Upside down you’re turning me, and lalala lalala

Hallå alla glada, hoppas att sommaren på hemmaplan är så bra den möjligen kan vara, men enligt uppgift har den varit en del upp och ner. Här är det helt, som ni vet, upp-och-ner-vänt. Den här veckan har varit årets kallaste i Sydney, med kvällstemperaturer så låga som 8 grader. Och åtta grader här känns på något vis betydligt lägre än åtta helsvenska, inte helt ovanliga grader. Här fryser man arslet av sig! Inte minst tack vare de oisolerade husen, är det kallt ute är det kallt inne. Om kvällarna sätter vi igång vår lilla heater, eller blåsfia som det heter hemma i skogen, och klär på oss kläder innan vi kryper ner under täcket. I detta nu ligger jag till sängs under täcket och låter blåsfian värma mig, samtidigt som jag dricker en kall Tooheys. Ett underligt val kan tyckas, men det är ändå fredag…

Dagarna tickar på i en vansinnig fart, och jag får dom att gå genom att springa runt och dela ut mitt CV eller mejla ut ansökningar från macbooken. Det var länge sedan jag var så frustrerad över någonting, men efter att antalet sökta jobb passerat 60 så har man fanimej rätt att bli en aning ilsk. Det var drygt en månad sedan jag hade min sista lektion på UTS. Första veckan, kanske tio första dagarna tog jag inte sökandet så hårt utan tyckte det var rätt skönt att ta det lite lugnt en stund. Men sedan dess har jag legat i, och mejlat och besökt och pratat och förklarat att jag har det här visumet, snart det här och får jobba så här länge och… Ofrivillig ledighet är terror, och arbetsgivare som inte vill anställa folk utan permanent uppehållstillstånd är trångsynta terrorister. Gaah! Detta måtte få ett slut. Jag har inte varit ledig så här länge sedan mina tidigare tonår skulle jag tro.

Men det kan trots allt vara så att vändningen är här. Igår fick jag ett samtal från en butik i Bondi Junction som jag skickat in ansökan till, men jag var av någon anledning ärlig nog och bekräftade att jag i första hand letade efter ett heltidsjobb, istället för att ta den casual position de hade tillgänglig. Jag försökte rädda det hela med att ’jag är väldigt angelägen om att börja arbeta omgående’, men det verkade som hon misstänkte att jag skulle fortsätta leta efter andra jobb under tiden.

Men så idag ringde en kvinna (Rachel tror jag men uppfattade inte riktigt namnet, Aussies har en ovana att prata förbannat fort) från Howards Storage World, och frågade om jag var intresserad av en heltidstjänst där. ’Ja för fäen!’ skrek jag på danska, nej det gjorde jag inte, men jag fick hur som helst komma dit för en intervju på tisdag. Nu måtte det vara min tur att bli anställd. So long alla tankar på att hitta arbete som skulle ge mig nyttiga erfarenheter inför min framtida karriär, nu gäller det bara att dra in kosing för att kunna resa runt och se det vi vill se innan returresan hem.

’Hur är det med Sara då?’, är det säkert någon som undrar, hon är ju rätt dålig på att utnyttja det här utrymmet. ’Jo tack, bra,’ skulle hon nog svara. Hon jobbar och står i, hade en ledig dag idag vilken vi spenderade genom att ta en promenad till Junction, sedan åka in till stan och strosa runt. Sara hitta sig ett par Ray Ban hon letat efter ett tag på rea och sprättade iväg några dollar. Jag lämnade in ytterliga en ansökan. Sen ringde de dock in Sara till hotellet igen, en kollega hade drabbats av ett never ending näsblod, så hon är nu där och jobbar ett extra kvällspass.

En annan väldigt stor happening den kommande veckan är den så kallade World Youth Day, vilket i sig är ett ganska korkat namn på en hel vecka. Påven kommer till stan, och det vankas fet ravefest med trehundra tusen katoliker. Nej då, antagligen ingen rave, men en väldig massa katoliker non the less. Det ska vara det största eventet som någonsin anordnats i Sydney, större än OS, och kollektivtrafiken väntas vara packad till det yttersta. Det har varit oerhört mycket diskussioner och arga åsikter om det hela, vissa gay-grupper hade planerat protestdemonstrationer mot påven och hans entourage, men polismyndigheten har gått ut och sagt att man kommer sätta stopp för alla försök att ”störa pilgrimer och deras aktiviteter”, och utfälla böter på den nätta summan av $ 5500, vilket är vansinnigt mycket pengar. Detta har retat upp något hejdlöst och ett flertal butiker runt om i stan säljer s.k. Annoying World Youth Day-tshirts, och en nätbaserad t-shirtbutik har utlyst en tävling där folk får skicka in egendesignade förslag som häcklar händelsen. Vad som händer när det väl drar igång återstår att se.



Well mates, nu ska jag återgå till min Tooheys och kolla vad som visas på den kära dumburken ikväll. Uppkopplingen här är från stenåldern, så att kolla på streamad svensk tv är det inte tal om. Håll tummarna för att jag har ett jobb nästa gång jag återkommer.

Och just det, nästa lördag drar vi till Fiji. Ungefär så här ska det se ut:



Cheers