Daniel & Sara goes Kiwi

Den här låten tillägnas Paul som fick mig tro att jag hittat ett helt ok arbete att börja med nästa vecka, men som i själva verket försöket lura in mig i något sorts sektliknande företag med starka drag av pyramidspel, sjuka arbetstider och enbart provisionsbaserad lön.



Blev jäkligt besviken över hur veckan artat sig, två intervjuer som gick väldigt bra och ledde till två "observation/trial days". Dock visade det sig att ingen av tjänsterna var i närheten av vad jag trodde efter att ha läst dess ganska ospecifierade platsannonser på Seek. Vad managern på ett av ställena fick att låta som ett vanligt promotionjobb där man i princip stod ute på olika events och pratade med folk visade sig vara ett vidrigt säljarjobb där man tvingades stå ute i köpcenter och försöka lura på folk kreditkort från Citibank. 6 dagar i veckan, utan timlön, 40 dollar "per sell". "Nej tack," sa jag och svor högt inombords när jag tog bussen hem från norra sidan av Sydney där jag spenderat två timmar tillsammans med en Irländsk team-leader som försökt övertyga mig om hur fantastiskt jobbet var och hur sjukt mycket pengar man kunde tjäna. "Yes, because people don't wanna sign up for credit cards at banks where the staff can't tell them much about the benefits, rates and all that. But we get trained and can help them with whatever they wanna know..." My arse. Det var länge sedan jag känt mig så blåst.

I framtiden vet jag att om jag vid första mötet frågar vilka specifika arbetsuppgifter och löneförhållanden som gäller för de kampanjer de kör, och svaret blir något i stil med att "de detaljerna går vi mycket närmare inpå om du går vidare från den gallring som görs och vi anser att du presterar bra under din trial," then get the hell out of there.

Så, nu är man återigen tillbaka på ruta ett. Och besviken. Och förbannad.

Med vädret är åtminstone fint, och så flyttar vi i morgon.

Cheers