Dagsutflykt

Hej!

I dag är det torsdag och jag njuter av att bara sitta hemma och inte göra någonting. Onsdag och torsdag blev mina lediga dagar även denna vecka, och eftersom även Sara var ledig i går bestämde vi oss för en dagsutflykt i Pärlan.

Vi hade tänkt oss en biltripp till South Head, cirka nio mil nordväst om Auckland. En liten halvö med en vik där Tasmanska havet möter land, och där andra sidan helt sonika kallas North Head. Vi visste inte så mycket om området, men med tanke på dess geografiska läge antog vi att det skulle vara hur fint som helst.

Vi tänkte fantastisk strand med svart sand, en ordentlig utsikt och sittplats att äta vår medtagna lunch vid. Så var det inte riktigt, och vi missade att vår bensintank höll på att bli kruttorr på vägen.

Visserligen fann vi en del fantastiska utsiktsplatser på vägen, men någon strand kom vi aldrig till. Istället blev vi tvungna att vända på en liten lerig grusväg och åka närmare fyra mil till närmaste bensinmack med tanklampan lysande i varnande orange färg. Men vi klarade oss.

Istället bestämde vi oss för att åka vidare längs med en vägsträcka som kallas Twin Coast Discovery, och ja, det slutade med en heldag och över 300 km bakom oss.


Visa större karta
Vår rutt...

Såg naturligtvis massor av platser på vägen, och hamnade på en del små, små och dåliga väger, men kul var det! Vi har ju gnällt en del på hur kallt det är här i bland, men igår var det en helt fantastisk (vinter)dag. Solsken och någonstans mellan 16-18 grader skulle jag gissa. Helt ok för att vara vinter. Och snart ska det tydligen vända åt rätt håll igen. Det ser vi fram emot.

Det tråkigaste med gårdagens tripp var att kassettbandspelaren i bilstereon lade av. Vi har inte så många kassetter att lyssna på, däremot ett sådant där kassettband man kopplar ipoden till. Nu måste vi köpa en FM-sändare till den istället, men jag tror att de ska fungera ganska bra...

Ska lägga upp en del bilder på Fejsboken från vår tripp, kolla våra album där (länk till höger)!

I dag torsdag jobbar Sara sent, och i morse överraskades vi av att Jeremy och Janes äldre landlord knackade på dörren. Han såg ungefär lika förvånad ut som vi när vi öppnade. Han var orolig för att det var en läcka någonstans eftersom vattenräkningen för huset hade skjutit i höjden sedan förra avläsningen.

49 kubik mer vatten. En hel swimmingpool, sade han.

Jonathan (som han hette) frågade om vi delade lägenhet med dem eller hur det kom sig att vi var där. Jag var inte helt säker på vad J & J har för kontrakt med honom, så jag nödljög och sa att vi bodde i lägenheten medan de var och gifte sig i Frankrike och ska flytta ut nästa vecka (vilket iof är helt sant).

Så, det hela slutade med att jag hängde med Jonathan ut för att kolla till vattenmätaren, och läste sedan av den på egen hand när vår tvättmaskin var klar och vi hade duschat. Nu ska jag ut och läsa av den igen och rapportera till herr Landlord för att se om mätaren har ändrats. Hedersuppdrag med andra ord. Dessutom får jag inte gå på toa innan dess.....

Men nu är det gjort!

För övrigt visade det sig att personalfesten om två veckor inte var riktigt så generös som jag trodde. Vi kommer få ett klippkort som berättigar oss till tre drycker som vi får sprida ut hur vi vill över kvällen... Var fick jag fri bar ifrån?

Ni kanske minns att vi köpte på oss en tjock bunt böcker för inte alltför länge sedan? Jag har nu avslutat See Australia and Die - Tales of Misadventure Down Under. Vet inte varför, men vi hade väntat oss en bok av lite mer "hihi, vilka knasiga historier"-karaktär. Så var den inte riktigt. Det var till största delen helt fruktansvärd - folk som dog av hajattacker, folk som dog i öknen, folk som trillade ner för klippor, folk som blev tagna av krokodiler, gick vilse i bushen och dog, dödade av Stingers i havet, barn som dödades av Dingos... Hemskt! Vissa var dock mer positiva där stackarna åtminstone överlevt, men inte speciellt många. Fruktansvärt otäck men ändå intressant. Och många, om inte de flesta, omkom helt enkelt för att de inte respekterade naturen och dess kraft.



Men, trots denna hemska läsning ska vi dit igen nästa år och göra en rätt ordentlig resa. Biljetterna är redan bokade, så ni kan inte hindra oss!

Det är nog trots allt bra läsning för alla turister. Man borde veta vad man ger sig in på. Är man bara medveten om de faror som finns och respekterar djur och natur så klarar man sig galant.

Man ska inte (som vi gjorde förra året), ge sig ut och vandra i regnskog, även om sträckan var väldigt kort, i bara shorts och flippies. Man kan stöta på spindlar stora som nävar lurandes i nät som går tvärs över spåret (vilket vi också gjorde). Man bör nog inte heller ge sig ut och vandra mellan olika orter på eftermiddagen när man inte vet bestämt hur långt det är, eller hur lång tid det tar att ta sig tillbaka. Det gjorde vi också, men plockades upp i skymningen av en Queenslander som var på väg hem från arbetet.

Han tyckte nog vi var rätt korkade, och konstaterade för oss att i Australien (åtminstone uppe i tropiska Queensland) ska man inte lämna hemmet utan en ryggsäck med vatten och en kniv. Det finns spindlar, ormar, och små jävla insekter som kan droppa ner från träden och döda dig med ett bett om du har otur. Hans egna ord.

Men! Vi har inte några planer på några enormt långa ensamtripper genom outbacken eller djungeln. De flesa aktiviteter vi har planerat kommer göras i grupper och med guide. No worries, helt enkelt. Och vi längtar som fan efter det redan!

Vi flyger till Cairns 19 mars nästa år. Innan dess ska vi bila runt Nya Zeeland.

Exciting times!