Läget? Jo tack, bra.

Men jag har väldigt svårt att greppa att november snart har smugit sig hit, när det känns som april. Sara och jag har nu i princip vår månadslånga östkusttripp planerad. Ja, vi har väl mer eller mindre de kommande månaderna planerade egentligen, men östkusten står i alla fall närmast på tur. Det kommer bli fint.

Kallade in chefen till ett litet möte häromveckan och släppte nyheten om att vi ska ut och resa och återvänder till Sverige i januari. Min chef är en aning knepig, och inte helt populär hos alla i butiken av förklarliga skäl som jag inte tänker gå in på. Men jag ligger en bra bit över medel på hennes good employee-skala. Hade väntat mig en del sura miner och allmän irritation, istället blev jag tackad för det hela månadslånga varslet och min goda arbetsmoral. Något i stil med ”one of the best workers we’ve ever had in this store…”, så jag lutade mig tillbaka och klappade mig nöjt på magen. Det var en Ego-boost som var ganska oväntad. Dessutom var jag varmt välkommen tillbaka under jul och nyår, under förutsättning att de inte tillsatt tillräckligt personal och inte behöver fler. Men det verkar lösa sig.

Idag var jag ledig och spenderade några timmar på stranden, dammsög i lyan och tvättade. Slarvade tyvärr lite med maten, det är ju så jäkla tråkigt att stå vid spisen. Istället sprang jag ner till Boost och köpte mig en stor smoothie. De är sjukt najjs, som stekarna säger.



Har för övrigt klimatanpassat frisyren lite, som ni kan ana av bilden. Alla är förtjusta, utom Sara. Erna på jobbet undrar om Sara föredrar att jag ser ut som Fabio. Exakt vad det ska betyda vet jag inte.

I morgon får vi svenskbesök igen!

Tre arbetsveckor återstår.

Cheers