To Smack or not to Smack

I mångt och mycket påminner faktiskt Nya Zeeland om Sverige. Och framförallt påminner kanske NZ om Sverige för X antal år sedan. Saker och ting sker oftast lite senare här. De är lite efter, kanske inte alltför progressiva så att säga.

Just nu pågår en omröstning som för de flesta svenskar (tror jag) skulle kännas väldigt främmande. Man röstar om ett förslag till lagändring, frågeställningen lyder: ”Should a smack as part of good parental correction be a criminal offence in New Zealand?”.


Hur illustrerar vi bäst den här allvarliga frågan? Jag vet! En orange leksaksgubbe som läser nyheter!


A smack?

Good parental correction?

Redan i frågeställningen tycker jag det står ganska klart vad de flesta här nere tycker om barnaga. Enligt de första prognoserna kommer så många som 85 % av de röstberättigade att kryssa ”No”. Endast 10.5% indikerade att de tänker rösta ”Yes”.

”Här ska inga jävla myndigheter komma och lägga sig i hur mycket jag smiskar mina barn!”

Ibland när jag om kvällarna kör hem från jobbet lyssnar jag på en (av de två kanaler jag lyckas få in på bilstereon) radiokanal där lyssnarna ringer in och diskuterar med programledarna. För någon vecka sedan diskuterades just denna omröstning, och om huruvida folk skulle bry sig om lagen om den nu skulle införas trots att den kommer röstas ner av den stora majoriteten kiwis. Det var som att hamna på en annan planet när man hörde lyssnarnas argument och diskussioner. Och No-sidan var de enda som ringde in.

Välkommen till 50-talet. 1950 that is.