A roach in the den

Hejsan.

Ny fredag. Ny ledig dag väntar. Det rullar mest på rutin, men snart så. Snart.

Är för en gångs skull helt ensam i lägenheten på Lucius street. Sara jobbar sent och Zane är ute på äventyr. Det är rätt skönt att ha lite egen tid då och då, känns som det var evigheter sedan sist.

Så sedan jag kom hem efter att ha slutat jobba vid sju har jag spenderat denna dyrbara tid framför datorn/tv:n. På burken rullar en del hyfsade fredagsfilmer, men jag har lärt mig att se en fredagsfilm på australiensisk tv är ungefär lika kul som att läsa en bok baklänges. Filmerna är kapade i så små portioner mellan reklambitarna att man mår illa efter en halvtimme. Istället kommer jag ägna resten av kvällen åt nedladdad underhållning och Hunter S Thompson.

Ni vet säkert att jag inte är speciellt förtjust i småkryp. Småkryp i allmänhet, kackerlackor i synnerhet. Visst, jag vet att Australien kryllar av både det ena och det andra, men jag kommer aldrig vänja mig vid det. Vi har varit väldigt förskonade från intrång. I förra lägenheten hade vi nät vid alla fönster, här bor vi högst upp i huset. Men de där förbannade kackerlackorna klättrar. Och flyger. Och här har vi inga som helst nät mellan oss och dem.

För en stund sedan hade en liten jävel bestämt sig för att klättra in genom det öppna köksfönstret och dansa runt på köksbänken när jag kom ut för att diska upp efter mig. Fobi är ett starkt ord, men lite på den nivån ligger min avsky. Så fort jag såg äcklet började det spritta och kittlas i hela kroppen på mig, och jag blev mer eller mindre förlamad på plats. Den lille saten sprang runt och gömde sig bakom en stor blomkruka. Jag stod mest och mådde fysiskt illa. Efter en stund kom jag på att Zane har någon superspray mot äckellackor i köksskået som ska attrahera och döda de små liven. Jag sprayade en lite fläck bredvid krukan och väntade på att få se inkräktaren lida. Men fanskapet kom inte fram, så istället slog jag till krukan och hoppade snabbt bakåt några meter. Den lille saten kom fram, men bestämde sig för att istället krypa in i ett köksskåp som stod en aning på glänt. Jag rös till av obehag, och sprutade en ordentlig laddning med dödarspray på golvet under skåpsdörren och öppnade upp den ytterligare. Sedan släckte jag ljuset och lämnade snabbt köket. I morgon hoppas jag se det lilla kräket liggandes på rygg. Då ska jag skratta högt, sedan låta Sara slänga ut skiten genom fönstret!

Sådan här irrationell avsmak för småkryp kan kanske anses rätt fånig, rent av fjollig. Får väl bara konstatera att alla måste avsky något, och skylla på att jag antagligen ärvt en del fobismittade gener av morsan.

I morgon lördag tänkte vi ta oss in till stan och strosa runt i Glebe Markets. Sydney är fantastiskt, och ännu bättre när det nalkas sommartid. Nu händer det verkligen saker dagligen; konstutställningar hit, festivaler och marknader dit. Hela tiden. Får se om vi hinner med en titt på Sculpture by the Sea också.

Nej, här skall skådas ett avsnitt av Entourage! Håll tummarna för att Hitler i köket är död i morgon bitti.

Cheers


Just det! Passade på att filma det fantastiska personalrummet vi har under min lunchrast. Jag tror jag skiter i resandet i november och låser in mig där istället. Stället har karaktär!