Sorry day

Idag upplever Australien en dag av stora historiska mått. Landets premiärminister Kevin Rudd bad i morse landets urinvånare, Aboriginerna, om ursäkt för hur de blivit behandlade av den vita befolkningen genom historiens gång.

Uppenbarligen har tidigare regeringar och parlament i landet, till så sent som 1970-talet, fört en fruktansvärd politik. Man hade på den tiden lagstadgad rätt att bortföra barn av så kallad "mixed-breed", allså blandraser, från deras familjer för att "rädda" barnen från en ras som var dömd till undergång. Man talar om något som kallas "the lost generation", det vill säga alla de människor som togs ifrån sina hem och placerades i barnhem eller hos helvita fosterföräldrar mellan 1930- och 70-talet och aldrig fick återse sin riktiga familj.

Kraven på en offentlig ursäkt, och från vissa håll ekonomisk ersättning har framförts sedan flera år tillbaka, men tidigare regering har vägrat att framföra några som helst ursäkter för tidigare regeringars misstag. Det den nu sittande (socialdemokratiska) regeringen har gjort är alltså något oerhört efterlängtat och på vissa håll omdiskuterat och kontroversiellt. En sak att anmärka är att den tidigare regeringen (konservativ, vad annars?) som suttit vid makten i elva år och konsekvent vägrat en uttalad ursäkt, vid parlamentsceremonin stödde Rudds ursäkt, i andra ordalag. Oppositionsledaren Brendan Nelsons tal möttes av protester och burop på flera håll i landet där människor samlats för att ta del av det historiska ögonblicket.

Det var en udda upplevelse att ta del av det hela på tv, och det har gett stor inblick i Aboriginernas historia och deras situation. Tyvärr dras folkgruppen av enorma sociala problem som följd av sociala experiment, förtryck och utrensning den vita mannen har utövat mot dessa människor under århundraden. En stor majoritet av de hemlösa man kan se här i Sydney är av aboriginskt ursprung, och i vissa delar av landet har man förbjudit försäljning av alkohol och bensin till aboriginer, vilket kan låta helt osannolikt men dessvärre är helt sant.

Men den här dagen och ceremonin säger ändå något om hur fantastiskt Australien är. Trots att invånarna här är oerhört stolta över sitt vackra land är man medveten om dess mörka historia och vilka som är kontinentens rättmätiga ägare. Människornas öppenhet återspglar sig i dagens händelse, och man kan fråga sig om något liknande någonsin kommer att hända i något annat land med liknande historia? Trots att mönstret av förtryck går att känna igen på många håll i världen; antagligen inte.

I love Australia!