Liten snabb rapport

Det är nog en del som redan vet vad som har hänt den senaste månaden, men för er som inte har blivit informerade, här är en snabbrapport...

Så, David, min chef slutade för ungefär en månad sen nu. Officiellt lämnade han företaget pga att han inte fick träffa sin son tillräckligt. Den inofficiella anledningen, och den riktiga, var att Operations Managern Rodney och hans fru Amanda började ta över Davids jobb mer och mer, vilket gjorde att David inte kunde göra sitt jobb som han borde och valde därför att sluta.

När David lämnade företaget fanns det fortfarande ingen som skulle ta över hans tjänst så Rodney och Amanda kom över från Melbourne med tre av sina anställda från andra hotell som skulle 'träna' oss i Receptionen. Allt lät väldigt fint i början, som det oftast gör.

Jag måste också berätta om historien om mitt visum. Jag får enligt lag bara jobba på samma företag i 6 månader, för att sedan resa i landet eller hitta nytt jobb. Det är därför visumet heter Working Holiday - Jobba och Resa. I Maj fick jag bekräftat att jag skulle få stanna på hotellet längre än i 6 månader. Mina 6 månader gick ut i Augusti, men genom att sätta ett annat namn i hotellkedjan på lönespecen skulle problemet vara löst. David pratade både med ägaren av hotellkedjan och med ekonomiansvarige i Maj så att allt skulle vara klart i Augusti. Problemet var att ingen ändrade i papprena, och jag jobbade olagligt på Diamant i över 6 månader. Jag påminde David tills han lämnade företaget, och han pratade med ekonomiansvarige varje vecka för att få det löst.

I September blev jag lovat ett sponsorship av David. Detta betyder att företaget betalar alla visumkostnader för mig, och man gör upp en plan på hur länge jag blir fast i företaget. Längden varierar i upp till fyra år då man kan ansöka om Residency. Problemet var att David aldrig slutförde papprena innan han slutade, men han pratade med Rodney och ägaren innan han slutade. Allt såg väldigt ljust ut.

Ett par veckor efter att David slutat satte jag mig ner och pratade med Rodney om att slutföra papprena med sponsorshipet. Han påstod att han inte hade en aning om att det var så bråttom med det (hallå, vi åker till Sverige om två månader) och sa att det var ett stort problem med att vi brutit mot visumreglerna i och med att jag jobbat i företaget i mer än 6 månader.

Förra torsdagen fick jag veta att nästkommande måndag var min sista dag. Tack och adjö.

Hela vår planerade framtid raserades på en timme, och alla våra planer om att få stanna i Australien gick upp i rök. För jag får nu inte åka tillbaka till Australien för att jobba igen. Och jag hinner inte jobba på farm i tre månader för att få ett andra års Working Holiday Visum, vi åker ju hem om två månader.

Tittar jag tillbaka på företaget, var nog detta det bästa som kunde ske dock. För om jag hade fått sponsorshipet, hade jag varit låst i Dårhuset en lång tid framöver. För ja, Dårhus är vad det har blivit. Personal säger upp sig/hotar med att säga upp sig DAGLIGEN. Och det finns ingen i Receptionen som INTE letar efter nytt jobb. Bra jobbat Rodney och Amanda.

Men nu är det resandet framöver som mestadels ligger i tanken. Planering, planering, planering och så lite plats för impuls. Det kommer bli toppen!