Dagen efter (både det ena och det andra)

Det blev visst så… Sjukdomen slog till (inte fläskvarianten av influensan, så vitt jag vet). Jag borde nog egentligen stannat hemma från jobbet redan för en vecka sedan, men jag jobbade mina sista arbetsdagar innan ledigheten. Så mina helgdagar som var fredag och lördag denna vecka gick helt bort, jag var inte helt reko kan man säga. Sedan fick jag ändå ringa och sjukanmäla mig för söndag och måndag. Men, nu mår jag åtminstone bättre... Kind of.

Jag skyller på att Irländare är ganska glada i öl. Det är ingen stereotyp, det är en av livets sanningar. Irländaren Alan som jag jobbade tillsammans med under några veckors tid på Howard’s Storage World i Sydney var på plats i Auckland tillsammans med flickvännen Louise. Givetvis möttes vi upp på hemmaplan – i baren. ”There’s nothing that fights of sickness better than a drink, or two.” Som ett brev på posten hade de kommit över en hel bunt vouchers som berättigade oss till 2-för-1 av fatölen.

Men vi hade en väldigt trevlig kväll. De två ölen blev fler, och helt plötsligt hade klockan blivit elva och Sara kom ner till baren från jobbet. Vi hann skvallra en hel del om det gamla jobbet, resor och platser vi besökt i Australien, och om hur fantastisk Sydön här är. Det säger verkligen varenda person man träffar på. Sydön: It’s amazing! Det får en ju inte direkt att längta mindre till nästa år. Alan och Louise skulle flyga vidare till Sydamerika för fyra månader där innan den sista flygresan hem till Dublin i december. Ressuget slog till ganska ordentligt…

En annan faktor som gör att man räknar dagarna till februari är jobbet. Det tog mig inte jättelång tid att inse vad det är för typ av företag jag hamnat i. Den värsta sorten. Det suger kamelpung. Jag kommer bra överens med de flesta av mina arbetskamrater. Med betoning på de flesta. Men cheferna. The management. Vilka. Jävla. Arslen.

Jag tycker inte att man som chef behöver vara kompis med sina anställda, men vad jag tycker, och som borde vara självklart, är att man som chef åtminstone kan kosta på sig ett respektfullt och ärligt beteende gentemot anställda. Man kan ha åsikter kring hur väl anställda sköter sina jobb, och en bra chef ger feedback. Men man ska fanimej göra det på rätt sätt. Personligen, och avsides. Man ska inte ställa upp sina anställda mitt på golvet och föreläsa/skälla ut dem inför gäster/kunder när man är missnöjd med något. INTE!


Det råkade jag och Lisa ut för i torsdags. Och det var helt oberättigat, onödigt och orättvist. Jag blev så förbannad att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Och jag ångrar nu att jag inte sa emot där och då, då hade det varit Ann och Shelley som fått stå där med dumstrut och se korkade ut inför våra kunder. Jävla idioter!

Lisa och jag trodde knappt det var sant, vi kunde bara skratta åt det efteråt och spy galla över dem resten av kvällen. Jag bestämde mig där och då att jag inte tänker stanna och slita för dem. Jag har nu planerat inför dagen då jag ska kliva in på Shelleys kontor och slänga upp en kasse med uniform, passerkort och nycklar på skrivbordet och tacka för mig med några väl valda ord. I torsdags förra veckan tyckte jag det vore en perfekt idé att få det gjort under måndagen. När jag nu legat sjuk några dagar och hunnit fundera lite mer har jag insett att jag bör hitta ett nytt jobb först.

Sedan sätta dem på plats.

Var sak har sin tid. Någon behöver verkligen upplysa de här personerna om ett och annat, och det ska bli fantastiskt skönt att få göra det personligen.

Så, nu letar jag återigen efter jobb. Förhoppningsvis kommer det gå snabbare än när vi först kom till landet.

Är inte säker på om vi skrivit så specifikt om vad vi egentligen ska göra innan vi flyger hem nästa år. So, here it is:

• Bila runt hela Nya Zeeland, från tidiga februari till den 19 mars.

• Lämna NZ från Christchurch på södra ön, flyg till Cairns.

• Spendera sex dagar i tropiska Queensland, via Cairns till Port Douglas, Cape Tribulation och barriärrevet.

• Flyga från Cairns till Melbourne, stanna två nätter där för att sedan flyga norrut genom öknen, till Alice Springs.

• Spendera några dagar i Alice Springs i väntan på en tur som ska ta oss till Uluru (Ayers Rock), Kings Canyon och Kata Tjuta, och sedan vidare söderut genom Northern Territory mot Southern Australia, och så småningom nå slutdestinationen Adelaide. Det är en bit att åka; 1529 km enligt Google Maps, om man inte gör några avstickare... Kommer bli mäktigt.

• I Adelaide stannar vi två nätter, sedan flyger vi till staden med stort S! Sydney blir finalen av hela Australientrippen, där vi stannar fyra nätter innan vi återigen far västerut till Melbourne, där vi hoppar på flyget med AirAsia till Kuala Lumpur.

• Kuala Lumpur, fyra nätter, sedan återigen AirAsia, mot London. Den 16e april landar vi (antagligen) i Göteborg. Har ännu inga biljetter från London, men det lär inte bli några större problem.

Så, med detta i bakhuvudet är det bara att bita ihop. Det kommer bli fantastiskt roligt!




För övrigt har vi nu varit här i fem månader. Det känns inte som vi varit borta så länge, eller gör det kanske?

Solen skiner idag, så jag borde gå ut… Ja, det får nog bli ett försök.

Vi hörs.