går upp och startar dagen.

Hufvudstaden

Så har vi nu bockat av ytterligare en stad från vår To do-lista. Två dagar i Canberra, som både var tillräckligt och alldeles för lite samtidigt på något underligt vis. För underlig var staden.

Som jag skrev tidigare är hela staden byggd i syftet att fungera som just en huvudstad, och det märks. Canberra består av ett antal förorter, i sig små samhällen, och alla är sammankopplade med "stadskärnan". Precis Allt är sammankopplat med stadskärnan. Allt är byggt i cirklar, och raka linjer, med Parliament House som nav. Alla vägar leder till Parliament House. Överallt finns diverse memorials. Överallt finns museer. Det myllrar inte direkt av folk som vi förväntade oss, då vi trots allt besökte staden under en helg. Taxichauffören förklarade att det är väldigt lugnt i staden under helgerna då alla kontor är stängda. Antar att tjänstemännen spelade golf, för i staden var de inte.

Men det var hur som helst en väldigt trevlig tripp! Vi promenerade mest runt i staden under de två dagarna, och hann med att besöka en blomfestival, se Parliament House likväl Old Parliament House, War Memorial, ett snabbt besök i Technology and Science Musems's entre, och stadsdelen Kingston där det enligt uppgift skulle finnas en hel del bra restauranger. Så många restauranger hittade vi inte där, istället drack vi chokladfrappés och jag köpte mig en bok för halva reapriset. Nu väntar Hunter S. Thompson.



Måste säga att allas dissanden av staden var några snäpp överdrivna. Men uppskattar man inte att gå från museum till museum, att fotografera memorials (vad fan heter det på svenska, minnes..? Jag börjar bli lite confused när jag talar svenska, som Silvstedt brukar säga) och stundvis kul arkitektur skall man åka någon annan stans. Det hela var en lätt surrealistisk stad, om än spännande på något underligt vis. Men skulle vi vilja bo där? Absolut inte.











Hotellet var däremot fantastiskt fint, hade gärna stannat en natt bara för att få stanna i sängen längre. Maten var hur bra som helst, och stället hade verklig karaktär som de flesta ställen saknar.











Tillbaka i Sydney igen har vi hunnit med en arbetsdag. Idag är jag ledig, och lyckades för första gången på väldigt, väldigt länge ta mig ut och motionera innan frukost. Planen var att jogga längs med klipporna till Bronte Beach och tillbaka. Jag joggade väl en bråkdel av sträckan, men det var tillräckligt för att nästan tippa lungorna över bergskanten och spränga bröstkorgen öppen av ansträngning. Men vet att man är ur form om man helt ofrivilligt börjar ge ifrån sig svaga pipljud ur luftstrupen under stegen. Men, från och med nu ska det bli bättre! Jag kommer ju åtminstone i mina Boardies utan större ansträngning nu, det bådar gott.

Ska lägga upp lite bilder från trippen på Fejsboken under dagen.

Nu ska jag ta mig ut ur lägenheten, köpa en cappuccino och sätta mig vid stranden för att läsa. En helt ok måndagsförmiddag det.

Cheers

Another Sunday

Arbetstimmar blir, oftast långsamt, till arbetsdagar. Dagar blir till veckor, och sedan väntar lite flyktig ledighet som går alldeles för fort, och sedan är vi tillbaka på ruta ett, fast lite äldre. Och lite brunare.

Men nu dröjer det inte länge. Snart får vardagen ta paus, väskorna packas och resandet ta vid. Vi börjar lite mjukt med en tvådagarstur till Canberra på fredag.

Samtidigt börjar Sydney och Bondi Beach förvandlas till den stad man vill och vet att den kan vara. Vintern har varit lång, och tydligen den kallaste på 64 år. Idag började jag min lediga dag med den dagliga grötfrukosten, packade strandväskan och gick till Gertrud & Alice, ett mysigt tillhåll på Hall Street här i Bondi som brukar beskrivas som a bookstore/café. Stället är proppat från golv till tak med begagnade och nya böcker, och här och där kan man sitta ner sippa på sin cappuccino mellan bladen. Nytt favorithak! Köpte Alburt Camus The Plague, en äldre upplaga för ynka fem dollar.

För er som inte visste det kan jag berätta att fotbollen/rugbyn nu är inne i slutspelstider. Det är mycket Broncos hit och Swans dit. Det roliga är att var och varannan vecka verkar det inträffa diverse incidenter - chockar eller skandaler i kvällstidningsspråk - med berusade rugbyspelare i spetsen. Men jag måste påpeka att machosporten rugby, och den lite mildare men snabbare varianten som går under benämningen footy är bra mycket mer underhållande än fjantkastningen i Cricket; världens mest obegripliga sport där en match spelad med traditionella regler kan pågå i upptill fem dagar. Tydligen tar den säsongen vid när rugbyn/footien är avslutad. Suck. Men vi ska väl hur som helst ta oss i kragen och se några matcher live innan vi far hemåt Svedala igen.

Igår var Sara och jag ute och åt på Bondi Cafe efter jobbet. Maten var finfin, men personalen snurrig. Sara hann få en flaska Heineken och ett glas rött serverat innan det beställda vita vinet hittade rätt. Häromdagen överraskade flickvännen min mig med en present; ett par vita Ben Sherman pjux jag sett i ett skyltfönster på väg till jobbet och påpekat att jag tyckte om. Ibland är man rätt bortskämd. Synd att skatteåterbäringen endast kommer en gång om året även här!



Nej mina vänner, här skall ses på film.

Cheers

080915

Idag, mina vänner, har jag gjort något jag längtat efter. En ledtråd:



Just det, jag har strandglassat och det var hur skönt som helst! Har återvänt till Lucius street för att hänga upp tvätt, fylla på vattenflaskan och få ner lite näring.

Our hood

Om två veckor skall vi ta en tvådagarstripp till Canberra. Med tanke på vad folk har haft för omdömen om staden ska vi inte dra upp förväntningarna för mycket, men vi ska åtminstone bo på ett extra finfint rum på Diamant.

Canberra är (om ni nu inte visste det) Australiens huvudstad. Den byggdes enbart för att vara just huvudstad, eftersom de två rivalerna Melbourne och Sydney helt enkelt inte kunde komma överens om vilken stad som skulle få den stora äran. Sydney ansåg att de givetvis skulle ha titeln då staden är landets (europeiska) vagga, Melbourne däremot ansåg sig betydligt bättre lämpade då de inte minst var den enda staden i södra hemisfären som varit värd åt ett olympiskt spel vid tidpunkten. Lösningen på problemet blev att bygga en helt ny stad för regeringen att husera i, och staden fick namnet Canberra. Historielektion!

Hur som helst verkar inte folk vara överförtjusta i huvudstaden, "the capitol of shit", som Alvin på jobbet uttryckte saken. Den ligger cirka tre timmar inåt landet, är kall, och har en befolkningsmängd kraftigt mindre än både Sydney och Melbourne. Men museer ska det finnas en del, och parlamentshuset sägs vara spännande. Man kan också hyra cyklar... Jag tror två dagar kommer räcka gott.

Dagens plus: Vädret, samt att det nu endast är dryga två månader tills vår Östkustresa tar vid. Och att mina Billabong-boardies sitter lite lösare nu än senast jag använde dom.

Back to the beach.




EXTRA EXTRA

Som bonus bjuder jag på veckans väderrapport:

Nu börjar det likna något..

Sommarens första dag på stranden

Ja, då har man spenderat en och en halv timme på stranden för första gången den här sommaren. Blåste lite mycket, men solen värmde skönt. Zane sa att det va iskallt i vattnet, så jag försökte inte ens bevisa motsatsen.

Att ligga och höra vågorna slå, se hur det går för surfarna ute på vattnet och smutta på en Boost (smoothie), det är livet. Efter en uppfriskande dusch är jag nu redo för jobb. Två dagars jobb innan jag och Daniel är lediga en hel dag tillsammans för en gång skull. Kanske tar en tur år väst, eller norr? Vi har fortfarande flera förorter att utforska.

Sydney är en trevlig stad.

Vår

Tydligen har man i Australien bestämt att våren börjar 1e september, vilket är i dag. Vi tog vara på vädret och förflyttade oss till norra sidan av staden. Det var otroligt fint, och tyst jämfört med södra sidans storstadsstress.



Nytt fotoalbum finns nu H Ä R.

Zane upplyste oss idag om att någon av grannarna har ett oskyddat trådlöst nätverk, som dessutom verkar vara snabbare än vår lina. Äntligen nedladdning!

Cheers

On a day off...

När man är ledig gäller det att ta till vara på tiden. Om man vill hinner man med att:

- ta sovmorgon
- surfa innan frukost (webben, inte havet)
- se 30 Rock på dvd och vänta med att diska
- vänta ännu längre med att duscha
- ta bussen till Bondi Junction
- äta thaimat på Bamboodle
- handla grönsaker, choklad och nötter, köpa busskort, dricka cappuccino med kaka, välja två flaskor vin, åka buss hem
- Avsluta resten av första säsongens 30 Rock
- Dricka vin tillsammans med choklad och nötter
- Fundera över om man inte borde levt dagen i aningen nyttigare anda
- Komma till slutsatsen att indulgence är ett roligt ord i det engelska språket.

Så, i morgon ska det alltså vara måndag och september månad. Resandet kommer allt närmare.

30 Rock tillhör nu ett av mina favoritprogram. De kan tv de där Jänkarna.


Hur tänkte de här? - 2

I slutet av varje disc vi avslutat under dagen spelas en sådan där irriterande anti-piratfilm som ni säkert känner igen från diverse hyrfilmer. Här går de dock ett steg längre än vad man är van vid med fraser som "Piracy funds terrorism." Words can't describe it:


Cheers



Extra Extra

Som vi redan berättat besökte vi ju Blue Mountains här om veckan med Ellinor, som till skillnad från oss hade batterier i sin kamera. Här kommer en bild från den trippen.

Söndag

Hello over there,

nu ska det enligt uppgift vara en vecka kvar på augusti månad, vilket i sig känns en aning lustigt. Sommaren (den svenska) har redan sprungit förbi, och här undrar man mest när värmen kommer tillbaka. Veckorna går förbenat fort, med undantaget av vissa arbetsdagar, och snart snarare än sent ska vi flyga hem igen.

I morse lämnade Elinor Aussieland för New Zealand, vi avslutade gårkvällen med att åka upp i Sydney tower och dricka drinkar i 360 Bar som snurrar i en hastighet som tillåter en att beskåda hela Sydneys skyline under tiden man avnjuter en drink och lite nötter. Hur häftigt som helst! Vi glömde i vanlig ordning att ta med vår kamera.

Efter det åt vi middag i restaurangen vid Saras hotell, antagligen det dyraste stället vi varit på sedan vi kom hit. Men Sara är väldigt tjenis med personalen så de bjöd oss på gratis förrätt, prisreducerat vin och gratis dessert. Notan slutade på blygsamma 130 dollar... But you only live once etc, och gott var det. Sedan bodde vi på hotellet över natten, jag och Sara i exakt samma rum som förra gången.

På jobbet börjar det gå bra. Man lär sig ganska fort och jag har redan sålt en del svindyra hyllsystem och Elfa-produkter. Skills! Trots vissa olidligt långa dagar kommer säkerligen de tre arbetsmånaderna att gå ganska fort förbi. Precis som den veckovis utbetalda lönen.

Nedan följer två filmer som jag slängde upp med hjälp av Animoto, en webbtjänst som klipper ihop ganska hyffsade bildspel automatiskt. Jag har bara testat gratisvarianten som tillåter 30 sekunder långa klipp utan större inställningsmöjligheter, så de här två ser i princip likadana ut.


Centennial Park:



Blue Mountains:



Man kan göra bildspel i fullfilmslängd, men det kostar. Kommer kanske prova på det i framtiden dock.

Jag har knäckt den briljanta idén att starta en följetong kallad, "Hur tänkte de här?". I detta spännande format kommer jag lägga upp exempel på saker som är helt annorlunda mot hur det är hemma. Det finns trots allt en del saker som är helt fel här nere, utöver årstiderna. Så, jag börjar lite mjukt:



Hur tänkte de här? - 1

Jag har en Uni-offer prenumeration här, så varje lördag och söndag får jag en tidning hemlevererad. Det är bra. Men tidningsproduktionen är undermålig; de har inte råd att häfta sidorna! Detta leder till att det är ett helvette att läsa, inte minst The Australian som är i broadsheet-format. Sidor tappas hit och dit, faller isär och skrynklas. Resultatet blir en stor obruklig bula med papper. Tokdåligt.






Upprörande eller hur?
Ja, jag tycker om att gnälla.
Jag lär säkerligen hitta något nytt till nästa inlägg.


Cheers mates

Sydney Life

Då har det hänt igen; tidsperioden mellan ett inlägg och ett annat har varit väldigt lång. Det har hänt en hel del vardagliga och mindre vardagliga saker, att skriva om allt skulle göra texten oläsligt lång, om jag ens skulle minnas hälften. Men, i kort:

- har jag arbetat en hel vecka på Howards Storage World. Det har varit helt ok, även om dagarna känns oerhört långa. Det är inte helt lätt att hjälpa kunder göra välinformerade inköpsbeslut när man knappt vet vad som finns i butiken. Men saker börjar falla på plats och de flesta i personalstyrkan är riktigt vänliga. Men otrevliga kunder hatar jag redan, vilka obstinata människor det finns!

- Ellinor har kommit på besök, vilket har gjort att vi turistat för fullt under vår lediga tid. Helgen har bjudit på en hellyckad tripp till Blue Mountains, några timmars bilfärd från Sydney. Det är ungefär som det låter; en hel del bergstoppar, dalar, vyer, träd, kängurur och annat. Vi åkte en busstur och chauffören lyckades mer eller mindre prata oavbrutet under hela turen. En ganska imponerande prestation då vi avgick kl 06.50 och återvände runt femsnåret. Men han var kunnig och täckte i princip allt från Australiens historia, invandringspolitik, djurliv och rugby/footie-ligor. Bilder kommer.

- I dag besteg vi Sydney Harbour Bridge, som ni har sett ett hundratal bilder på vid det här laget. Det var högt som faen, och ganska kallt. Men konstigt nog var det inte speciellt obehagligt att klättra upp 150 meter över vattenytan och beskåda utsikten. Här har vi bara ett gruppfoto som inkluderades i (det höga) turpriset. Man fick inte bära med sig egen kamera, eller något annat heller för den delen. Om man ville kunde man köpa dyra foton efteråt i god Lisebergsanda, men vi avstod.

Snart ska våren vara på väg, det verkar som att solen börjar gå ner allt senare om dagarna redan nu. Helt enkelt är saker och ting ganska bra här, det är skönt att arbeta och få lite rutin i veckostrukturen. Började med fem dagars arbetsvecka, har nu varit ledig i tre, och ska framöver jobba tisdag-lördag. Lönen betalas veckovis, så jag får min första pay redan på onsdag. Sweet.

Nu ska jag försöka få liv i damerna som tagit siesta.

På återseende.

Cheers



Inga som helst likheter finnes mellan undertecknad och en Wombat.



Bondi Beach i gryningen.



En av ca 48 fantastiska vyer. Tyvärr dog vårt kamerabatteri, Ellinors bilder kommer vid senare tillfälle.

Five days to go

Hej igen,

det här kan nog vara den blogguppdatering som tar förstapriset i 'Då det har hänt så lite som möjligt sedan sist-tävlingen'. Så mycket har jag gjort. Ingenting. Men så har jag endast fem dagar kvar av den förlängda ledigheten att totalt skita i allt vad rytm och rutin heter. Jag behöver ju inte ens söka jobb om dagarna! Idag har jag:
- suttit vid datorn
- ätit frukost
- suttit vid datorn

Snart ska jag:
- laga mat.

Fast jag har å andra sidan gjort en hel del research inför vårt resande. Ujjuj, det kommer bli bra! Jag är en ganska organiserad person, så här ser vårt ungefärliga schema ut tills hemresa väntar:

- Arbete: från och med 11e augusti - 18 (?) november.
- Första etappen av östkusten: 19 - 25 november, tillsammans med Ingemar åker vi hyrbil upp till Brisbane eller Gold Coast/Surfers Paradise.



- Andra etappen: 26/27 november - 20 december. Fortsätter från Brisbane upp mot Cairns, där vi tar ett flyg tillbaka till Sydney den 20 december för att fira jul och nyår. Innan dess ska vi bland mycket annat ta en tripp på Fraser Island, segla i Whitsundays och snorkla i barriärrevet.



- Jul och nyår på plats i Sydney, två veckors arbete förutsatt att min arbetsgivare vill ha mig efter att jag släppt bomben om att vi ger oss ut och reser en månad mitt i semestertider och lämnar landet i januari. Sedan kommer (antagligen) Therese på besök den 2 januari.

- 3e januari flyger vi in i öknen och Alice Springs. Spenderar en natt där för att sedan åka ut på en tredagars Outback tour där vi besöker Ayers Rock, Kings Canyon mm och sover under bar himmel i sovsäck. Återvänder till Alice Springs den 6, och åker sedan buss i två dagar genom outbacken till kontinentens sydkust och Adelaide. Där stannar vi två dagar och återvänder sedan till Sydney den 10e, där Therese förhoppningsvis får se så mycket som möjligt innan hon får hoppa på ett flyg tillbaka till Tokyo den 12e.




Jupp, med andra ord är de närmaste fem månaderna ganska ordentligt kartlagda. Wild and crazy. Men under tiden får vi dessutom Svenskbesök x 2, så en del roligare saker än arbete ska vi väl klämma in någon stans också.

Nu väntar spisen!

Cheers

Rapport från Bondi

Ja, jag fick återvända till Sydney och Bondi till slut, det skulle bara kosta mig ett par dagar, riksdaler, och timmars slit/biljettjakt innan jag fick sätta mig på ett nytt flyg från Nadi Airport. Det blev tyvärr en ganska trist avrundning på en resa som annars var helt fantastisk. Fiji vill jag definitivt återvända till, men Nomads Skylodge i Nadi kan jag vara utan.

Sara har ju redan berättat en del om hur vi hade det, så jag skippar det och föreslår istället de här två länkarna (1) (2), som tar er till två album fullmatade med palmer, rev, och havsvatten. Fijivistelsen bjöd också på en positiv bieffekt: eftersom ögruppen ligger två timmar före Australien, och jag vid den ofrivilliga förlängningen av min vistelse gick upp ordentligt tidigt (04.00 vid dagen för hemresa), så har jag nu kommit in i någon sorts rytm som gör att jag vaknar runt åtta varje morgon och inte kan sova mycket längre än så, helt otroligt bra för en morgoneremit som mig själv.

Andra glada nyheter? Ja, jag har nu efter att ha genomlevt alldeles för många veckors arbetslöshet fått ett arbete på heltid. Tyvärr börjar jag inte förrän den 11e, men då kan äntligen mitt reskassesparande ta vid. Jag har blivit anställd av Howards Storage World, och där ska jag spendera halva tiden i deras lager och andra halvan i butik där det krängs hyllsystem, förvaringslådor och annat man går igång på. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig att syssla med efter examen, men alla erfarenheter är bra och bla bla bla. Jag får betalt. Riktiga aussie $.

Så nu börjar framtiden bli ganska utstakad; nu ska jag jobba så mycket jag bara kan och får under cirka tre månader, sedan väntar resandet, den stora finalen. Under tiden verkar vi få besök i omgångar av vänner till Sara, och Ingemar som ska med oss den första biten av östkusten i november månad. Det ska bli väldigt roligt, och kanske dyker även systera min upp i januari, om hon nu inte köper planscher och dvd-filmer med japanska pojkband för sina löneutbetalningar innan de billiga Tokyo-Sydney biljetterna tar slut. Vi får väl se.

Annars då? Jag har nog aldrig frusit så mycket som vid återkomsten till Sydney i söndags då det var dryga 12 grader varmt utomhus, vilket betyder 12 grader varmt inomhus. Vi har sagt det förut och säger det igen; de kan fanimej inte bygga hus ordentligt här. Isolering existerar inte. Men det är ju ändå till stor del avkommor från fuskbyggandets vagga Storbritannien som befolkar den här kontinenten, så det är väl ett av arven man får dras med. Ungefär som egg & bacon eller fish & chips, även om just de rätterna är lättare att uppskatta.

Har ni sett att OS börjar snart? Det har vi. I varenda nyhetssändning rapporteras det om simlandslagets status. I förrgår gjorde tydligen ett simlandslagskändispar, typ Beckham och Posh-Spice i Speedos, slut med varandra. Bara så ni vet.

Så, nu är det alltså augusti. I november ska vi ut på vägarna igen. Jag räknar dagarna.

Cheers

update: ihopklippta filmklipp från resan.

Hemresa till Sydney

I natt vid halv fyra fick Daniel sitt godkännande av visum. Nu ska vi bara försöka få hem honom till Sydney för en ok resepenning. Verkar inte vara det lättaste.

Hur tråkigt det än var att komma hem till Sydney själv, kändes det genast bättre när jag läste mailet från pappa. Ja, han kommer och besöker oss i November och följer med oss en bit upp längst östkusten. Men att en förlovning hade skett medan vi var borta var nog ändå en ännu bättre nyhet. Grattis!

Nu vill jag bara att Daniel ska komma hem till Sydney. NU!

Home from Fiji

Jaha, då har man spenderat nästan en vecka på Fiji.
Och sen blev man själv på planet hem till Sydney, det var ju inte riktigt meningen.

Daniel sökte sitt visum första dagen på Fiji, men då han fortfarande inte hade fått någon bekräftelse fick han stanna kvar på flygplatsen när jag checkade in och lyfte mot Sydney. Ja, det blev ett par tårar som fälldes...

Men tiden på Fiji var fantastisk. Underbart resort helt avskilt från andra turister. Väääldigt god mat, med nyfångad fisk varje kväll. Till och med Daniel fick ur sig orden: Ja, fisk - det är gott det! Inte en enda dag på hela veckan åt vi kött, så pass bra var fisken. Personalen på resorten var helt fantastisk, mindes vad vi hette från första stund och ordnade fisketur - fast den egentligen inte skulle kunnat ordnas den dagen. Att en av tjejerna var så pass bakfull från dagen innan att vi bara efter ett par timmar till havs var tvungen att vända tillbaka, var ju faktiskt inte personalens fel. Vi spenderade våra nätter i en Beach Front Bure, som verkligen låt vid stranden. Vi vaknade varje dag till vågornas svall, tog oss upp och duschade i vår utomhus dusch för att sedan stiga ut på verandan och skåda utsikten. Att frukosten var inkluderad var ju inte heller fel, speciellt när den bestod av färsk frukt, mjölk och flingor, juice och kaffe/the och toast. Man höll sig mätt fram till lunch.

Vi tog oss ut från resorten ett par gånger, som jag berättade - fisketur, men också en tur till en närliggande by. En av killarna som jobbade på resorten var "bodyguard" åt byns överhuvud och han visade oss runt i byn. Väldigt intressant.

Fijian Cooking Class fick vi också vara med om, samt Melon Crushing, snorkling, sol och bad, drinkar i poolen (som hade en "swim up bar"), quiz night, crab race, movie nights och "liten släng av storm".

Ja, det blir många minnen från Fiji. Men det som jag nu tänker på mest är Daniel som sitter på ett skitigt hostel vid flygplatsen i Nadi. Snälla immigration, låt honom komma hem till Sydney!

Bilder kommer så snart Daniel har kommit hem.

Upside down you’re turning me, and lalala lalala

Hallå alla glada, hoppas att sommaren på hemmaplan är så bra den möjligen kan vara, men enligt uppgift har den varit en del upp och ner. Här är det helt, som ni vet, upp-och-ner-vänt. Den här veckan har varit årets kallaste i Sydney, med kvällstemperaturer så låga som 8 grader. Och åtta grader här känns på något vis betydligt lägre än åtta helsvenska, inte helt ovanliga grader. Här fryser man arslet av sig! Inte minst tack vare de oisolerade husen, är det kallt ute är det kallt inne. Om kvällarna sätter vi igång vår lilla heater, eller blåsfia som det heter hemma i skogen, och klär på oss kläder innan vi kryper ner under täcket. I detta nu ligger jag till sängs under täcket och låter blåsfian värma mig, samtidigt som jag dricker en kall Tooheys. Ett underligt val kan tyckas, men det är ändå fredag…

Dagarna tickar på i en vansinnig fart, och jag får dom att gå genom att springa runt och dela ut mitt CV eller mejla ut ansökningar från macbooken. Det var länge sedan jag var så frustrerad över någonting, men efter att antalet sökta jobb passerat 60 så har man fanimej rätt att bli en aning ilsk. Det var drygt en månad sedan jag hade min sista lektion på UTS. Första veckan, kanske tio första dagarna tog jag inte sökandet så hårt utan tyckte det var rätt skönt att ta det lite lugnt en stund. Men sedan dess har jag legat i, och mejlat och besökt och pratat och förklarat att jag har det här visumet, snart det här och får jobba så här länge och… Ofrivillig ledighet är terror, och arbetsgivare som inte vill anställa folk utan permanent uppehållstillstånd är trångsynta terrorister. Gaah! Detta måtte få ett slut. Jag har inte varit ledig så här länge sedan mina tidigare tonår skulle jag tro.

Men det kan trots allt vara så att vändningen är här. Igår fick jag ett samtal från en butik i Bondi Junction som jag skickat in ansökan till, men jag var av någon anledning ärlig nog och bekräftade att jag i första hand letade efter ett heltidsjobb, istället för att ta den casual position de hade tillgänglig. Jag försökte rädda det hela med att ’jag är väldigt angelägen om att börja arbeta omgående’, men det verkade som hon misstänkte att jag skulle fortsätta leta efter andra jobb under tiden.

Men så idag ringde en kvinna (Rachel tror jag men uppfattade inte riktigt namnet, Aussies har en ovana att prata förbannat fort) från Howards Storage World, och frågade om jag var intresserad av en heltidstjänst där. ’Ja för fäen!’ skrek jag på danska, nej det gjorde jag inte, men jag fick hur som helst komma dit för en intervju på tisdag. Nu måtte det vara min tur att bli anställd. So long alla tankar på att hitta arbete som skulle ge mig nyttiga erfarenheter inför min framtida karriär, nu gäller det bara att dra in kosing för att kunna resa runt och se det vi vill se innan returresan hem.

’Hur är det med Sara då?’, är det säkert någon som undrar, hon är ju rätt dålig på att utnyttja det här utrymmet. ’Jo tack, bra,’ skulle hon nog svara. Hon jobbar och står i, hade en ledig dag idag vilken vi spenderade genom att ta en promenad till Junction, sedan åka in till stan och strosa runt. Sara hitta sig ett par Ray Ban hon letat efter ett tag på rea och sprättade iväg några dollar. Jag lämnade in ytterliga en ansökan. Sen ringde de dock in Sara till hotellet igen, en kollega hade drabbats av ett never ending näsblod, så hon är nu där och jobbar ett extra kvällspass.

En annan väldigt stor happening den kommande veckan är den så kallade World Youth Day, vilket i sig är ett ganska korkat namn på en hel vecka. Påven kommer till stan, och det vankas fet ravefest med trehundra tusen katoliker. Nej då, antagligen ingen rave, men en väldig massa katoliker non the less. Det ska vara det största eventet som någonsin anordnats i Sydney, större än OS, och kollektivtrafiken väntas vara packad till det yttersta. Det har varit oerhört mycket diskussioner och arga åsikter om det hela, vissa gay-grupper hade planerat protestdemonstrationer mot påven och hans entourage, men polismyndigheten har gått ut och sagt att man kommer sätta stopp för alla försök att ”störa pilgrimer och deras aktiviteter”, och utfälla böter på den nätta summan av $ 5500, vilket är vansinnigt mycket pengar. Detta har retat upp något hejdlöst och ett flertal butiker runt om i stan säljer s.k. Annoying World Youth Day-tshirts, och en nätbaserad t-shirtbutik har utlyst en tävling där folk får skicka in egendesignade förslag som häcklar händelsen. Vad som händer när det väl drar igång återstår att se.



Well mates, nu ska jag återgå till min Tooheys och kolla vad som visas på den kära dumburken ikväll. Uppkopplingen här är från stenåldern, så att kolla på streamad svensk tv är det inte tal om. Håll tummarna för att jag har ett jobb nästa gång jag återkommer.

Och just det, nästa lördag drar vi till Fiji. Ungefär så här ska det se ut:



Cheers

Finnes: arbetsvillig svensk 24-åring

Sökes: arbete, med lön. Timlön. Skojare och psykotiska säljare undanbedes.

Oj oj oj, gissa vad? Vi är nu strandbor! Nära nog åtminstone. Det känns riktigt tungt att behöva se vyer som denna vareviga gång man lämnar lägenheten på Lucius street:



Vi upptäckte vid flytten att vi har samlat på oss helt otroligt mycket under våra första fem månader här, det var knappt att vi fick plats med allt i vår beställda kombitaxi.



Flytten ägde alltså rum i lördags, på mois egen födelsedag. Det var en riktigt bra dag, Sara kan konsten att fixa till det där lilla extra. Dagen började med en inspektion av ett brittiskt par, sedan drog vi oss ner mot Newtown och åt frukost på en väldigt fancy restaurang dekorerad med vitmålade väggar och enorma tavlor. Mätta och belåtna tog vi oss hemåt och bokade taxin. Vår Bangladeshiska vän Rafiq hjälpte oss med all bråte som skulle ut, han tyckte det var väldigt tråkigt att vi flyttade, men när vi lovade att hälsa på när tillfälle gavs så var det ok.

Ute i Bondi väntade Zane på oss och hjälpte till med grejerna, självklart bor vi högst upp i ett gammalt hus utan hiss. När vi väl var på plats tog vi oss till det enorma köpcentret i Bondi Junction och handlade lite mat och tårta, återvände hem, åt en bit tårta tillsammans med varsin Tooheys, gjorde oss i ordning och for in mot stan och Buckland street då jag glömde att lämna nyckeln till lägenheten när vi stack. Efter det blev det middag på en italiensk restaurang precis runt knuten från vår gamla lya. Maten var fantastico! Jag hade trots allt blivit vuxen och beställde skaldjursrisotto, Sara är ju inte ens 23 och åt därmed pizza. Vår servitör kan ha varit den mest stressade italienaren jag sett, och han glömde bort att ta vår beställning så vi var på väg att gå, men han bad så mycket om ursäkt och skyndade sedan på vår mat så han blev förlåten.

Sent om sider, mätta och glada efter maten och en flaska vitt tog vi oss till Jonas på Yurong street där det vankades fest. Temafest. "Gold Diggers & Sugar Daddies" stod det på inbjudan, och vissa försökte verkligen leva upp till epiteten. Jonas själv hade på sig frack och fluga till ett par vita tennisshorts, han såg verkligt aristokratisk ut.

Vädret har varit helt fantastiskt sista tiden, det skall föreställa vinter men vi har haft 20 grader varmt och skinande sol. Söndagen spenderade jag och Jonas i sluttningen ner mot Bondi där vi gassade i solen, och sedan åt en bit av min födelsedagskaka. I går var Sara ledig så då tog vi det mest lugnt, vandrade runt i vårt nya kvarter, satt vid klipporna och tittade ut över havet och tog ytterligare en sväng till Bondi Junction. Vid vår utflykt vid vattnet såg vi levs levande valar, endast några hundra meter från land! Tydligen är det valsäsong nu, och valar av alla de slag flockas runt Sydneys kust. Det var mäktigt att se dem, även om de var en bit bort. Knölvalar skall det ha varit enligt en aussie som beskådade dem från samma klippsats.

Idag har Sara jobbat, och jag har sprungit runt som en tetting och bett om jobb i ett antal butiker, det är mer slitsamt att söka jobb än att arbeta, vill jag intala mig själv.. Fick lämna in mitt CV på ett antal ställen, så det vore väl fan om inte något av dem skulle nappa. Jag håller tummarna, och lär spendera morgondagen åt att besöka ytterligare eventuella arbetsplatser.

Härligt att spanjorerna vann, eller ja, eftersom jag nu var tvungen att välja mellan Spanien och Tyskland vill säga - extra kul för danskvännen Jens som fick uppleva finalen och ett antagligen ganska gediget firande på plats i Barcelona.

Nej, nu räcker det för idag. Ikväll skall Sara och jag se på barnfilm på bio. Kung-Fu Panda. Förhoppningsvis en lagom dos av underhållning för en trött tisdagskväll. Jag återkommer om jag får något arbete de närmaste dagarna. Om inte så lär jag återkomma och svära åt de nötter som inte fattat hur bra jag är, ödmjuk som jag är..

Vi hörs!

Cheers


PS Tack för alla gratulationer! DS


Så här glada blir man vid flytt till Bondi Beach

Den här låten tillägnas Paul som fick mig tro att jag hittat ett helt ok arbete att börja med nästa vecka, men som i själva verket försöket lura in mig i något sorts sektliknande företag med starka drag av pyramidspel, sjuka arbetstider och enbart provisionsbaserad lön.



Blev jäkligt besviken över hur veckan artat sig, två intervjuer som gick väldigt bra och ledde till två "observation/trial days". Dock visade det sig att ingen av tjänsterna var i närheten av vad jag trodde efter att ha läst dess ganska ospecifierade platsannonser på Seek. Vad managern på ett av ställena fick att låta som ett vanligt promotionjobb där man i princip stod ute på olika events och pratade med folk visade sig vara ett vidrigt säljarjobb där man tvingades stå ute i köpcenter och försöka lura på folk kreditkort från Citibank. 6 dagar i veckan, utan timlön, 40 dollar "per sell". "Nej tack," sa jag och svor högt inombords när jag tog bussen hem från norra sidan av Sydney där jag spenderat två timmar tillsammans med en Irländsk team-leader som försökt övertyga mig om hur fantastiskt jobbet var och hur sjukt mycket pengar man kunde tjäna. "Yes, because people don't wanna sign up for credit cards at banks where the staff can't tell them much about the benefits, rates and all that. But we get trained and can help them with whatever they wanna know..." My arse. Det var länge sedan jag känt mig så blåst.

I framtiden vet jag att om jag vid första mötet frågar vilka specifika arbetsuppgifter och löneförhållanden som gäller för de kampanjer de kör, och svaret blir något i stil med att "de detaljerna går vi mycket närmare inpå om du går vidare från den gallring som görs och vi anser att du presterar bra under din trial," then get the hell out of there.

Så, nu är man återigen tillbaka på ruta ett. Och besviken. Och förbannad.

Med vädret är åtminstone fint, och så flyttar vi i morgon.

Cheers

Another week...

...in paradise, hade man kunnat säga. Fast det är vinter, och blir inte speciellt mycket paradistid här just nu om jag ska vara ärlig. Även om det känns rätt skönt att temperaturen mitt i vintern kan lägga sig runt 20-gradersstrecket och solen kännas varm vissa dagar när regnet tar ledigt.

Enligt experter på området lär min tandvärk orsakas av en döende nerv i tandsnuppen under min porslinskrona. Det känns ungefär lika roligt som det låter. Har varit i kontakt med IF, farsan påpekade att det kunde vara så att försäkringen från min skoltid när jag slog ut framtanden täcker framtida men och problem till min 25-årsdag. Men med tanke på hur smidiga tomtarna är på det företaget lär jag ha ett besked lagom tills jag återvänder till Jönköping. Men hoppas får man!

Veckorna har förflutit väldigt fort sista tiden, och det är redan dags för de flesta vännerna att återvända till Europa. Känns rätt trist, och nu är den hårda verkligheten sådan att jag är arbetslös i Sydney. Har skickat ansökningar till både höger och vänster ett tag, och ska på intervju på måndag. Är inte säker på att jobbet i fråga är något i närheten av vad jag vill hålla på med, men det ger väl pengar på banken åtminstone.

Jag kan inte tjata nog om hur fantastiskt Sydney är. Det är inte svårt att förstå förstaplatsen i World City Brand Index. I ärlighetens namn är själva citykärnan inte mycket att hänga i granen, och blir där klådd ganska ordentligt av Melbourne, men när man drar sig mot hamnarna. Wow. Vattnet, Harbour Bridge, Operahuset, pirerna och alla fantastiska stränder gör det värt att bo här. Dessutom gör det sig omedelbart ganska tydligt att man är i en metropol, det händer saker varje vecka. Den här veckan har jag beskåder öppnandet av världens näst största Apple Store, sett The Chicken, the Fish and the King Crab på Sydney Film Festival (dokumentär om motsvarigheten till VM i matlagning The Bocuse d'Or, om man är fördomsfull mot fransmän innan filmen lär det inte ha förändrats efter 90 min...), samt sprungit staden runt och sett diverse utställningar i en pågående festival med modern konst.


Jonas fascineras av högtalarinstallationen.





Och så, dagens rubrik: Daniel och Sara flyttar till Bondi Beach! Wow! Lyckades finna ett rum på en avskild och lugn gata med några minuters gångväg från sanden. Vi får ett rum i en lägenhet delad med aussien Zane som är frilansfilmare och redigerare. Hur skön som helst, i vanligt aussiestuk. Lördagen den 28e flyttar vi in. På min födelsedag, ja.


I det markerade huset skall vi bo. Jupp.

Så, när nästa inlägg skrivs har jag möjligen ett arbete. Hoppas på det. Syrran funderar på att komma till Australien vid årsskiftet för att få 90 nya dagar på sin andra Japanvistelse, det vore kul.

Det svåraste med att vara på andra sidan jorden är att man inte är i närheten när det händer tråkigheter, vilket det oundvikligen gör. Hoppas att morfar blir bättre, är det någon som kan så är det väl ändå den krutgubben. 86 år idag, det är stort.

Nu måste här städas, inspektion av potentiella inflyttare om en timme.

Vi hörs,
Cheers

En dag i bilder

Alldeles för trött för att skriva något vettigt, utöver det en djävulusisk värk i min porslinskrona sedan två dagar.. Hoppas det släpper snart, det är mindre kul att inte kunna äta någon mat, man orkar inte göra så mycket aktivt i sådant tillstånd.

Här om dagen tog vi en promenad genom Hyde Park, vidare till The Domain och Royal Botanic Gardens för ett besök i The Art Gallery of New South Wales. Dessutom kan vi ha hunnit med några lägenhetsinspektioner sedan sist, men det kanske vi återkommer till senare... Tog några luddiga bilder med mobilen, och här är dom:














"Vad är det för frukter i trädet?" undrar ni, "Flygande hundar," svarar vi.

I natt skall vi sparka Chorizos. Go Zlatan!