Icke då!

Här trodde man minsann att kroppen var helt återställd och bakterier utkörda. Men så var det förstås inte, istället har de nu hängt i under nästan två veckors tid. Min hals är svullen och det känns som om jag sväljer genom ett sugrör, så i dag besöktes doktorn som erbjöd en kur antibiotika. Hoppas det gör susen.

Det suger dock att jag ska behöva stanna hemma ytterligare dagar från jobbet, jag saknar ju förmånen att få någon som helst sjuklön, och hyran måste fortfarande betalas.

Omröstningen vi berättade om tidigare är nu genomförd. Jag hade dock missuppfattat den en aning. Det är tydligen olagligt att aga barn, sedan 2007.

Dock har den lagen inte gått hem hos befolkningen, och motståndarna fick alltså igenom en folkomröstning i frågan. 88 % av de röstande tycker det ska vara fritt fram att daska sina ungar (54 % röstdeltagande).

Premiärministern höll i går en presskonferens där han lugnade oroliga föräldrar att de inte kommer kriminaliseras när de i gott uppfostringssyfte ger sina ungar ”a lighter smack”. Så man har med andra ord en lag som inte kommer följas speciellt strikt.

Polisen kommer rapportera tillbaka till regeringen årligen om hur de går tillväga vid utredningar om barnmisshandel, så att inte ”good parents” ska råka illa ut p.g.a. anti-smack lagen.

Så, det politiska läget i NZ kan sammanfattas med att:

1. Regeringen vägrar skriva under internationella avtal för ett minskade utsläpp av växthusgaser.

2. Nya Zeeländare vill ha rätten att slå sina barn ”i gott uppfostringssyfte” utan att farbror blå ska knacka på dörren.

Jag tycker det luktar ganska unket!


Sara hade i helgen besök av gamla arbetskamrater. Tyvärr kunde jag inte umgås så mycket med dem, tacka arbete och sjukdom för det. Men jag hann åtminstone följa med och äta en enorm jäkla bit ”sizzling beef”. Exotiskt till tusen.

Min kära chef som jag berättat om tidigare tycks lida av någon form av schizofreni. Förra fredagen hade vi ett enormt tryck på flygplatsen tack vare att rugbylandslaget All Blacks spelade mot The Wallabies i Sydney, och vi hade just därför som mest upp till fyra personer som arbetade i baren med att städa undan, diska och annat roligt.

Då blev vi hyllade, och allt var toppen, bra jobbat, frid och fröjd. Tro fan det är när personalstyrkan fördubblades gentemot en vanlig dag.

För övrigt vann All Blacks matchen, och därmed även premiärminister Key ett vad med Australiens premiärminister Kevin Rudd. Rudd bar dagen efter matchen en All Blacks-slips till kostymen. Mycket roligt tyckte man här under nyhetssändningarna.

En helt annan sak jag tror vi missat att berätta om är att vi knåpade ihop en fotobok efter vår långtripp i Australien förra året. Vi gjorde det via webbtjänsten Blurb, och om man så vill, kan man köpa ett eget exemplar av boken här, eller bara bläddra i den. Vi har inte själva sett boken i fråga, den ligger och väntar på oss i Vena. Huruvida bildkvalitén i tryck är bra eller inte låter vi vara osagt.

På återseende.