13 Juli

Jupp, då har man avslutat första hela arbetsveckan ute på flygplatsen, och det har gått bra. Det var verkligen full-on från första start, hade en kort introduktion i cash-handling på tisdagseftermiddagen, och kastades sen rätt in bakom baren och kassaapparaten stor som ett rymdskepp med antal knappar likvärdigt en flygplanscockpit. Men det gick bra det också. Så här efter fyra dagar med egen kassa har det fortfarande inte saknats några pengar efter skiftets slut, och det är ju positivt.

Alla är trevliga och lyckas tydligen minnas förnamn efter ett enda kort möte i fikarummet, vilket jag naturligtvis inte gör. Kan inte minnas namnet på en enda person utanför min bar, förutom cheferna då. Som tur är bär alla namnbricka, men man kan nog uppfattas som oartig om man stirrar på dem varje gång man hälsar.

Har fått veta att cheferna inte alltid är så roliga att ha att göra med. Det ska tydligen vara mycket kommentarer och skit, speciellt från högsta hönset Anne. Hon verkar lite märklig, redan tredje dagen frågade hon mig om hon hade lyckats skrämma upp mig ännu. ”Nej, inte direkt”, svarade jag. Vet inte om det var ett bra svar.

Fast jag blev varnad, indirekt, redan under första intervjun, då Rachel från HR påpekade att vår General Manager var väldigt ”passionate about the business”, och gärna påpekade om hon såg någonting bra, eller någonting mindre bra. Vad jag upplevt än så länge upptäcker hon bara mindre bra detaljer.

Men hur som helst, jag har hittat ett arbete, och om jag förstod avtalet rätt så kommer jag ha rätt till att plocka ut semesterersättning när jag slutar då jag kommer ha arbetat längre än sex månader. Som ni redan vet är avtalen här tämligen värdelösa; dålig lön, inga som helst OB-tillägg, en veckas uppsägningstid, etc. Inte så mycket att hurra över helt enkelt.

Lite roligt är det dock att när jag berättar för folk från de andra ställena i personalrummet att vi varit här i tre månader svarar de flesta ungefär att ”och du har redan hittat ett jobb? Det är ju jättebra!”… Så, konjunkturen har väl slagit till ganska hårt även i det här isolerade landet.

Idag, måndag börjar jag klockan 14. Likadant i morgon, sedan är jag ledig två dagar och börjar återigen vid 14 resten av helgen. Dagarna går trots allt märkligt fort, det finns alltid något att göra, och när det är mycket folk i baren så springer verkligen timmarna förbi.

Hoppas det fortsätter så.

I övrigt spenderar jag väldigt mycket tid på Trademe där jag försöker hitta nytt boende. Vi har nu lägenheten för oss själva i några veckor, och ska försöka flytta ut vid månadsskiftet. Exciting times!