Hufvudstaden

Så har vi nu bockat av ytterligare en stad från vår To do-lista. Två dagar i Canberra, som både var tillräckligt och alldeles för lite samtidigt på något underligt vis. För underlig var staden.

Som jag skrev tidigare är hela staden byggd i syftet att fungera som just en huvudstad, och det märks. Canberra består av ett antal förorter, i sig små samhällen, och alla är sammankopplade med "stadskärnan". Precis Allt är sammankopplat med stadskärnan. Allt är byggt i cirklar, och raka linjer, med Parliament House som nav. Alla vägar leder till Parliament House. Överallt finns diverse memorials. Överallt finns museer. Det myllrar inte direkt av folk som vi förväntade oss, då vi trots allt besökte staden under en helg. Taxichauffören förklarade att det är väldigt lugnt i staden under helgerna då alla kontor är stängda. Antar att tjänstemännen spelade golf, för i staden var de inte.

Men det var hur som helst en väldigt trevlig tripp! Vi promenerade mest runt i staden under de två dagarna, och hann med att besöka en blomfestival, se Parliament House likväl Old Parliament House, War Memorial, ett snabbt besök i Technology and Science Musems's entre, och stadsdelen Kingston där det enligt uppgift skulle finnas en hel del bra restauranger. Så många restauranger hittade vi inte där, istället drack vi chokladfrappés och jag köpte mig en bok för halva reapriset. Nu väntar Hunter S. Thompson.



Måste säga att allas dissanden av staden var några snäpp överdrivna. Men uppskattar man inte att gå från museum till museum, att fotografera memorials (vad fan heter det på svenska, minnes..? Jag börjar bli lite confused när jag talar svenska, som Silvstedt brukar säga) och stundvis kul arkitektur skall man åka någon annan stans. Det hela var en lätt surrealistisk stad, om än spännande på något underligt vis. Men skulle vi vilja bo där? Absolut inte.











Hotellet var däremot fantastiskt fint, hade gärna stannat en natt bara för att få stanna i sängen längre. Maten var hur bra som helst, och stället hade verklig karaktär som de flesta ställen saknar.











Tillbaka i Sydney igen har vi hunnit med en arbetsdag. Idag är jag ledig, och lyckades för första gången på väldigt, väldigt länge ta mig ut och motionera innan frukost. Planen var att jogga längs med klipporna till Bronte Beach och tillbaka. Jag joggade väl en bråkdel av sträckan, men det var tillräckligt för att nästan tippa lungorna över bergskanten och spränga bröstkorgen öppen av ansträngning. Men vet att man är ur form om man helt ofrivilligt börjar ge ifrån sig svaga pipljud ur luftstrupen under stegen. Men, från och med nu ska det bli bättre! Jag kommer ju åtminstone i mina Boardies utan större ansträngning nu, det bådar gott.

Ska lägga upp lite bilder från trippen på Fejsboken under dagen.

Nu ska jag ta mig ut ur lägenheten, köpa en cappuccino och sätta mig vid stranden för att läsa. En helt ok måndagsförmiddag det.

Cheers