Utflykter

I morgon väntar starten på en femtio-sextio timmars arbetsvecka, så det är bra tid att summera vår tidigt-i-vecka-helg:

I går (måndag) blev så av: vi pungade upp lite mer än vad ett ordinärt biobesök kostar för att prova på deluxe-varianten i biokomplexet Hoyts ute i köpcentret Sylvia Park. Det kallas lite fancy pantsy for La Premiere, och rätt fancy är det.

Innan filmen får man tillgång till en lounge med bar där man kan sitta ner en stund, sedan visar personalen in en till ens platser i salongen. Och ja, sätena är något i hästväg. Enorma lädersäten, som med ett reglage i armstödet kan vinklas gradvis tills man rätt och slätt ligger ner och beskådar filmduken. Vid båda sidorna av dessa dubbelsäten har man ett litet bord (med bordslampa), och armstöden i mitten kan fällas bak om man hellre vill hångla än att se den film man betalat extra för att avnjuta i pampsäten. Under filmens gång serveras mat, dryck och dessert om man så önskar. Självklart åt vi mat! Och drack Heineken. Och åt Cheesecake till sista delen av filmen.

Filmen då? This is It. Ingen superproduktion, vilket det heller aldrig var tänkt att vara, men klart sevärd. Jag var ju trots allt en riktig MJ-nörd innan tonåren.

I dag har bockade vi av en annan aktivitet från to-do-listan, då vi tog färjan ut och åkte släp efter traktor runt vulkan-ön Rangitoto, som ligger här i Hauraki Gulfen - Aucklands hamn. Det var en häftig upplevelse. Ön kom till för drygt 700 år sedan efter ett antal vulkanutbrott. Det finns ett antal vandringsleder kring ön, varav en bär hela vägen upp till vulkankratern, där utsikten är grym.

Som oväntad - och tydligen ovanlig - bonus fick vi se valar i hamnen under färjetrippen ut till ön. Den reguljära färjan stannade upp någon minut så att passagerarna skulle få chans att se dem komma till ytan. Missade att uppfatta vad det var för art, men den var svart och vit. Och ja, hur ofta ser man valar över huvud taget? Vi säger att det var Späckhuggare. En Willy, med kalv.

Så, i det stora hela har det varit två mycket bra lediga dagar. Men självklart ska det alltid inträffa något man kan gnälla över. I går eftermiddag och över natten sprang ett par munsår-from-hell fram och slog rot på underläppa’ min. I morse såg jag ut som någon som inte nått ett helt övertygande resultat hos botoxkliniken.

****

On another note: Sommaren har inte riktigt nått hit än, men redan brinner mitt ansikte efter var och varannan arbetsdag. SPF 30+ räcker alltså inte, vi har nu inhandlat solskydd med 70+.

70+!

Strålningen är livsfarlig, och det gäller att försöka stanna i skuggan så länge det bara går om dagarna. Men brun blir jag ju. I ansiktet framför allt. Till viss del på underarmarna. Och mina händer ser ut som pepparkakor. Och mina fötter har ett fint inpräntat mönster efter mina flippies. Jag använde dem en dag! (Flip-flops heter för övrigt Jandals här. Inte Thongs som i Australien).



Nu sover vi.

Gonatt.



Bonusbilder: